En sak som man kunde se på somrarna förr om åren men ej längre, med undantag av Carl Einar Häckner på Liseberg, var varieté. Bisarra sideshows och burleskshower av olika kvalité och sort. Det är synd tycker jag. Utomlands däremot, där jävlar finns det grejer. Så, när detta skrivs är jag helt enkelt på Kennedy Airport på väg hem efter en exkursion i vulgär underhållning. Jag och Bengt hade stämt möte med en svensk snubbe som växt upp på ett kringresande tivoli och i början av sextiotalet lämnat Svea rike för världen. Likt en holländsk tulpanbusscharter på speed tog han oss på en tur genom New Yorks burleskscen. På samma kväll hann vi med två föreställningar i olika delar av staden. Samt spritdrickning på ytterligare fem ställen som på ett eller annat sätt hade med denna vulgära konst att göra. Jag kände mig som en superman i den dåliga smakens tjänst när jag for fram och tillbaka genom Nya York. För att ömsom svepa ett järn och ömsom se en yngling med låtsasbröst köra upp olika saker i röven samtidigt som han hanterade en slipmaskin. Medvetet såg vi ganska dåliga saker, bara för att det är roligast så. Ett riktigt bra nummer såg vi dock. En tjej som dansade så febrilt att de färgglada bröstvårtebuskarna snurrade runt som två jetdrivna rotorblad. Otrolig snabbt snurrade hon sina tuttar samtidigt som hon log hysteriskt med sin vidöppna trekantiga mun och tefatsstora ögon. En fantastisk kvinnlig variant av helikoptern!
Hursomhelst, vår burleskvärd för kvällen sa att New York numera är en död stad. Han menade att en stad där man får pröjsa tjugotusen i månaden för en etta omöjligt kan vara en kreativ stad. Nej, det är i mellanöstern det händer nu, sa han. Det är där det växer fram nya subkulturer och konstformer. Precis som i New York och faktiskt också i Göteborg på 50-, 60- och 70-talet. På den tiden då den vanliga människan sakta men säkert började krypa ur sitt skal och kämpa för bättre levnadsvillkor. Det var då nationalteatern och frigruppsscenen blomstrade. Han har ju rätt, tänker jag, och inser att jag snart kommer att sitta på Kellys igen och leka med min Iphone och fundera på om golf kanske inte är en sådan dum idé ändå. Gott om pengar är inte bra för kreativiteten, inte den revolutionerande konsten i alla fall. Det låter som en klyscha, men det är i motståndet det händer grejer. Se bara på Göteborgskravallerna. Efter dem började det hända grejer. Folk var upp-rörda och hade något tydligt att kämpa mot. Det var som om GBG hade fått sin identitet tillbaka, men nu? Stiltje.
För att knyta ihop den här säcken kan jag berätta att, ja, jag vet att det finns en så kallad burleskscen här i Sverige och, ja, till och med i Göteborg. Men här precis som i New York klär inte folk av sig nakna på scen för att de måste göra det; revoltera och spränga gränser för att inte gå under, utan de gör det bara för att andra gjort det tidigare. Och då mina kära vänner, då blir det inte lika kul, då blir det; ”vill vara farlig men jag har fast förhållande och trygg barndom-”konst”. Så om ni vill ha hårda grejer? Lyd mitt råd och sup ner er, bli olyckligt kära, skaffa ett drogberoende, bli vräkta och slåss mot polisen. Vad som helst bara ni skaffar er riktig frustation. Frustation ni bara måste få ur er i en riktigt far åt helvete-sideshow i höst!
Stad:
Kategori:
