Revolutionerande Poesi

 Foto: Frida Salomonsson
 

Hasan Ramic har träffat personerna bakom rörelsen som vill slå in dörrar och lämna avtryck. 

I slutet av 2009 fick Nachla ”Libre” Vargas Alaeb, Aladin Bewar Zakholi och ”Lilla” Namo Marouf nog av poetry slam-scenen i Stockholm. Inspirerade av amerikanska Def Poetry Jam bestämde de sig för att ta sina historier från Stockholms miljonprogram till finrummen och teaterscenerna. Kroglokaler där slam-evenemangen höll till kände de sig inte hemma i, och de ville inte tävla, de ville fokusera på det talade ordet och historierna däri. De marginaliserade och undantryckta. Så började Revolution Poetry. 

Sedan dess har rörelsen växt, och de själva menar att de är en kompletterande aktör till den befintliga slam-scenen. Deras verksamhet består i föreställningar, scenkonstexperiment och workshops i textförfattande och framförande. De samarbetar med några av landets mest prominenta hiphopartister men framförallt fyller de lokaler med besökare, var de än håller hus. Nu ska Nachla och kompanjonen Barakat Ghebrehawariat ta Revolution Poetry på en rikstäckande turné – Revolution Tour. Jag träffade dem för att prata om hur och varför rörelsen startade och vart den är på väg. 

Barakat: När jag hörde talas om Revolution Poetry var jag deprimerad. Jag satt på ett bibliotek i Seattle och hade en intellektuell kris när folk började fråga mig om min kusin Yodit (Girmay, reds. anm.) och ville ha hennes nummer för att hon hade gjort bra ifrån sig på någon poetry slam-grej. Men när jag tog en närmare titt på det tänkte jag ”shit, vad fett”, och bjöd in till ett event jag gjorde senare med Forix, Förorternas Riksdag . 

Nachla: Det var där jag och Barakat upptäckte att vi samarbetar bra ihop, och nu är det vi två som organiserar det mesta. 

Vad skulle ni säga kännetecknar Revolution Poetry?

Nachla: Det är alltid fokus på Spoken Word. Men på vår scen hittar man allt från traditionell poesi, till sketcher, sång och acapellarap. Vi håller oss inte till några specifika berättelser utan lyfter röster ifrån marginaliserade människor med annat ursprung, främst från Stockholms förorter.

Barakat: Vi arbetar systematiskt och konsekvent med att inkludera berättelser och hålla två bollar i luften, alltså både den kulturella och estetiska men också den demokratiska. Vi jobbar inkluderande med att låta marginaliserade berättelser ta plats på scener där de annars inte förekommer. 

Varför är det viktigt att synas i ”finrummet”? 

Nachla: Det är viktigt rent politiskt, för att våra röster ska vara en självklar del av de scenerna. 

Hur har mottagandet varit?

Nachla: Mottagandet har varierat från institutionernas sida, men från publiken har det varit uteslutande positivt. En annan sak jag har märkt är att vi har haft lite samma inverkan på ungdomar som Def Poetry Jam hade på mig. Folk som har suttit hemma och skrivit texter har kommit fram och visat upp sig på open mics och workshops, och det har varit riktigt tungt. 

Barakat: Jag tror att vi har hjälpt många att hitta ett kulturellt hem för många vet kanske inte ens att de håller på med spoken word.

Varför tror ni att publiken gillar er så mycket?

Nachla: Jag tror att det är för att många kan känna igen sig i berättelserna som framförs, och att det finns en efterfrågan. Vi fyller ett vakuum. Vi lyckas också skapa en väldigt vänskaplig och trygg atmosfär, även om man ibland kan gå ifrån våra events och känna sig känslomässigt utmattad. 

Barakat: Jag tror att det är för att vi gör väldigt bra kultur, vi har en stor variation av uttryck från musik till teater och vi uppmanar till deltagande. 

Nachla: Och det är ofta gratis! Haha!

Har det varit svårt för er att ta plats på de scenerna där ni finns nu?

Nachla: Det har funnits gånger då man har blivit förminskad eller negligerad för att spoken word, i likhet med hiphop, anses vara ”fulkultur”. Den typen av översittarattityder finns i allra högsta grad i kulturvärlden, men vi har haft mycket framgångsrika samarbeten också, som till exempel med Unga Klara. 

Varför tror ni att samarbetet med just dem har varit så lyckat?

Barakat: Det är nog för att vi delar historia. De började också som en antites eller ett komplement till ett befintligt kulturutbud. De sysslar även mycket med ungdoms- och barnteater, så de förstår bättre var vi kommer ifrån. Demokratiperspektivet är viktigt för dem.

Berätta om era turnéplaner. 

Nachla: Vi har planerat den här turnén i snart ett år. Vi kände att det är dags att ta ut vårt koncept till andra städer för vi vet att det finns folk med liknande berättelser som våra i andra delar av landet. Vi har jobbat stenhårt och nu är det dags. 

Barakat: Vårt nätverk är rikstäckande i viss mån, och vi har fått förfrågningar om att komma och göra evenemang i andra delar av landet. Vi har gjort lite punktinsatser i andra städer, men nu ville vi verkligen göra en Revolution Tour.

Var ska ni uppträda?

Nachla: Nu i sommar blir det i Lund, Malmö, Way Out West i Göteborg, Almedalen, Eskilstuna och Stockholm. Till hösten blir det Linköping, Malmö, Umeå och Göteborg igen.

Vem är det som arrangerar?

Barakat: Det är vi själva som har satt alla datum. Tanken är att vi vid varje turnéstopp också ska ha en workshop så att vi lämnar någonting efter oss vart vi än går. Förhoppningsvis skapas det beständiga samarbeten mellan oss och de lokala aktörerna. υ

Revolution Tour görs i samarbete med Redline Recordings,  Studiefrämjandet och Postkodsstiftelsen. I sommar syns de under Almedalen till och med den 6 juli, den 17–18 juli på Sommarlund, den 7–9 augusti i samband med Way Out West, den 16 augusti i Galärparken på Djurgården i Stockholm och den 22 augusti på Malmöfestivalen.