Precis som landsmännen Lars von Trier och Thomas Vinterberg har The Raveonettes ett eget manifest med regler: låtarna får innehålla max tre ackord, de måste vara under tre minuter långa och gå i tonarten Bb. Förra skivan gick i Bb-moll, senaste går rakt igenom i Bb-dur. Ibland kan sådana regler säkert vara bra och främja kreativiteten, om så är fallet med The Raveonettes borde de nog byta jobb. Det här är nämligen varken kreativt eller nyskapande - vilket de själva strävar efter - det är bara ganska tråkigt. Det kan ju förstås ha att göra med att vi lever i en tid när man lite smått undrar hur många rock-duor som egentligen får plats på ett jordklot. I sina bästa stunder låter The Raveonettes som The Jesus & Mary Chain eller Suicide, synd att de stunderna är så pass få bara.
Stad:
Kategori:
