Groomingtips och kulturkrockar när Queer Eye gör den amerikanska södern presentabel.
I nyversionen av gör-om-mig-programmet Queer eye nöjer sig programledarna inte med att göra om deltagaren – de tar sig an sammanhanget i vilken deltagaren lever. Om du aldrig såg originalet som sändes under 00-talet så är konceptet enkelt: fem homosexuella män piffar upp en random dude som enbart klär sig i camoshorts och aldrig utsatt sin rödflammiga hud för något som ens liknar nattkräm. Här någonstans finns utrymme för kritik av typen att inte alla homosexuella män är metrosexuella stilpoliser, vi återkommer till det.
De olika medlemmarna i gayposset har unik specialexpertis; någon kan skala en avokado, någon kan göra hudlotion av farinsocker och kokosolja. Översatt till straight kille-språk: föreställ dig en heistfilm där respektive medlem bidrar med varsin färdighet. Men i stället för att råna en värdetransport ska de få en mysbyxeman att trä på sig ett par slim fit-denim.
Trots att det bara har gått elva år sedan originalserien avslutades har mycket hänt i HBTQ-kretsar, när det första avsnittet sändes var samkönade äktenskap fortfarande olagliga i USA. I nytagningen säger modeexperten Tan en replik som har citerats i varje Queer Eye-text sedan dess: “Originalshowen kämpade för tolerans, vi slåss för acceptans”.
Det ligger något i det. I nyversionen måste även programledarna lämna sin komfortzon. Medan föregångarna åkte i cirklar runt New York och snofsade upp ofarliga liberaler rör sig uppföljarens grupp i den amerikanska södern.
I tredje avsnittet blir teamets SUV stannad av polisen, och vid just det tillfället är det Karamo, gängets enda svarta medlem, som kör. Det hela visar sig vara ett practical joke, men för en svart man med ett problematiskt förhållande till polisen går skämtet inte hem. “Min son ville inte ta körkort eftersom han var rädd för att bli stoppad av polisen”, berättar Karamo senare.
I samma avsnitt ska de göra om en redneck med en Make America Great Again-keps i garderoben och en Vote for Trump-skylt i garaget. Det är uppenbart att detta är en man som inte är van vid att få sitt hem invaderat av homosexuella män som vill raka av honom nascar-muschen.
Ambitionen med Queer Eye är lovvärd. Snarare än att avfärda och göra om vill de förstå sig på och lyfta fram kvaliteterna som ligger latenta under ytan. Sensmoralen: acceptera dig själv och därigenom andra.
Men det finns också en inbyggd cynism i konceptet, att gaymännens accepterans bygger på att de håller sig på behörigt avstånd och inte komplicerar den straighta normaliteten. Queer Eye-teamet rycker fram och strösslar sitt festoft över den – oftast – straighte mannen, lär honom att sortera sina skjortor och noppa sina ögonbryn för att sedan hasta vidare. Allt prydligt paketerat med plats för tre minuter Innerligt Samtal™. Sen, efter att gaymännen har utfört sitt uppdrag, kan de bekvämt stuvas undan i garderoben ur vilken de kom igen.
Läs även: "Kulturkritiken vs användarbetygen"
