Peter Bjorn and John tonar upp sina olikheter

10:07 14 Sep 2018

När Peter Bjorn and John släpper sitt åttonde album Darker Days är det dags att återvända till där allt började. 

”På pytte-etikett och med singlar enbart på vinyl och Emmabodaspelningar i ryggen riskerar Peter Bjorn and John att bli en obskyr indie-angelägenhet. De är värda ett betydligt bättre öde.” Så recenserade den här skribenten Peter Bjorn & Johns debutalbum för 16 år sedan. Det blev inte riktigt som befarat. 
– 
Vi tog det steg för steg, minns Björn Yttling. Ett: göra en låt. Två: ge ut den på något bolag. Kanske någon spelning däremellan. Vi hade nog inte jättemycket förväntningar mer än det. Det hade nog känts rätt cool om det just hade blivit någon vinylsingel och någon Emmabodaspelning, bara, ändå. 
 Jag kommer ihåg första gången vi åkte till London, berättar Peter Morén. Det var någon liten klubb där några kompisar hade ordnat en spelning. Vi delade ett hotellrum med taskiga sängar i Bayswater, och tyckte att det var svinhäftigt. Vi hade nog inte så mycket förväntningar. Men drömde, det gjorde vi förstås. 
– 2002 var en lite annorlunda tid jämfört med nu, konstaterar Björn. Att åka till London var en stor grej. Att åka till New York hade ingen ens tänkt på. Det var ett annat mindset. 
– En frukostspelning på Emmabodafestivalen var jättestort, myser John Eriksson. 

Bandets tidiga demos hade tydligt pekat i riktning mot förebilder som Elvis Costello och Love, som verkligen inte var särskilt hippa på den tiden. 
– Vad hette band på den tiden, tvekar John. The… Snakes. The…
– Det var mycket garagerock, bestämmer Peter. Vi lyssnade ju de aktuella lofi-grejerna också, men redan då pratade vi faktiskt om att vi inte passade in i Sverige.
– Jag hittade ett gammalt klipp från Mitt i Södermalm med en intervju med oss från tiden för andra skivan, bekräftar John. ”Det är nog ingen i Sverige som bryr sig”, svarade vi. ”Men kanske i USA?”

I USA skulle det visa sig att folk brydde sig, och på väldigt många andra håll i världen också. Med singeln Young Folks tog det fart 2006, och ett par månader efter skivans release var den en hit över stora delar av världen. I dokumentären Hitlåtens historia i SVT finns berättelsen om hur en visselmelodi i duett med Viktoria Bergsman plötsligt förvandlade det lilla indiebandet till en internationell succé. 
– När vi släppte albumet Writers Block och Young Folks blev den ju en liten halvhit här hemma, minns Björn. Vi fick vara med på Sommarkrysset iallafall. Och så samtidigt hände något, och vi kunde välja att åka till England och spela på Top of the Pops istället, och rätt många andra länder. Vi valde bort Sverige för Schweiz och Tasmanien. 

Sedan dess har den här skribenten sett Peter Bjorn and John gästa Kanye West på scen, och fylla prestigefyllda spelställen i både London och New York. Den 16 år gamla riskprognosen slog inte in. 
– Det är helt sinnessjukt, säger Björn och skakar på huvudet. Vi gav ut den första skivan och så gjorde vi en till, och det hände inget direkt. Jag spelade med Caesars också, och när de fick en hit tänkte jag att det där aldrig skulle kunna hända oss. Ett halvår senare hände det oss. Det var oväntat. 

På en spelning på Webster Hall på Manhattan häromåret fanns inte tillstymmelse till svenska au-pairer i publiken, och den här skribenten blev högt uppskattad av omkringvarande bara genom att vara från samma land som Peter Bjorn and John. 
– Så är det nästan överallt, skrattar Peter. Men vi har ju fortfarande inte slagit i Sverige. Det är klart, vi kan ju gigga i Stockholm och få en bra publik, men…

I Sverige finns fortfarande många som betraktar Peter Bjorn and John som ett one hit wonder, men utomlands sjunger publiken med i hela setet. 
– Vi är två saker samtidigt, menar Peter. För de där fansen är vi ett indieband, och de gillar vår katalog. De kanske inte hade upptäckt oss utan Young Folks, det är sant, men de är fans av mycket mer finsmakarindie hos Peter Bjorn and John.
– Det är konstigt att folk känner igen oss på gatan i New York och Australien och Sydamerika, när man är anonym hemma, funderar John. Det var någon gång som vi kom in på en klubb i New York, och det var liksom en viskning genom lokalen - ”det är Peter, Bjorn and John som kommer hit”. Det är surrealistiskt.  

Kanske är det bristen på återkoppling i hemmiljön som gör att Peter Bjorn and John envisas med att återuppfinna sig själva igen på varje nytt album, funderar John. 
– Det kanske det är därför vi ändrar oss så mycket mellan skivor, för vi får liksom ingen framgångsfeedback här hemma. 
– Och vi har aldrig haft någon A&R som har sagt hur vi ska göra, tvekar Björn. Och om de har sagt sådant så har vi aldrig gjort så. 
– Min flickvän sa till mig att det vi i bandet är mest överens om, berättar John, det är att vi alltid ska göra helt tvärtom. ”Har ni haft en hit så ska nästa skiva vara en instrumentalskiva - det verkar ni vara helt överens om”. 


"Vi utgick från albumtiteln när var och en skrev sina låtar"
 

Inför inspelningen av förra albumet Breakin' Point beskriver bandet lite överdrivet att de satt i ring och skrev låtarna tillsammans. Darker Days är en reaktion på det. 
– Verkligen, bestämmer Björn. Den här gången var det strikt ”ingen ögonkontakt”. Nä, men vi försöker vara konsekventa. Om det är en instrumentalskiva, då är det det. Om det är en skiva inspelad på många olika platser med världens bästa producenter, då är det det. Om det som den här gången är ingen producent och här hemma, då är det det. Det är ju kul, att vi kan enas om åtminstone det, hehehe. 

Den här gången gjorde de alltså precis tvärtom, och delade upp låtskrivandet och arrangerandet jämlikt mellan sig i bandet, med total frihet för var och en att uttrycka sig som man vill.. 
– Vi hade några gemensamma övergripande regler den här gången också, berättar Peter, även om vi sedan spelade in var och en för sig. Inga synthar. Och så att vi utgick från albumtiteln när var och en skrev sina låtar. 

Skivans titel var bestämd redan från början, innan det fanns några låtar. 
– Vi hade ett hotellkorridorsmöte någonstans i Östeuropa, minns Björn, och där bestämde vi det. 
– Det var titeln på en låt som vi hade spelat in till förra skivan, förklarar John. Alla gillade den jättemycket, men den platsade inte där, men titeln var så fin. ”Darker days, longer nights, endless dreaming”. 
– Vi hade spelat in i London och i L.A, säger Björn. Vi kände kanske att vi ville ta det tillbaka till Sverige, var vi kommer ifrån. De städerna är ju inte riktigt som i Hortlax eller Södra Vika eller så, det är lite annorlunda, och vi ville ta det tillbaka det dit.
– På förra skivan försökte vi vara storslagna, förklarar John. Nu kanske vi var mer svenskt… nedbrutet… hukade… i vintermörkret i Norrland. Och då kanske det blir annan musik.

På sätt och vis kanske det handlar om att hitta till kärnan i Peter Bjorn and John. 
– För mig är den här skivan lite musikarkeologi, att gräva i vad vi är för typ av band, förklarar John. Vad är vi bra på, vad är vi dåliga på. Vi kanske inte ska göra Kate Perry-hits, vi kanske är det där indiebandet mer. Det är första gången vi har satt oss ned och tonat upp våra olikheter.
–Vi hade bestämt att vi inte skulle in och trampa på varandras visioner, fortsätter han. Jag hade velat att bara ha gitarr-bas-trummor, that’s it, men så märkte jag hur starkt det var för Peter att få brodera, och då ska jag bara vara tyst. Då blir det så att Peters låtar är mer arrangerade.  

I sin spretighet är ändå Darker Days en sammanhållen skiva. 
– Vi spelar ju tillsammans på allt, konstaterar Björn, och då fick vi lov att förstå varandras vilja. ”Jaha, han gillar det på ett sånt sätt, det var ju rätt coolt”. 
– Man inspirerar varandra, fyller Peter i.
– Ju mer man försöker jämka, desto mer opersonligt blir det, menar John. Men eftersom allas olikheter får sticka ut här blir det verkligen Peter Bjorn and John. 
– Vi brukar bråka så mycket i bandet, och ha olika åsikter och olika smak, menar Peter. Men sedan när man spelar med andra artister så märker vi att vi ändå tycker ganska lika. Vi gillar ganska samma grejor, framför allt soundmässigt. 
– Genom att så tydligt dela upp låtarna mellan oss blir det inte att vi håller på att diskutera alla smådetaljer i varje låt lika mycket, säger Björn. 
– Det är först nu vi fattar att vi kanske är det där indiebandet som du recenserade 2002, menar John. Fast lite mognare och lite bättre, förstås.

Peter Bjorn and Johns åttonde fullängdsalbum Darker Days (INGRID) släpps den 19 oktober, men går att förhandsboka redan nu.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 09, 2018.

0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!