På krogen med Leif "Great Wine" Persson

Nöjesguiden har träffat hela Sveriges kriminalfader och druckit oss igenom både hans liv och vinografi.

Klockan har slagit lunch på en klassisk fiskrestaurang vid Nybrokajen i Stockholm. Vid ett fönsterbord sitter en kvinna med fönat hår och en gul labrador. I övrigt består klientelet till stor del av män med pullover. Hit brukar även Leif GW Persson komma för en laxlunch i goda vänners lag. Idag ska han träffa mig och lära mig allt han kan om livets jus de raisin. 
– Du roterar lite och så sniffar du.

Det första vinet har hällts upp i raden av glas. Jag har kastat mig ut och sagt “då börjar vi med det yttersta” och fått noll respons. Det som serverats är GW:s Bubbel, ett mousserande vin som lanserades 2020. Leif beskriver det som en riktigt bra fuskchampagne. Jag skulle inte veta, jag har - vad jag vet - aldrig druckit riktig champagne. 

Först näsan och sen munnen? 
*Leif tar ett djupt andetag inne i kupan och grymtar något ohörbart*.

Fuskchampagne, är det en cava eller prosecco? 
– Det är ett franskt mousserande vin som man förädlat genom att tillsätta kolsyra. Det är inte producerat via den där naturliga jäsningsprocessen och ombuteljering som i fallet med champagne. Det kostar skjortan. Här är produktionskostnaden en tredjedel. Men cava och sånt där är för sött. Jag ville ha något som var lite sådär *smackar till med tungan*. 

Knastrigt?
– Just det, lite mer stamina.

Ett silverfat med kanapéer anländer till bordet. Leif sträcker sig efter en laxtoast i miniatyrformat och ger ifrån sig ett uppskattande ljud.

Men då är det här i princip sodastreamat vitt vin? 
– Producenten skulle döda dig om han hörde dig säga det. Men tyvärr så är det väl ungefär så. Kolsyrat vitt vin. 

Jag är nybörjare. Vad ska jag tänka på när jag smakar?
– Det ska inte sticka iväg. När du sväljer känner du att du har samma smak kvar i munnen och att den ligger kvar där ganska länge. Smaken är inte obehaglig och ändras inte. Jag brukar säga att viner ska vara långa och konsistenta. Det ska smaka likadant hela vägen. 

Leif har alltid haft ett vinintresse, iallafall så länge han haft möjlighet att finansiera det. Den egna produktionen tog fart via vännen och vinimportören Christer Tegnér. För snart 70 år sedan gick de båda i skolan på Östermalm. Christers familj är vinhandlare sedan fem generationer. 
–  När jag blev lite kändis började han tjata på mig om att ge ut ett kändisvin. På den tiden jobbade jag på SVT och då fick jag inte. Men sen var jag fri och då började vi med det här. TV4 har en lite mer liberal inställning.

Ett av dina första jobb var att sälja smuggelsprit.
– Jag smugglade sprit, men det var inga viner. Det var mest whiskey och vodka och sånt. 

Cirkeln kanske är sluten? 
– Du menar att jag rört mig i rätt riktning? På den tiden jobbade jag på hotell och bar väskor. Det kom busslaster med turister från södra Europa och chaufförerna tog med sig cigaretter och sprit som de sålde här. På kontinenten kunde du köpa en flaska whiskey eller vodka för en femma, här hemma kostade det tio gånger så mycket. Jag tjänade mer på att smuggla sprit och cigaretter än att bära väskor. Sen kom de på mig efter två år och då åkte jag ut på rumpan naturligtvis. 

Du har även framställt nikotin i sin renaste form för att döda din mamma?
– Jag var sur på henne och började fundera på hur jag kunde ta kål på henne. Det kunde jag för jag var ganska duktig på kemi. Jag tänkte att nikotin är ett utmärkt sätt. Det kommer ingen märka. Sen slog det mig, att vem skulle då ta hand om min lillasyster? Hon var jävligt besvärlig. Då släppte jag mordplanen. Det här är bra. Det smakar faktiskt champagne. Jag har lurat folk.

Ett nytt vin har landat på bordet och i våra nästa glas. Det är GW:s Riesling. Det senaste i raden och ett vin som enligt Leif själv förtjänar att bli en “megahit”.
– Det är en Riesling från Tyskland, från Reinhessen. Det är lite “spritzig”. “Sehr gut”,  säger han. 

Jag kommer också från Tyskland. 
– Ach so! Prost! Ich habe da gewohnt, in Norddeutschland. 

Ich bin in Hamburg geboren. 
– In der nähe von Hamburg, eine kleine stadt, vad heter den nu.. Segeberg! Weisst du? Ungefähr fünfzig kilometer außen Hamburg. 

Min familj bodde i Hamburg innan vi flyttade till Norrland.
– Haha, Norrland. Det måste varit en omställning.

Hur skulle du beskriva det här vinet?
– Det är ett friskt vitt vin. Det finns både mineraltoner och lite frukt. 

Vad är egentligen mineraltoner för smak?
– Det är mest för att ge stadga. Det är neutralt. Men det finns lite angenäm frukt i det här också. Om man luktar så är det lite persika, kanske? Det funkar alldeles utmärkt till sånt här. 

"Jag delade två flaskor med en god vän, det gick väl på sådär en kvarts miljon”

Han viftar med handen mot kanapéerna som innehåller lax, löjrom och tonfisk.
– Det skulle även funka med lufttorkad italiensk skinka och det funkar alldeles utmärkt bara för sig. Jag har serverat det här nere på gården i Sörmland under en lunch. Vi hade jagat fasan. Jag tog fram det här och en annan riesling från Alsace och så fick de prova blint. Fyra av 15 personer tyckte att mitt vin var bättre. Mitt vin kostar ungefär 125 kronor per flaska och det andra kostar 1 750 kronor per flaska. Det var ingen som tyckte att det andra vinet var tolv gånger bättre än mitt. Det är ju det som är haken med vin. Det är ingen konst att hitta ett vin som är bra men då sticker priset iväg. Och det står inte i proportion till den förbättring du får.

Vilket är det dyraste vin du druckit? 
*Muttrar något ohörbart*.
– Jag delade två flaskor med en god vän, det var han som bjöd, det gick väl på sådär en kvarts miljon. 

Var det det godaste vinet du druckit? 
– Haha. Verkligen inte. Det är ju det som är så skumt va. Jag har druckit godare vin. 

Vilket är det godaste vin du har druckit? 
– Det är en fransos naturligtvis. Om jag ska välja tio viner oavsett vad de kostar skulle nog sju, åtta av de vara från Frankrike. Lika många skulle vara röda. 

Tillbaka till när du skulle förgifta din mamma. 
– Jaså, det här är ett kriminalmagasin helt plötsligt. 

Jag vill bara veta hur man begår det perfekta mordet.
– Det är exempelvis så.

Rent nikotin? 
– Det får inte synas. Om du inleder det hela med att sätta ett kulhål i huvudet på folk ligger du illa till. Det ska kunna passera som ett konstigt dödsfall. Det ska se ut som att “oj oj oj, stackarn, det måste vara hjärtat va?”. Du häver i sånt där kristallin, rent nikotin, det ser ut som små kristaller och är både smak och doftlösa. 

Hur får man tag på det?
– Det kan du extrahera själv om du vet hur du gör. Om du har en låda cigarrer kan du framställa några gram nikotin kristallform. Sen ger du det till en person och då stannar hjärtat och personen dör.

Och vad gör du med kroppen?
– Men hon har ju bara suttit och dött. Jag ringer ambulans och polis. 

Du låtsas som att det är en olyckshändelse?
– Olyckshändelse, nej? Plötsligt hade hon bara dött. “Ojojoj mamma?!”. 

Det här kan vara en helt annan person, det behöver inte handla om din mamma.
– Du vill ta kål på någon?

Rent hypotetiskt. Vad skulle jag göra?
– Du ska fingera en olyckshändelse. Ta ut personen på båttur om du vet att de inte kan simma. Se till att de hamnar i vattnet. När du ska rädda den råkar du köra över skallen med utombordsmotorn. Du ska vara förtvivlad och ledsen och sådär, du får inte vara glad. Du måste oja dig. Sen är det klart, då händer inget särskilt. Undvik trubbiga föremål, knivar och skjutvapen. 

Kan du berätta om första gången du blev kär?
– Va? 

Första gången du blev kär.
– Det har inget med vin att göra. 

Det har väl inte båtmordet heller.
– I sjuårsåldern pussade jag en grannflicka som hette Yvonne. Jag kände någon form av oväntad passion. Vi var i samma ålder och blev lika generade båda två. Sen blev jag retad hela höstterminen av mina kompisar och kallad för “tjejtjusaren”. Men sen återvände det där några år senare och med stigande ålder avtar det och man blir mest intresserad av sig själv och sin hälsa. 

Har du något kärlekstips? 
– Man ska inte hålla på och trassla. Om du gillar någon ska du jobba för det och inte hålla på att gilla andra samtidigt. Det är mycket vanligt tyvärr. Jag var under många år framstående på just det. 

Att gilla andra samtidigt?
– Just precis, jag var gift och höll på sådär. Och så blev jag tvungen att ljuga. Ska du ljuga om sånt måste du ha ett fenomenalt minne och plötsligt säger det bara *swooop* och katastrofen är i full färd. När jag gifte om mig tredje och sista gången tänkte jag: “Nu skiter jag i det här och sköter mig”. Det är trettio år sen snart. Det funkade alldeles utmärkt. 

Det handlar om att bestämma sig. 
– Det handlar om att bestämma sig. Det är trevligt om du har någon som du tycker om. Jag har sex barn och tretton barnbarn och det har aldrig hänt att jag varit sams med alla samtidigt. Just nu är jag sams med fyra av mina sex barn och samtliga av mina barnbarn, tror jag. Det är nästan världsrekord. Det är drickvänligt det här vinet. 

Du skakar ditt glas ofta?
– Det är mest för att få i luft. Det syresätter vinet och då frigörs dofterna. Mmm.. Det här är riktigt bra!

Han ber mig att ta en klunk till och rotera vinet i munnen innan jag sväljer. 

Vad tycker du om detektiver?
– De har jag inget emot beroende på hur kompetenta de är. Detektivromaner har jag svårt för, de är ofta så illa skrivna. 

Du har ändå skrivit några själv?
– Mina är inte illa skrivna. 

Vet du vem den riktige Bo Balderson är? 
– Det är klart jag vet. Alla trodde det var en känd politiker som skrev under pseudonym men det var en läroverksadjunkt från Lidingö.

Har du träffat honom? 
– Nej, aldrig.

Hur vet du då säkert att det var han?
– Jag vet det. Jag är helt övertygad om att det var han. Det var en journalist som gav sig fan på att han skulle ta reda på vem Bo Balderson var och det lyckades han med. Han lever fortfarande, är väl närmare 100 år nu och bor ute på Lidingö. Du kan googla. Allt sånt där som du ska ta reda på är enkelt, som det här. Det ska du inte belasta ditt minne med. Då blir det som en jävla skräpkammare. 

Har du tagit uppdrag som detektiv?
– Jag tar aldrig några uppdrag. Det här är faktiskt riktigt bra, säger Leif och syftar återigen på det vita vinet.

Det är dags att byta färg i glasen. GW:s Röda har gjort entré på bordet, det är det första vinet Leif lanserade och föregicks av en mycket omfattande provning.
– Vi provade säkert hundra olika viner under en vecka. Det är ingen konst att hitta ett fenomenalt vin men då sticker prislappen iväg, och det knepiga med kändisvin är att det inte får kosta för mycket. Det ska ligga runt 100-lappen. Folk ska kunna dricka det med behållning. När jag smakade det här blint första gången tänkte jag: “Det här är bra, det här kommer att funka”.

GW:s Röda är gjort på tre portugisiska druvor och en fransk i form av cabernet sauvignon. Den sista är en klassisk druva från Bordeaux som smakar lite läder, förklarar Leif. 

Läder. Hur lär man sig att urskilja smaker i vin? 
– De där vinprovarna som sitter och håller på sådär, det är bara båg. Det är jättesvårt. Om du ger de tio buteljer är de världsmästare om de kan bestämma hälften av dem. Det finns såna tävlingar varje år och Frankrike och Italien brukar ofta komma sist trots att de släpat dit de bästa de här. 

Vad ska man tänka på när man är på jakt efter ett rött vin? 
– Rött vin ska du nästan alltid ha till mat och då ska du ha något som passar till det du äter. Det här vinet passar utmärkt till husmanskost. Du ska undvika mat med starka kryddor i, det slår ihjäl vinet. Då kan du med fördel dricka vatten eller pilsner. Det här brukar jag dricka till min husmanskost, om det nu är kåldolmar eller något sånt.

Tycker du om att laga mat? 
– Ja, men jag klarar inte av det längre. Jag har så ont i mina ben och kan inte stå. Det är hopplöst att sitta och laga mat. 

Vad brukade du laga för mat? 
– Det blir mest sån här vanlig mat. 

Vanlig?
– Jag gillar husmanskost. 

Har du något livsråd?
– Va? 

Vad skulle du ge mig för livsråd? 
– Att du ska hålla på med saker du gillar att göra. Strunta i allt annat. Om du gör något du trivs med lyckas du ofta bättre än om du gör något annat. Då kommer karriären automatiskt. Jag har alltid varit intresserad av en sak, brott. Det skulle visa sig att det gick alldeles utmärkt att leva på.

Onekligen med de där kemikunskaperna. 
– Jajaja, undantaget när jag smugglade sprit som ungdom och förberedde att ta min mamma av daga. Ungjävlar hittar på saker. Det är inte konstigt. Gör de det inte finns det anledning att bli väldigt orolig. Min yngsta son var en sån som alltid åkte dit när han gjorde något. Jag var inte det minsta orolig för honom. Hans karriär som kriminell skulle vara obefintlig. Nuförtiden är han mycket skötsam. Och frånsett det där första har jag skött mig. Jag tjänar mer på brott än nästan alla brottslingar.

Sveriges mest kända brottsbekämpare. 
– Crimefighter! På den rätta sidan!

Våra sista glas har fyllts med GW:s Rosa, ett rosévin. Han ser glatt påmind ut när han tar den första klunken. Vid det här laget har jag vant mig och, delvis, anammat hans snurrande av glaset.
– Det här är ett sånt där när man sitter ute i trädgården, det är sommar och solen skiner. Och så har någon gjort lite goda tilltugg. 

Ganska länge tänkte jag att rosé var en blandning av rött och vitt vin.
– Haha, nej. Det här är en klassisk rosé från södra Frankrike. Rosé får inte smaka skumbanan. Allt för många gör det men inte det här. Det här är ett vin, inte godis. Rosé ska vara lite grårosa i färgen. Det är utmärkt. Så kan du sitta där i trädgården med en bra bok och lite goda tilltugg och en flaska GW:s Rosa och bejaka din mjukare sida. 

Gör du det ofta?
– Allt för sällan tyvärr. Jag kan ta lite mer av den där utmärkta Rieslingen förresten. Vill inte du ha en sån här? 

Leif puttar fram fatet med de två sista kanapéerna.
– Du kan ta båda.