Oholics

[B]När The Soundtrack[/B] of Our Lives spelade på Frihamnen förra månaden ropade Ebbot ut att alla borde gå till Jazzhuset för att se bandet Oholics. Den kvällen var Jazzhuset fyllt till sista kvadratcentimetern och ingången var täckt av en högljud köttmur. Det går snabbt för Oholics. För någon månad sedan producerade Ebbot och Mattias Nyberg en singel åt dem i Svenska Grammofonstudion. W. Photo hörde om detta och bestämde sig för att spela in en dokumentär om bandet. De ville följa ett band från starten till toppen. Den sitarspelande Anders berättar mer. [B]Skulle du kunna förtälja historien om Oholics?[/B] - Det hela började för ungefär ett år sedan. Från början var det bara ett sidoprojekt, ett festband som spelade elektronisk rock. Först var det två personer som körde med programmerade beats, men allt fler folk ramlade in och nu är vi ett helt band. [B]Hur låter ni?[/B] - Swastika Eyes är en förbild. Vi spelar psykedelisk elektrorock, kanske. Blanda Primal Scream och Oasis med massa punk så får du oss. [B]Hur kom ni i kontakt med Ebbot?[/B] - Vår sångare Krille är ihop med Ebbots brorsbarn. Ebbot fick en demo och tyckte det lät bra. Han ville hjälpa till och erbjöd sig att producera oss i Soundtracks studio. [B]Hur var det att jobba med honom?[/B] - Skitbra! Han levde sig in i vad vi gjorde och hjälpte oss verkligen. Både han och Mattias var skitschyssta. Det märks att de har många års erfarenhet. Tillsammans lyckades de krama ut det bästa ur oss och våra låtar. [B]Du ser ut som en hippie, är du det?[/B] - Absolut. Min musik är från 60- och 70-talet. De andra har fått mig att lyssna lite på ny musik men jag hör hemma 30 år bakåt i tiden.