Många har vid en eller flera oklara tidpunkter, men med största sannolikt efter 05 på diverse helgdag, vänslats med dem. Könshårsspecialister. Samtliga har ställt sig frågan; när, om någonsin, ska en kunna bemöta dessa personer med ens ett uns seriositet?
Könshårsspecialister är en oroväckande stor yrkesgrupp bestående av heterosexuella män, kanske främst mellan 20-35 år, med en lika oroväckande stark förkärlek till porr av misogyn karaktär. De går ofta inte att identifiera på annat sätt än via sexuellt umgänge och likt en civvare på Trädgården märker du inte av dem förrän du blir tagen.
Du vet att du har med en könshårsspecialist att göra om de post-samlag hejdlöst och opåkallat råder dig om hur ditt pubishår kan nå sin fulla potential. “Det är faktiskt jävligt äckligt att få ditt fitthår i munnen” eller “du kanske borde testa vaxning, annars lasra bara bort helvetet” är typiska rekommendationer en könshårsspecialst ger ifrån sig.
"Andra kännetecken för denna yrkesgrupp är att de har otvetydiga svårigheter att få dig att komma"
Sättet de formulerar sig på kan uppfattas som tafatt, icke-konstruktivt och rentav förolämpande. Men visst får vi förutsätta att de i egenskap av professionella bör vara varse de mest fruktbara sätten att delge sin expertis på.
Andra kännetecken för denna yrkesgrupp är att de har otvetydiga svårigheter att få dig att komma, de propagerar kondomlöst sex hänvisandes till “nedsatt känsel” och lider av en motvillig dragning (läs: en avgrundsdjup ängslighet kring att bögstämplas) till att få ett eller fler fingrar i anus.
Alla yrken dras med sina ok, men könshårsspecialister drar ett ovanligt tungt. I samma stund som de antog sin självutnämnda titel, avsade de sig möjligheten till att bli respekterade som människor. “Varför då?” undrar säkert någon, inte minst de själva.
Vad som gör det besvärligt för oss andra att tillskriva dessa rådgivare någon form av anseende är att de inte finns. Eller alltså, det finns personer som upplever att de är kompetenta nog att agera “könshårsspecialist”. Vi andra vet att detta rör sig om en samling individer som någonstans i en av sina mest intensiva runkperioder verkar ha förväxlat integritetskränkningar med såna där äh, casual rakningstips.
Så när ska vi börja ta de jävlarna och deras verksamhet på allvar? Aldrig, får bli det slutgiltiga svaret. Det är trots allt en icke-fråga från första början, och ska alltid betraktas som en sådan.
Läs även: Att säkerställa ett barns sexualitet går inte att göra halvhjärtat.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2018.
