"Att säkerställa ett barns sexualitet går inte att göra halvhjärtat"

Isabelle Brättemark tar sig an den gravida Familjeliv-användarens önskan om att uppfostra ett homosexuellt barn. 

Häromdagen famlade jag runt på internet utan konsekvenstänk. Jag kom över en tråd på nätforumet Familjeliv, Flashback för hypokondriker och lågbegåvade. En blivande mamma hade med besked rubricerat sitt inlägg “Mitt barn SKA bli homosexuell!”. Min uppmärksamhet blev genast odelad och med lustfylld förfäran klickade jag mig vidare bortom förståndets gränser.

Jag slås av en perplexitet inför hur trådens titel har utformats. Är homosexuell något en blir? Att märka ord är osexigt och eftersom detta nätforum attraherar intellektuellt begränsade användare så låter jag det gå för den här gången. Jag läser inlägget. Den oroade föräldern beskriver sin rädsla inför att hennes barn ska växa upp och visa sig vara straight. Hon vädjar desperat, “hur ska jag bäst se till att mitt barn, utan tvekan, garanterat blir homosexuell?”. Svaren hon får av sina mediokra medanvändare på Familjeliv är oseriösa och obrukbara. “Sätt hörlurar på magen och spela Pet Shop Boys dygnet runt för bebben” hånar någon. Det är väl uppenbart att det krävs mer än så.

”Att rädda en sinnesslö från idioti är som att försöka bota en nyexad handelsdude som vill jobba inom ’fin-tech’ från kapitalism.”

Den blivande modern tas inte på allvar i infernot av dårar. Nog för att mamman också hon är en djupt obehaglig och störd människa. Men hon är snarare motbjudande än ond. Verklighetsfrånvänd med bristande formuleringsförmåga. En idiot. Stackars.

Jag vill välja att se hennes goda intention och jag kan inte hjälpa att innerligt ömma för hennes oturligt utformade pannlob. Att rädda en sinnesslö från idioti är som att försöka bota en nyexad handelsdude som vill jobba inom “fin-tech” från kapitalism. Ett eventuellt omöjligt och med all säkerhet otacksamt åtagande. 

EmmisKarls90, jag kan nog inte rädda dig med en intelligensens livboj men jag kan försöka överträffa det usla Familjeliv-gänget som förpestat din tråd med hopplösa råd.

Jag ser två möjliga tillvägagångssätt för att säkerställa att ditt barn “blir” homosexuellt. Du kan antingen utöva militant acceptans, fira Pride istället för jul och så vidare. Du fattar. Eller så får du tillämpa oavbrutet förtryck kring icke normativa sexuella läggningar genom hela uppväxten. Här kan du ta till det klassiska greppet att ansluta sig till Jehovas vittnen.

Att slentrianmässigt upprätthålla någon konstlad slags PK-fasad kommer inte att fungera. Min pappa kunde fråga mig under min uppväxt “Har du träffat någon kille?”, för att i ett panikartat tonläge tillägga “ELLER tjej”. Den här typen av retorik resulterar som bäst i bisexualitet, som i mitt fall. Men EmmisKarls90, om du vill ha en helgay unge då får du hålla dig borta från tillkortakommanden likt detta.

Fan. Ser nu att tråden ligger under kategorin “Ironi & Satir”. Känns lite som att mitt tappra försök att komma till Emmis undsättning liksom står och faller lite med att hon faktiskt menar allvar. Mitt medlidande övergår i en känsla av att mitt sjukligt skarpa sinne har exploaterats hejvilt av denna hänsynslösa nätforumssatiriker. Aja, livet går väl vidare. Jag har egentligen bara en fråga till dig EmmisKarls90, om du läser detta; vill du gå på dejt någon gång?

Läs även: Europride med Saga Becker.