Nadja Evelina bejakar sina känslor fullt ut i musiken

10:57 8 May 2019

Vi pratade melankoli, frihet och debutalbumet Vi? med den nya popsensationen.

Nadja Evelina har det surrats om ett bra tag, och hennes första album Vi? landade den 3 maj. De glada tillropen lät sig inte vänta och i var och sommar åker hon land och rike runt med sin Heartbreak Tour. Vi passade på och ställa några frågor till henne innan turnélivet tar över helt.

Ditt debutalbum Vi? har inte många dagar på nacken än, hur känns det att det är ute?
– Det känns så sjukt skönt att det äntligen är ute. Har gått på nålar i typ två veckor fram till i fredags. Men är jätteglad, responsen har varit så himla fin, känner mig helt överväldigad.

Du har släppt det via ditt eget skivbolag Hjärtat Recordings. Vad har det gjort för din konstnärliga process?
– Jättemycket! Jag har känt mig otroligt fri och grundad. Att bestämma själv vad jag släpper, har gjort att jag behövt stå till hundra procent för att jag tycker att musiken håller för att lyssnas på. Det har gjort mig både mer kritisk och mer kreativ, värderar det högt.

Din musik har omskrivits som perfekt melankolisk, och din turné heter till och med Heartbreak. Är du en melankolisk person?
– Haha ja men det är jag, eller framförallt är jag en väldigt känslomässig person. Känslorna tar mycket mer plats i kroppen än logiken, det kan svänga snabbt. Om jag blir dumpad så går jag verkligen in i det, typ konsumerar filmer och musik om heartbreak för att verkligen maxa känslan. Det kanske är sjukt? Haha. Men tror typ att det finns en poäng i att bejaka en viss känsla fullt ut för att kunna släppa den sen.  

Vilka andra melankoliska musiker, utöver Beach House som du till och med döpt en låt efter, inspireras du av?
– Nina Persson har varit min husgud jättelänge. Hon har en sån otrolig känsla i sin röst, allt hon sjunger känns rakt in i benmärgen. Har också lyssnat mycket på min vän Paulina Palmgren som släppte två otroliga EP:s förra året. Hon har verkligen ett unikt uttryck: vemodigt, mjukt och jättevackert. Jonathan Johansson också, han fångar detaljer i sina texter på ett sätt som gör mig jätteinspirerad.

"Fast fan det mesta jag lyssnar på har nog ett sting av melankoli, om det inte är typ Carola eller pophouse från 2010"

 

Vilka mindre melankoliska musiker inspireras du av?
– Jag älskar verkligen Kristian Anttilas platta Lille Napoleon. Han känns i och för sig också rätt melankolisk, men han på den plattan presenteras det med någon form av galghumor i ett format som gör en pepp. Samma med mycket av det Krunis har gjort. Och min gamla mentor Marit Bergman, hon är fenomenal på att fånga saker på ett sätt som känns hoppfullt även om det är sorgligt. Och Maggio, så klart. Fast fan det mesta jag lyssnar på har nog ett sting av melankoli, om det inte är typ Carola eller pophouse från 2010.

Dina texter känns som att de fångar in väldigt mycket av hur de svenska ungdomarna i storstäder lever idag. Känns det som att du talar för din generation? 
– Hmm. Ansvaret för en hel generation kan jag inte axla, vi är väldigt många som talar för den i så fall. Men när folk skickar dm till mig så skriver de ofta att de känner igen sig, och typ berättar om olika egna upplevelser som de relaterar till texterna. Jag tror att det beror på att jag är väldigt mycket i min tid, alltså jag lever ett liv som väldigt många andra lever och är inte särskilt ironisk, jag har inte så mycket utanförperspektiv när jag skriver.

Vad är det du vill säga till den generationen med din musik?
– Det bästa jag vet är att lyssna på en låt som får det att hända grejer fysiskt i kroppen, som gör en glad eller ledsen eller får en att börja tänka på någonting. Det är det jag vill ska hända med folk när de lyssnar. Det är mina gamla känslor liksom, inte så mycket budskap, mest någonting jag levt och bearbetat. Men någon skrev någon gång att det lät som att jag ville fråga ”är du också ensam?”. Det tyckte jag var fint, för det är så himla lätt att känna sig ensam i den här världen.  

Den 22 maj kommer du till Oceanen för en spelning. Hur är du under en liveshow?
– Ja! Jag är ju uppväxt i norr, så jag hade knappt varit i Göteborg fram till att jag inledde någon slags romans där för några år sen. Den tog slut så klart, men min kärlek till Göteborg består, det är en otroligt fin stad. Är så taggad på att äntligen få komma dit och spela, mina förväntningar på ett vårigt Göteborg är skyhöga! Om man kommer till Oceanen kan man vänta sig mycket känslor, tagg, mellansnack och dans på scen. Ser fram emot det så mycket! 

Läs även: Poppels och Triumf släpper ölglass.

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!