Foto: Arvid Kornstrand.

Miriam Bryant: “Om albumet är kniven i hjärtat är filmen omvridningen”

08:50 18 Oct 2021

Den som väntar på något rått väntar aldrig för länge. Miriam Bryants hämndalbum är här, och med det släpps även en film.

Miriam Bryant har hunnit med mycket under sina snart tio år i rampljuset. Därför är det knappt förvånande när hon glider in en kvart efter utsatt tid iklädd en riven Balenciagatröja och silvriga glittercrocs. 

Hon är aktuell med albumet P.S. Jag hatar dig, men inte nog med det. I samband med albumsläppet visas hennes film med samma namn på Rigoletto, tillsammans med en konsert och ett samtal.
– Filmen är en förlängning av musiken. Det låter så pretentiöst, men det är en till dimension av det som vi har gjort. Om albumet är kniven i hjärtat på mitt ex så är filmen omvridningen.

Har det rivit upp såren från ditt breakup att göra filmen och albumet?
Det här albumet är long overdue. Jag har gått och burit på den här pärsen i över ett år. Hur länge är elefanter gravida – två år? Jag känner mig lite som en elefant som burit på det här jävla fostret. 

Vad ska man äta som biosnacks till din film?
– Popcorn! Jag är besatt av popcorn. Jag kan äta popcorn till middag. 

 

 “Jag känner mig som en elefant som burit på det här jävla fostret”

 

Hur verklighetstrogen är den?
Jätte! Men det är också väldigt mycket symbolik. 

Har du verkligen varit på ett slott med ditt ex?
– Det symboliserar en del av mitt liv som finns där. Allting flott, fint och uppstyrt. Men bara för att det finns där betyder det inte att man trivs. Det är ett luftslott!

Snyggt. Hur var det att skådespela?
Jag inbillar mig inte att jag är bra på det. Det är en sådan grej som jag någonstans vet att jag inte är skitbra på, men som jag ändå älskar att göra. Jag måste sjunga, det är det jag gör. Alla tecken har pekat på att jag ska sjunga. Någon kommer säga att det här albumet suger, andra kommer säga att det är bra. Några kommer säga “vad bra hon sjunger”. Det känns lite samma just med skådespelandet, vilket låter som ett för stort ord för det jag gör i filmen. Jag är ju bara. 

Det är kanske inte heller så långt ifrån att vara den du är. 
– Nej precis, men jag tänker att det är så skådisar gör. Man försöker hämta något från livet, det är väl så all konst - åh herregud. “Konst”, stryk det! Allting är konst nuförtiden.

Hon parafraserar Fran Lebowitz om vad som räknas som konst - “If you can eat it, it’s not art”. Hon är nybliven morgonmänniska som ägnat den arla morgonstunden åt Netflixserien Pretend It’s a City, med och om åsiktsmakaren och den icke-skrivande skribenten Lebowitz. Miriam säger det inte själv, men man anar att de har mycket gemensamt utöver det mörkt färgade håret. Båda är vassa, kaxiga och fyllda till bredden med spaningar. Pretend It’s a City innehåller klipp från samtal med bland andra regissören Martin Scorsese och skådisen Olivia Wilde. När P.S. Jag hatar dig visas på Rigoletto kommer Miriam att samtala med komikern och tidigare Musikhjälpenkollegan Daniel Hallberg. Om han är Sveriges svar på Martin Scorsese eller Olivia Wilde kommer vi inte att spekulera i. 

Blir det konstigt att ha samma samtal fyra gånger? 
– Det kommer att bli helt omöjligt att ha samma. Vi kan säga såhär: det var inte min idé att ha ett samtal. Men att ha det med Daniel Hallberg, det var min idé. Om jag ska göra det med någon så är det han. Eller kanske min psykolog. Fan, det borde jag göra. 

Hur kommer det sig att Daniel Adams-Ray är med i filmen?
Frågan är hur det kommer sig att det bara är män med, på skivan iallafall. I scenen där han är med spelas hans låt, Avundsjuk på regnet, som jag är featured på. Han var så himla fin med hela den grejen, jag fattar inte att han lät mig göra det. 

Daniel Adams-Ray har även varit med och skrivit titelspåret till skivan. 
– Han har inte minst varit en väldigt fin vän under hela den här skitrelationen som det handlar om. Han var väldigt stöttande, inte bara som kollega men som vän typ. Jag ville ha med honom för att han var så pass involverad i sorgeprocessen.

Att vara så pass känd som Miriam Bryant har varit under i princip hela sitt vuxna liv lär påverka en. Gemene kvinna berättar om sitt nya förhållande genom att lägga upp bilder på sin kille på konstmuseet Louisiana. 

Du har inte haft samma möjlighet. Hur har det påverkat dina förhållanden?
– Man får ett konstigt förhållande till sitt ego. Det blir lätt att fastna i tankesnurror; man borde vara en bättre flickvän, en bättre människa, en bättre chef. Jag har blivit ängslig och självupptagen. 

 

"Det känns ganska olikt mig att ha det självförtroendet"

 

Hur har du förändrats sedan ditt första album?
– Allting har förändrats. Jag hade inte börjat jobba med musik när jag skrev första albumet. Jag var typ 19 och gick fortfarande i skolan. Jag var lite Bambi på hal is. Det är jag fortfarande på sätt och vis, men man har lärt sig fejka att man kan åka skridskor. Jag var mycket mer naiv då. Hade jag vetat då att det är så svårt för psyket att vara i den här branschen hade jag inte vågat. Man har blivit så varse om alla falluckor. Jag är väldigt glad att vi gjorde det, men det känns ganska olikt mig att ha det självförtroendet.

Finns det några måsten i din karriär som du hellre hade sluppit?
– Jag tror inte det finns några måsten. Det låter otroligt privilegierat, men jag är ju också det. Det fattar jag. Jag har ett jobb som jag älskar och får göra väldigt mycket som jag vill. Det är så sjukt egentligen. Det är inte meningen att man ska regissera sitt eget liv. Om man styr och ställer måste man ha lite fingertoppskänsla. Man kan inte vara förvånad att det finns andra människor runt en som har helt andra behov. Det är också en Fran Lebowitz-grej, typ “oh, there’s other people in the hotel lobby?”.

I det första avsnittet av Pretend It’s a City beskriver Lebowitz hur New York-bon blivit egocentrerad och mobilfixerad. Rytmen och samspelet som en gång fanns och gjorde att folk inte gick in i varandra på gatan är nu borta. Istället går folk in i henne med nyllet i telefonen. “Other people in the hotel lobby. Isn’t that astonishing?” är Fran Lebowitz replik.
– Hon är min idol.

I ett senare avsnitt beskriver Lebowitz musiker tillsammans med kockar som de grupper som förmodligen ansvar för mest mänsklig njutning. Hon liknar även musiken med en drog som inte dödar.

Ge upp igen som du släppte tillsammans med Yasin, har ju varit omtalad och kontroversiell av förklarliga skäl. Du har tidigare kommenterat detta, bland annat i Expressen. Hur ser du på det nu, och har du en förklaring till att ni sjunger ”en tuff klimat” när det heter ett tufft klimat?
– Jag har faktiskt en förklaring! Vi var i studion och skrev den här låten ganska snabbt. Det hela bygger på en engelsk låt som Elias Kapari skrev som vi översatte och det blev klart ganska fort. När det var klart lyssnade vi och hörde att han sjöng “en tuff klimat”. Då hade vi avslutat för dagen och … men jag sa rätt artikel. Vi tänkte spela om det men till slut så sjöng jag. Jag tycker att det är en helt legitim fråga. Jag jobbar nämligen som språkpolis på fritiden. 

I en låt på det kommande albumet, Lonely in a Crowd, sjunger Miriam Bryant om “ett nyckelbarn från Bergsjön”. Under karriären har hon intervjuats och dragits av diverse tv-team till uppväxtorten Utby, granne till Bergsjön. Det gör man ju inte i samma utsträckning med Stockholmarna. Det förklaras möjligtvis av att de inte är från Göteborg

Så vitt jag vet har Zara Larsson aldrig tvingats ställa upp i media från Tallkrogen. 
– Det är ju bara gratis PR. Men av någon anledning känner sig göteborgare extremt besjälade med varandra. Man kan lämna Göteborg…. är det bara vi som säger det? Det är ett kraftigt lokalpatriotiskt ställe. Det handlar väl om lillebrorskomplex.

“Bli inte som jag när du blir stor!” nynnar jag. Miriam lyssnar fortfarande mycket på Håkan Hellström, och hejar på Gais för att han också gör det. Men till skillnad från Håkan så blev Stockholm hennes stad. Hon berättar engagerat om hennes och Daniel Hallbergs gemensamma spaningar om huvudstadens olika holmar. Östermalm är “old money”, folk klär sig i beigt och går runt med sina Celine-glasögon.

Jag kollar upp på solglasögonen som vilar på hennes hår som är lika mörkt som glajjorna. 
– Det är Prada.

Hon och Daniel har konstaterat att Vasastan är en blandad kompott. 
– Här är det nyrika människor som inte har någon aning om vad det innebär att ha stil eller klass. Det finns inga alkisar och inga överklassmänniskor. Alkisar, gud jag är typ alkis.

 

"Kungsholmen är helt identitetslöst"

 

Helt orelaterat till alkisar och överklassmänniskor så släpps snart singeln Lonely In a Crowd med Kungsholmsbon Joakim Berg.
– Men Kungsholmen är helt identitetslöst! Det är en helt egen värld. De bara är. 

Så går det när Kent gör slut. Miriam har inte nått “flytta till Kungsholmen”-fasen i sitt liv ännu, men hon har hunnit med mycket. 

Vad finns det kvar som du inte har gjort?
Jag har gjort långt ifrån allt. Jag har bara doppat tårna! Men inget jag kan avslöja. Jag har erfarit att om man avslöjar idéer så blir de snodda.

Du är inte så mycket för manifesting alltså.
– Gud, nej. 

E du go eller? 
– Ja. Det får man väl ändå säga.

P.S. Jag hatar dig visas den 17 och 18 november på Rigoletto. Dagen därpå släpps albumet med samma namn. Filmen kommer därefter även att visas på ett par till biografer runt om i landet. Nöjesguiden #10 med Miriam Bryant på omslaget finns ute nu. 

Läs även: Döskalle & Mästerligt möter Joe Labero

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2021.