Narcissismens framfart som epidemi har under 00- och 10-talet möjliggjorts genom sociala medier. Även om det inte rört sig om en egentlig framfart, utan bara en ny plattform att härja på. Självbekräftelse har alltid varit mänsklighetens kollektiva anus och kommer så förbli. Men en grupp framåtsträvare som är lite mer exceptionella än diverse instagramtorskar växer nu fram. De är meta-narcissister och de ser igenom allt.
Fenomenet narcissim har genom historien kommit till uttryck på olika sätt. En stående premiss är dock behovet av att bygga upp eller söka sig till en hitte-på värld där en enkelt kan bli universums mitt över en natt. Ett bra exempel på ett sådant mikro-kosmos är universitet. Hit söker sig personer med en intensiv övertro på sitt intellekt och som inte kan acceptera anonymitet. Vilket i dagsläget är det enda verkligheten har att erbjuda. Dessa människor väljer att spendera en oporpertioneligt stor mängd livstid med att “plugga vidare” för att deras luftslott av betydelsefullhet ska hållas intakt.
Narcissister stormtrivs alltså på universitet då de där tillåts att försvinna in en låtsasvärld, även känt som “studentlivet”. Här kan de känna sig viktiga och förmer när de super ner sig i medaljdränkta 1800-tals outfits på Fittjas nation varje tisdag. Det är så enkelt att bli någon av rang. Eller iallafall att känna sig som någon. Särskilt då de omges av en hord andra personlighetsstörda, som också älskar att befinna sig i denna desillusionerade tillvaro, långt bort från den riktiga världen.
En förljugen världsåskådning är allt vi har, narcissist eller ej. Vi är av naturen lata och bekväma, hjärnan tar alltid den kortaste vägen och så vidare. Bekvämlighet är dock inte mer än förnekelse utklätt till något socialt acceptabelt. Och förnekelse är vår mest överlägsna självbevarelsedrift. Eller jag vet inte, det känns så jävla tråkigt och cyniskt. Det är sexigare med empati till exempel. Så! Vår mest överlägsna självbevarelsedrift är att vara empatiska. Så najs!
Jag minns knappt vad min poäng var nu igen? Just det, meta-narcissim. Men jag tror inte jag behöver säga så mycket om det egentligen. Du är väl en av dom. Du har koll på vad som pågår här. Vad jag håller på med. Du kan läsa mellan raderna. Du är lite speciell på det sättet. Du är något annat, någon särskild. Och det är ganska otroligt ändå hur sjukt lika vi är, du och jag alltså
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 02, 2019.