Efter ett projektstöd på nästan sex miljoner från Allmänna Arvsfonden är det nu klart att Malmö Konsthall öppnar Studio Syd, ett konstcentrum för konstnärer med varierande funktionsnedsättningar.
Sedan 2011 har Malmö Konsthall drivit ”Konstlyftet”, ett projekt för konstnärer med funktionsnedsättning. 2022 började Lucy Smalley som projektledare på konsthallen med ansvar för ”Lyssna”, en fortsättning och utveckling av ”Konstlyftet”.
– Det var första gången vi bjöd in regionala dagliga verksamheter och LSS-boenden till workshops på Konsthallen. Deras intresse var nästan överväldigande. Deltagarna fick jobba med högkvalitativa konstnärliga material och en inblick i hur det är att vara professionell konstnär.
När projektet avslutades i slutet av samma år fanns det inte resurser för en fortsättning i Konsthallens lokaler. Lucy sökte då pengar från Region Skåne och började göra research för hur centret skulle kunna se ut. Hon besökte Ateljéverksamheter över hela världen, till exempel Creative Growth i Kalifornien, världens äldsta och största center för konstnärer med normbrytande funktionalitet.
– Jag har träffat så många eldsjälar som startat upp liknande verksamheter och sett hur de utvecklas, vilka behov som finns och hur de integrerat dem i ett samtidskonst-sammanhang. Det är ju en demokratifråga. Vem har rätt att vara en professionell konstnär? För mig känns Malmö Konsthall som en perfekt plats för att kunna utveckla det här.
Något liknande inom just bildkonst, finns inte i regionen.
– Det finns till exempel Moomsteatern, som är ett väldigt bra exempel på vad som kan hända när personer med normbrytande funktionalitet får jobba på samma villkor som andra skådespelare. Skånes Dansteater är ett annat exempel, men för bildkonst finns det ingen motsvarighet.
Mats Stjernstedt & Lucy Smalley
Hur skiljer det sig att jobba med den här målgruppen?
– Det som jag tycker väldigt mycket om är att det blir så mycket fokus och vikt på den icke-verbala kommunikationen. Det känns mycket mer mänskligt. Jag ser det ur ett rättighetsperspektiv också. Det finns en hel grupp människor som stått utanför konstvärlden historiskt. Det är konstvärldens ansvar att öppna upp för allas perspektiv och berättelser.
Hon säger att reaktionerna har varit väldigt positiva.
– Jag har fått så mycket stöd från andra verksamheter som jobbar med den här målgruppen. Nästa steg är att göra massor av studiebesök och berätta om det för alla som skulle kunna vara intresserade av att bli involverade. Det är så fint att det äntligen händer.
Hur kommer verksamheten se ut i praktiken?
– Det kommer vara en tredelad verksamhet. En ateljé, ett galleri och en digital plattform. Det finns ett stort internationellt nätverk för det här, och det är viktigt att vi kan synas där. Det är basen, sedan får vi se hur konstnärerna själva vill utveckla den. Det är jätteviktigt att målgruppen är delaktig i planeringen.
Projektet börjar i februari 2025, men exakt när eller var det öppnar vågar Lucy inte säga.
– Men så fort vi har nycklarna är alla välkomna. Vi har fått finansiering av Allmänna arvsfonden i tre år, men vi hoppas på något permanent och tänker långsiktigt redan nu. Kanske kan vi få verksamhetsstöd eller något annat slags stöd i framtiden? Men först måste vi visa upp varför det här är så viktigt. Jag tror verkligen inte folk fattar varför det saknas, då behöver vi vara en förebild.
