–Man märker att premiären närmar sig. Tonen är hårdare, men hon kan sin sak. säger hon. Innan jag blev inspicient för 12 år sedan var jag själv operasångerska. Jag vet hur det känns!
Känner ni er som flygledare?
Martin: Ja kanske. Det är som att vara i direktsändning hela tiden, säger Martin som arbetat på Malmö Opera sedan drygt ett år tillbaka. Rekvisita ska bort, orkestern ska börja på rätt ställe och folk ska in och ut från scenen... Och vi måste hålla tiderna.
Är det så viktigt?
Martin: Tänk dig själv om 300 personer ska ha 500 kr var i övertidsersättning. Det blir ju en del.
Ah, jag ska komma i håg det nästa gång jag såsar i pausen... Vad är Plan B om något går snett?
Agneta: Man lär sig att se i förväg var problem kan uppstå, när det är mycket som sker samtidigt. Vi arbetar i förebyggande syfte. De viktigaste rollerna har till exempel två myggor i fall den ena skulle strejka.
Men om det blir strömavbrott då?
Agneta: Ja, det blev det faktiskt under Banankontakt. Helt kolsvart i salongen. Ingen mikrofon. Då måste vi snabbt ut på scenen och berätta vad som hänt och be folk stanna och inte rusa ut i panik.
Martin: Säkerheten är otroligt viktig. Vi fick leda ut publiken med hjälp av ficklampor.
Vilket strular oftast då — teknik eller människa?
Agneta: Det är nog samma ungefär. Vi är ju länken mellan teknik och konst. Fast vi har en viktig roll som psykologer också. Vi står för lugn och trygghet när det stormar.
Martin: Och det som händer här stannar här, man ska inte behöva oroa sig för att vi sprider något vidare.
Jag blir såklart oerhört nyfiken på dessa eventuella hemligheter. Ser ni mycket divalater?
Martin: Nej men mycket nerver och känslor. I bland får vi en utskällning, fast felet inte alls är vårt. Klagomålen kommer alltid till oss först. Man får ha tålamod och ett starkt psyke helt enkelt.
Agneta: Fast jag märker direkt om någon maskar på repetitionerna. Inte tar i ordentligt och så. Då blir jag arg! Det är inte schysst mot de övriga.
Så ni får hålla efter dem lite?
Martin: Vårt jobb är ju att se till att alla är på plats och kommer in på scen exakt när de ska.
Har det hänt att någon glömt det?
Agneta: Ja, en gång hade en huvudrollsinnehavare tagit fel på en timme. När vi ringde svarade han: ”Vaddå jag är hemma och sjunger upp mig!” 20 minuter innan han skulle in på scen! Och det har hänt att folk fastnat när tåg står stilla. Ta en taxi säger jag då. Bara ni kommer!
Martin, är du vidskeplig?
Martin: Nej, jag är ju tekniker, ha ha! Eller jo förresten, jag har en brosch som jag fick av den gamle inspicienten, som föreställer Thalia, statyn här ute. Den vill jag gärna ha på mig.
Martin försvinner i jakt på några slavinnor. Agneta diskuterar medhörning med den kvinnliga solisten. ”Jag ska se vad jag kan göra”, hör jag henne säga, innan musiken drar igång igen.
Aida spelas på Malmö Opera fram till den 15 juni.
Stad:
Kategori:
