Sångerskan lovad har de senaste åren sakta men säkert etablerat sig med sin catchiga popmusik bestående av lika delar slående sångkraft och sårbara texter med hög igenkänningsfaktor. Nu tar hon det till nästa nivå med sitt första album Nyanser av liv.
För två år sedan debuterade Lova Drevstam från Tyresö i eget namn. Då med debut-EP:n En gång för alltid, som trots att den kom i början av hennes karriär redan då vittnade en fullfjädrad artist med en lysande framtid. Inte bara på grund av hennes starka sångröst, utan framförallt för hennes förmåga att förmedla känslor i sin musik. Musik som hon både skrivit och komponerat själv.
I takt med att Lova blev större fick hon också allt fler fans som följde henne slaviskt, något som hade kunnat eroderas av det faktum att hon bytte artistnamn både en och två gånger mitt under ett kritiskt skede i hennes karriär.
– Efter något år kom en annan artist med samma namn. Hon slog igenom ganska stort, ganska snabbt och var med i olika offentliga sammanhang. Folk blandade ihop oss och hennes låtar kunde hamna på min artistsida och vise versa. Jag blev less tillslut och körde en 360-vändning, då kom namnet I:AM. Jag hade behövt en nej-sägare i närheten den perioden för jag tycker det namnet är helt sinnessjukt idag, berättar hon och skrattar.
– Jag släppte väl en låt under det namnet innan det bara gav mig ångest att ens uttala. Så då blev uppenbarelsen Lova med ett D som är första bokstaven i mitt efternamn, lovad.
Men fansen hängde kvar och det är inte svårt att förstå varför. Genom hela hennes karriär har hon blottat sig själv på sätt som många kanske hade ryggat för, men för hennes fans skull - och kanske sin egen - har det varit värt det. Lovad har bland annat öppnat upp om depression, destruktiv kärlek, uppbrott och bortgång i sin musik där samtliga erfarenheter kommer från hennes eget liv.
– Ja, det stämmer. Det började väl med min bästa vän som dog när jag var 14, han drunknade. Det satte väl ribban nånstans för smärta, hur det känns att ha riktigt ont. Jag har funderat mycket över vad det gör med en, själen framförallt. Jag tror att mitt tonårsjag har kanske accepterat och utstått lite för mycket smärtsamma situationer än vad hon borde. Just för att smärtribban var satt för högt, för tidigt.
Introt beskriver detta väldigt vackert, där du pratar om liv som släcks och liv som tänds. Berätta!
– Precis, det handlar just om det. Alla liv runt mig som släckts, genom olyckor, sjukdom och mord. Men också alla liv som tänts. Min lillasyster, min 4-åriga lillebror. Min egen son, min systers dotter. Allt liv som jag fått och får följa. That’s a blessing.
Det känns som din karriär hela tiden växt organiskt tack vare musiken?
– Det håller jag absolut med om. Det har aldrig funnits ett snabbt genombrott för mig, eller den stora nykomlingen. Det har varit hårt jobb, 150 mejl till radio, bloggar, tidningar, varje släpp. Alltid göra sin egen PR, egen marknadsföring. Men det har också lett till att mina lyssnare inte kommer och går, det är inte en tomteblosskarriär som tänds och släcks lika snabbt. Jag har mina stadiga lyssnare och algoritmer, med kunskap och erfarenhet att luta mig mot.
Detta ledde till bland annat till Melodifestivalen 2021, hur var den upplevelsen?
– Fantastisk! TV-debut mitt i corona haha. Men känslan av något så uppstyrt och proffsigt var otroligt kul. Sen var det en unik upplevelse då vi inte hade publik, och säkerheten var hög i form av kollen på kroppstemperaturen, handtvätten och den sociala distansen. Jag gör gärna om det, fast i den normala formen med publik och efterfest!
Nu släpper du ditt debutalbum som är djupt personligt. Berätta vad du ville förmedla med låtarna!
– Jag ville verkligen få fram mina nyanser av livet. Brev till himlen för den som inte längre finns här, men också Himmelsblå som berättar om ett nytt liv, min lillasyster, som betyder världen för mig. Allt däremellan har också fått sin låt, att kämpa för någon som är trasig, att lämna någon man inte kan leva med längre. Det finns en låt som handlar om att vara kär, men också en låt som handlar om en vanlig sommarkväll. Jag ville att lyssnaren ska kunna hitta en låt som passar i precis alla perioder och dagar i livet. Nyanser liksom.
Hur mycket har processen påverkats av att du varit gravid och nu är mamma?
– Haha, hormoner! Jag har väl gråtit mig igenom skrivandet av alla låtarna. Vissa har jag behövt ta pauser när jag sjungit in dem, för att jag blivit för emotionell. Mina texter eller mitt sätt att skriva har nog egentligen inte påverkats eller ändrats mer än att just det där med att jag blivit mer känslig av att uttala orden, eller känslan jag vill förmedla.
Du har bland annat skrivit en tidlös uppbrottslåt i ”Lyckotårar”, den måste ha varit förlösande att skriva?
– Ja, verkligen! Jag skrev den tillsammans med Albin Johnsén, och det var faktiskt han som kom på ordet ”lyckotårar”, så skrev vi låten kring det. Vi var lyriska över hur låten kändes, också att den var lite fräck; ”började hata hur du tittar på mig, hur du andas när du sover, hur du alltid kom innan mig”. Nej, men jag älskar texten. Det gick nåt skämt förut på Halloween att ”jag ska klä ut mig till en mobil så kanske min pojkvän tittar på mig”. Lite så är jargongen i Lyckotårar, liksom ”om jag var böckerna du läser, hade du gett mig mera tid?”.
Mauro Scocco har varit din mentor och gästar även skivan. Hur mycket betyder han för dig?
– Precis, Mauro min Mauro. Nej, men han har en stor del av mitt hjärta. I starten som mentor och artist, men nu som vän och familj. Jag vet att hans råd och svar alltid finns när jag behöver det och jag respekterar hans kunskap och erfarenhet. Sen är jag tacksam över vår vanliga relation som utvecklats från det. Vi har ju otroliga minnen ihop och vi värnar om vår vänskap, jag tror den är viktig för oss båda. Vi är en självklar del på varandras födelsedagar eller lite för sena samtal när man är rund under fötterna! Vi har kul och jag uppskattar honom.
