Foto: Luca Latrofa

Linus Leonardssons längtan till skogen

12:57 4 May 2020

Skogsrave, kastsystem och social utsatthet är parallella inspirationskällor till modeskaparens nya kollektion.

En klädkollektion med inspiration av skog och stora rave hade knappast kunnat komma lägligare. Det är en perfekt avvägning av den ångestdämpande naturen och en kollektiv längtan efter att kunna umgås i stora grupper. Designern Linus Leonardssons kollektion Rave New World berör inte pandemin, trots att det är lätt att dra kopplingar dit. Det är snarare en annan verklighet han vill belysa genom sin uppsättning plagg.

Den 23-åriga designern Linus Leonardsson är lite av en nykomling i modevärlden, men det är ingenting som avslöjas i hans kreationer. Där mixas lekfullhet med elegans, och gammalt får möta futuristiska utsvävningar. Han är baserad i London, har en masterexamen från Antwerpens Royal Academy of Fine Arts och har inte bott i Sverige sedan han tog studenten, men inspirationen till hans uppseendeväckande, skickliga kollektioner fick han med sig hemifrån.
– Jag började arbeta väldigt mycket kring mina tonår i Stockholm och tog skogsravekulturen som finns där som stor inspiration till mina kollektioner på skolan. Framförallt till min sista kollektion från masterutbildningen som senare lanserades under Rysslands modevecka.

Ravekulturen höll sig kvar i Linus medvetande och blev ett genomgående tema även i hans höstkollektion som visades upp på Londons modevecka i februari i år.
– Jag tycker att nattliv generellt är ett väldigt spännande koncept. Det är som att folk gör om sin personlighet lite grann, som att mörkret tillåter en annan personlighet att växa fram. Man kan skapa en ny persona åt sig själv som man kanske inte vågar leva ut till vardags. Jag tror att det är det som fängslar mig, speciellt ihop med ravekulturen eftersom det är en väldigt liberal mötesplats. 

 

 Marnik Boekaerts

 

Din senaste kollektion har fått namnet Rave New World, hur kom du fram till det?
– Titeln är en flört med Aldous Huxleys roman Brave New World (1932). Den målar upp ett dystopiskt samhälle som är väldigt baserat på ett kastsystem. Jag tycker att det drar starka paralleller till dagens samhälle och det har jag försökt förmedla i den här kollektionen. Ett liknande kastsystem är tydligt i dagens städer med extrem flärd och lyx tillgänglig för ett fåtal, alldeles intill social utsatthet. Jag tycker det känns väldigt passé, därför har jag försökt måla upp ett nytt scenario där traditionell elitism får blandas med de bästa elementen från ravekulturen och utvecklas till tillgänglig lyx och glamour.

Hur tänker du i materialvalen?
– Jag har försökt tänka så hållbart som möjligt redan från början. Allt är antingen överblivna tyger från andra företag, återvunna tyger eller nya tyger med väldigt lågt miljöavtryck. Eftersom jag producerar i liten skala är själva produktionen inte miljöboven i detta, utan det är just materialvalen som avgör. Så jag har fokuserat mest på tyget, och också använt mina egna spillbitar till att göra nya plagg. I höstkollektionen har jag till exempel arbetat med en hel del exklusiv spets som jag började göra en topp av. Jag har lappat ihop bitar från olika exklusiva spetstyger så att det blivit som ett nytt tyg. Det ser nästan fattigt ut men är gjort av extremt dyra tyger och är en väldigt tidskrävande teknik. Jag har försökt leka med den tanken mycket, att få något som uppfattas som skräp hos vissa till något nytt och vackert. 

Jag tänker att man blir mer kreativ när man inte har lika mycket valmöjligheter också. 
– Absolut! Man blir mer kreativ och kommer fram till oväntade beslut. Om man alltid kan få exakt vad man vill ha blir det ingen spänning eller friktion. Jag tror att det leder till att man gör tråkigare saker till slut.

Hur brukar din skapandeprocess se ut?
– Utbildningen i Antwerpen var väldigt konstnärligt inriktad, så det handlade mycket om att skapa sådant som inte var direkt moderelaterat från början. Man skulle skapa en grund genom att måla upp en värld med ganska irrelevanta grejer som inte tillhörde kollektionen. Jag gör lite samma med tyger, tar en massa småbitar och försöker efterhand lappa ihop det till något intressant, istället för att ha en klar bild av vad man vill ha från början. Jag provar mig fram lite grann, först tvådimensionellt och sedan tredimensionellt med tyger. Det är en blandning av collage, skissande och att prova rakt på docka. Det beror lite på plagget och vad man vill åstadkomma. Jag vill gärna ha en så stor verktygslåda som möjligt att använda mig av.

 

 

Vad är din favoritkombination ur senaste kollektionen?
– Jag är nog mest kär i toppen som jag satt och virkade på i flera dagar. Det är en svart och vit topp i två olika spetsar. Den svarta är en gammal Chanelspets och den vita en annan exklusiv spets från Paris. Den toppen kombinerat med ett par hallonrosa byxor är min personliga favorit.

Jag älskar den stickade västen i blått och brunt.
– Vad kul! Den kommer ifrån ett samarbete som sponsrades av The Woolmark Company. De tillsammans med Südwolle Group, Peterseim Strickwaren och Karim Guest bjöd in mig att göra ett stickningsprojekt med tre plagg i två färgkombinationer, både relaterat till deras verksamhet och min höstkollektion. Jag har försökt ta vara på gamla, men väldigt klassiska, mönster och degraderingen relaterar till den här förändringen i samhället som jag ville arbeta med. Jag har försökt integrera båda. 

 

Resultatet av Linus Leonardssons samarbete med The Woolmark Company finns att förhandsbeställa på theguestlist.com.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 04, 2020.

0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste filmrecensioner

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!