Till och från i fjorton år har Stefan Berg följt producenten och artisten Leslie Tay. Leslie Brinner är uppföljaren till Killen som kommer att glänsa och den sista dokumentären om den ”mest fucked-up killen”.
Galapremiären för Leslie Brinner är på Spegeln i Malmö. Det kryllar av män i markanta glasögonbågar och trendiga tjejer med klumpiga sneakers på fötterna. Kvällens hedersgäst är regissören Stefan Berg men den person jag vill se reagera till filmen är inte i lokalen. Leslie Tay är som bortblåst. Vid bubbelbordet ser jag en bekant. När jag nämner att jag ska sitta på hans arbete och ha denna intervju med Leslie någon dag senare ger han mig rådet att ligga på med sms. Det finns en risk Leslie kan bli väldigt sen. Dagen kommer och jag sitter på vår förbestämda plats. En minut efter 14 ramlar Leslie, med entourage, in genom dörrarna. Ack så fel min bekant hade.
Vi slår oss ned i en av de djupa sofforna. Han är iklädd en vinröd fleecedress. Vapendragaren, som jag sedan får reda på är en gammal familjevän men numera ingift kusin, slår sig ner bredvid oss. Leslie förklarar att han numera bor i Malmö efter ett par år i Stockholm.
– Jag ska bara vila ut lite, sedan åker jag tillbaka upp till Stockholm, säger han.
– Det är jätteskönt att vara här, det är ju mitt hem. Plus att jag har lite grejer jag vill starta upp här nere.
Som vadå?
– Studios till exempel. Sverige måste få ta del av lite fler stjärnor från Malmö. Med min nuvarande position i musik-Sverige tror jag att jag kan hjälpa dem som verkar här nere att nå ut lite längre.
Leslie menar på att det inte är lätt att slå igenom professionellt här. Att det inte finns den hjälpen att ta ett steg upp och börja nätverka med såväl skivbolag som ”riktiga” managers. Som det brukar låta från personer med samma invändningar säger han att allt det händer i huvudstaden.
– Vid en ung ålder, när du inte har de tillgångarna att ta dig till Stockholm för att träffa de här människorna eller presentera din musik, måste det finnas ett steg däremellan som kan hjälpa dig.
Men du har ju gjort den resan, hur kommer det sig att du lyckades?
– Med min vilja och mitt tålamod (även namnet på debutalbumet, red.anm). Jag tror att om du vill göra något och du verkligen lägger ned tiden på att nå ditt mål så kommer du att lyckas. Du måste bara inse att det tar lång tid att komma dit.
Lång tid har det också tagit för Leslie. När Stefan Berg först började följa Leslies liv var han bara 14 år. Idag är han 29 och debutalbumet Vilja & Tålamod släpptes för några månader sedan. I den första dokumentären Leslie - Killen som kommer att glänsa får vi en intim inblick i en klassisk stökig killes vardag i ett socialt utsatt område. När dokumentären avslutas är Leslie 19 år och har bott några månader i Ghana. Han har svårt att hantera känslorna och knappt släppt sin första låt.
– En film kan inte förklara mig som person men det som är bra med denna film är att Stefan har följt mig i mer än en timme. Jag tror Leslie Brinner kan ge publiken en djupare bild av vem jag är som person, säger Leslie och tittar upp från sina skor.
Ger filmen en rättvis bild av vem du är?
– Ja, faktiskt. Det enda jag kan säga är att det finns så många andra sidor av mig som inte kommit med. Stefan har mer fokuserat på att visa min känslosamma sida.
"Jag kanske inte har känt att det är okej att vara känslig eller vetat hur jag är det."
Under filmens gång får publiken följa med i Leslies väg till att färdigställa sitt debutalbum. Hur han använder känslor och en sårbarhet, som inte är vanligt att se hos män – och framförallt inte i Leslie efter att ha sett honom i den första filmen – för att nå sina musikaliska mål.
– Jag har bearbetat på vilket sätt jag kan visa känslor gentemot mina vänner men även hur jag ska reagera när han visar känslor mot mig. Det har gjort att man har rannsakat sig själv när det även kommer till kärleksrelationer. Jag är okej med att vara känslig, säger han och fortsätter:
– Jag är bekväm med den jag är idag och det är något jag inte alltid har varit. När jag var yngre tänkte jag mer utifrån vad andra såg mig som.
Du menar att du har haft ett skal utåt?
– Ja, ibland har jag faktiskt haft det, säger han efter en stunds funderande.
– Det är dock inget jag har valt att ha utan det är för att jag ibland inte vet hur jag ska uttrycka mig. Jag kanske inte har känt att det är okej att vara känslig eller vetat hur jag är det. Då har det bara blivit att jag har gått runt med ett skal utan att veta om det. Det är en väldigt djup insikt i mig själv att mina känslor är viktiga.
Med ett leende på läpparna förklarar han att han är nöjd med albumet. Han frågar om jag är det med. Lite pliktskyldigt svarar jag ja, och han sträcker lite på sig i den nedsjunkna fåtöljen.
– Ibland måste man börja någonstans för att ta sig vidare. Nu vill jag bara toppa det.
I den tolv spår långa debuten blandar han genrer och tolkar dem på sitt egna sätt. En av de mest omtyckta låtarna är Stjärntecken, där han gästas av Syster Sol och den ghananska artisten Stonebwoy. Han förklarar vikten i att visa sina rötter och vart han kommer ifrån.
– Om jag kan fronta med vem jag är och vad jag kommer ifrån måste jag göra det. Ingen visade det för mig. Jag gillar när folk kan relatera till saker jag gör för jag är inte den enda som har gått igenom saker. Många kommer se dokumentären och förstå saker i sig själv.
"Men sen insåg jag att det är så är så här mitt liv är. Mina vänner dör."
I dokumentären slussas den som tittar mellan då- och nutid. Vi är både i det tidiga 00-talets Sofielund och i nutida Stockholm. Kärleken till uppväxten gamla spelrum, Sofielund, är inget som går obemärkt förbi när han pratar eller i hans musik.
– Jag saknar min uppväxt där trots att den var fucked men det är inte det samma längre. Mina kompisar har dött, människor har vuxit upp och de har byggt om. Det var där jag lärde känna mig själv och det är det området som har format mig.
I filmen får de som tittar ta del av när en av dina nära vänner går bort, var det viktigt att det kom med?
– Nej, jag blev till och med arg. Om jag blev ”offended”, hur är det då för personens familj. När jag fick se att scenen kom med tänkte jag: ”Kom inte hit och gör tv-grejer och ta med sådana grejer”. Men sen insåg jag att det är så är så här mitt liv är. Mina vänner dör, säger han och zonar ut lite.
När han återvänder är det en låt som suger upp intresset.
– Fungerar din Shazam? Säger han till kompisen i fåtöljen bredvid medan han håller upp sin mobil mot närmaste högtalare.
– Det är så här det ofta går till när jag gör musik. Jag hittar något, som i slingan bakom i denna låt, som jag sedan kan bygga vidare på.
Att säga att Leslie inte vet vad han håller på med är att ljuga. Samtidigt som han är ödmjuk är han väldigt säker på sin grej. När han i förbifarten säger att han var den första som gjorde svensk r’n’b hajar jag faktiskt till.
Vad hände med Kaah?
– Det är väl klart att jag erkänna de som fanns före mig, som Kaah och Eric Gadd, men jag ser det mer som soul. Det jag kommer med är det lite mer moderna sättet att göra r’n’b på. Folk har varit där och nosat men jag tror jag var väldigt tydlig och rak med vad jag gjorde, vilket har gjort att flera efter har förstått och tagit efter.
Trots att han hatar ordet kallar han sig själv för underskattad. Han förklarar att människor inte riktigt har förstått vad han håller på med.
– Jag förstår varför inte folk har hittat till mig. Det är en slags utveckling som sker just nu. Min musik är något folk kommer titta tillbaka på och förstå vad jag åstadkommit, vilket jag är okej med då jag ser mig som en pionjär.
– Filmen är dock ett medel för att få folk att förstå min musik.
"Det är otippat att jag, Leslie, ska tycka om Eva Dahlgren."
Jag styr återigen in samtalet på dokumentären. En följetong genom de 80 minuterna som filmen är, är något som av de tittande kan ses som Leslies kärlek till Eva Dahlgren. Han förklarar dock att hon snarare är en symbol för att man som musiker har lyckats.
– Det är otippat att jag, Leslie, ska tycka om Eva Dahlgren, jag vet, säger han och skrattar.
– Men när du håller på med musik och inte siktar på att bli som henne, eller Ted Gärdestad, håller du på med musik som en hobby, förstår du vad jag menar? De är det bästa vi har!
Vad har du och Stefan för relation idag?
– Ingen trots att han har följt mig med den där kameran väldigt länge nu. Jag var som sagt en väldigt jobbig unge som liten, men det känns som om han visste att jag har den kraften jag har och skulle lyckas hela tiden. Sanningen är dock att det är hans film om mig, som han har fått porträttera på sitt sätt. Det har han gjort väldigt fint och jag kan verkligen ta till mig av vad han har skapat.
Hur reagerade du själv när du såg dokumentären?
– När jag var liten sa folk till mig att jag var ett problembarn, jag kallar mig själv den mest fucked up killen, men tänkte hela tiden att jag bara var mig själv. När jag såg filmen i sin helhet tänkte jag ”shit, vad du har vuxit Leslie. Kör på precis på det sättet du gör, låt ingen annan säga något till dig för du har tagit dig hit själv” och kolla vem jag blev tillslut.
Leslie brinner har premiär den 9 november.
