Leonard Kocics egna språk

Leonard Kocic var en av de som utmärkte sig under Stockholms modevecka. Amanda Mann har träffat det unga framtidshoppet för att prata om hans kollektion och tankar kring mode.

Beckmans Designhögskola hade under hösten ett samarbete med sju av Sveriges största modemärken där sistaårs-studenterna på modeprogrammet fick jobba med ett av märkena och göra en tolkning av det. Samarbetet avslutades med att dessa tolkningar visades upp under Stockholms modevecka den 29 januari. Leonard Kocic var en av de elever som deltog och valde att tolka Filippa K, vilket han gjorde på ett högst intressant sätt. 

– Jag tänkte att det fanns mycket utrymme att vinkla det åt många olika håll hos Filippa K. De är ju väldigt basic, jag ville ha ett märke som skulle dra mig åt det där ganska cleana och minimalistiska hållet. Då kunde jag lägga in allt spex själv, allt det där som märket inte är. När de presenterade Filippa K sa de att de håller på med ”mjuk minimalism” – jag blev väldigt triggad av de två orden. 
 

– Min tanke var att ta den här berömda Filippa K-tjejen som symboliserar ”mjuk minimalism” och göra en skulptur av henne. Jag ser henne när hon är iklädd den där klassiska Filippa K-silkeströjan och ett par enkla mjuka byxor, hon kommer mot oss och det blåser lite grann – jag pausade den scenen. Jag har en liten fetisch för hårda skulpturala material, idén var att göra en skulptur av den pausade bilden av den där mjuka Filippa K-tjejen. Jag kollade mycket på antika grekiska och romerska skulpturer, på hur den hårda marmorn rör sig mjukt, att det är någonting minimalistiskt över det. Kollektionen är en skulptural rörelse.

– Nu går jag igenom min barndom inför mitt examensarbete, hur det här intresset för mode ens har uppstått hos mig. Jag har växt upp i en konstnärlig miljö med min mamma och mormor i Serbien, mamma var skulptör. Från att jag var tre till fyra år gammal var det enda jag ritade kläder. Jag har sedan jag var liten lekt med tyg och har hittat filmer där jag står och draperar med tyger på mig själv. Barn vill oftast vara fotbollsspelare eller astronauter, jag ville vara designer. 

– Det är lite blandade känslor för mig. Jag kan vara ganska kritisk till folk som håller på med mode men är modehatare. Men jag förstår behovet av att vilja förändra och påverka systemet. Jag har själv upplevt det grymma modesystemet. Det här är en så himla klyschig mening, men det är inte alls lika glamoröst som man tänker sig. Man jobbar hårt och man tjänar inga pengar.
 

– Man ställer sig den där frågan ibland. Det finns många bra och duktiga designers. Jag kan inte riktigt se det där tomrummet, men jag ser ett behov av nya idéer och perspektiv. Det är av helt egoistiska skäl jag håller på med mode, jag har ett behov av att uttrycka mig och jag tror att jag har ett eget språk som kan uppskattas.

– Jag vet att du efter visningen skrev att jag borde starta ett eget märke, men det kommer nog inte att hända, inte snart i alla fall. Jag vill utveckla min design och är inte redo att starta firma. Jag är så ung och allt har gått så snabbt. Jag började på Beckmans direkt efter gymnasiet, så jag är inte stressad. Jag skulle vilja jobba på ett större företag, där jag inte har några ekonomiska begränsningar med material eller finish. Jag ser inte heller mig själv som en envis designer, jag gillar att jobba med tydliga riktlinjer. Efter det vill jag jobba på ett mindre företag, där man får se hur utvecklingen av ett företag sker. Kanske ett litet modemärke i Paris. Sedan kanske jag kan tänka mig att starta ett eget märke. Det är en ganska långsiktig plan, haha, 30 år framåt.
 

Leonard Kocic
 

Ålder: 21

Bor: Östermalm, Stockholm

Bästa modemärket: Beror på säsong

Favoritmodedecennium: Trettiotalet

Favoritplagg från trettiotalet: Den dubbelknäppta kavajen

Texten är även publicerad i Nöjesguiden #2.