Jag hatar Glee. High school-serier med fejkat pubertalpatos har ju alltid varit störiga i all sin accentuerade klyschighet. Sedan pitchade någon desperat manusförfattare infallet att dessutom tonsätta fördärvet med för ändamålet specialinspelade covers till låtarna man glömt bort att man hatar, bara för att addera ännu en dimension av vidrighet.
En krisande medelålders lärare med en elak missunnsam hagga hemmavid kläcker idén att starta upp en körklubb för den mer missanpassade delen av gymnasistkoncentrationen. Förmodligen på grund av brist på inflytande i hemmet, alternativt av inbillningspsykosen att skolans elever besitter något slags musikalisk talang. Han slänger bland annat in en introvert emobrud som hatar världen, en bräcklig bög, en invalid i rullstol samt en stursk överviktig gospeltös med attitydproblem. Naturligtvis ser han dessutom till att värva en passande lightslyna från cheerleaderpacket samt sportkillen hon är kär i (som för övrigt har gjort en annan brud på smällen). Så att det inte ska bli för motbjudande för oss som tittar. Ingen vill ju se fula människor uppträda frivilligt på prime time. Då hade vi sett på Körslaget istället.
Annars är det samma sak med Glee som alla andra tonårsepos. Det handlar om att utmana fördomar. Ingen chock. Emobruden blommar ut och bevisar att hon inte är fullt så död inombords som befarat. Sportkillen trotsar lagkamraterna, dissar träningen för körsång och kommer på att han älskar att stå på scen trots att han är fullt heterosexuell. Bögen uppträder med något egoboostande anthem och alla slutar andas en stund bara för att han är så gullig, men samtidigt stark.
Glee skulle kunna vara en sinnessjuk freakshow, men har istället blivit tillrättalagt och frireligiöst för att inte skrämma bort någon. Det som är mest frustrerande av allt är att serien faktiskt har potential att bli ljuvligt urspårad och underhållande på riktigt, förutsatt att man inte varit så besatt av att hela tiden spränga normer och försöka bevisa något. Det är politiskt korrekt in absurdum. På slutet står alla i kören tillsammans och sjunger Don’t Stop Believing. Skolmassaker har aldrig framstått som mer lockande.
