Kristi blod för dig utgjutet

Går svenska kyrkor efter kvalitet, hållbarhet alternativt en inkluderande alkoholfri väg? Eller erbjuder nattvarden ett naturvin för att så bra som möjligt spegla den sista måltiden? Vi går till botten med nattvardsvin. 

Enligt bibeln bär blodet på vår själ, vårt liv och därför ska det vara föremål för helig vördnad. Naturligtvis inte i sig själv, men i egenskap av att det bär på liv vilket är heligt. Enligt den kristna tron står Jesu blod för det fullkomliga och heliga och det är alltså därför man ska dricka det i en ritual på söndagarna. För att minnas den sista måltiden. Och så får man evigt liv. Och vem vill inte ha det?

Likt lärjungarna under den sista måltiden erbjuds vi vin som substitut för Jesu blod. Men vad är det för vin som kyrkorna stoppar i sin församling? Ett billigt modernt industrivin med alla möjliga skadliga tillsatser, ett renare naturvin såsom vinet Jesus bjöd lärjungarna på (gissningsvis starkt kryddat), eller spelar det ingen roll alls, det är ju bara en symbolisk ritual där församlingen får i sig ytterst lite i vilket fall som helst?

Traditionellt sett har kyrkorna bjudit på madeira, eller portvin, med den största anledningen att det ska kunna förvaras under längre tid utan att bli dåligt. Coravin är nog inte så utbrett, och den långa hållbarheten har såklart tilltalat församlingarna som helst inte vill hälla ut omfattande rester varje söndag. Under en längre tid har det varit, kanske inte en het debatt, men i alla fall en stilla diskussion huruvida kyrkorna ska tillhandahålla riktigt vin, såsom det traditionellt har gjorts i hundratals år, eller ifall de ska vika sig för falangen som menar att det är mer inkluderande och nutidsmässigt korrekt med en alkoholfri motsvarighet.

Ett stort antal av Sveriges kyrkor har gått över till druvjuice, eller avalkoholiserat vin. Men konservativa röster, både från kyrkan och från kunniga observatörer som exempelvis Joel Halldorf, docent i kyrkohistoria vid Uppsala Universitet, har bestämt menat att kyrkan kan riskera att kompromissa bort sin identitet genom att försöka följa med för mycket i samtiden. Å andra sidan var det för ett antal år sedan en story om en man som var nykter alkoholist sedan 15 år som hade trillat dit efter att han hade tagit del av nattvarden i en kyrka i Sundbyberg. Inom Svenska kyrkan är det upp till varje församling att besluta sig för vad de ska erbjuda, alkoholfri juice eller starkvin - och i så fall vad.

Santa Clara församling i Stockholm gick redan 1990, som en av de första, över från starkvin till druvjuice, kanske för deras starka sociala fokus och med tanke på tidigare missbrukare som besökte kyrkan. Sofia församling var också snabba att gå en annan väg än den traditionella.
– Vi har haft alkoholfritt i väldigt många år, berättar Stefan Palmqvist på Sofia församling och anledningen är i stort sett densamma.
– Det visade sig att det var många som av olika skäl inte ville ha alkohol. Under en tid hade man både och, det fanns alkoholvin och det fanns det alkoholfria. Men det blev ju väldigt besvärligt att hålla reda på så till sist tog vi helt enkelt bara bort alkoholen. Av hävd har det tidigare alltid varit ett starkt vin. Det har med hållbarheten att göra. Så har man haft en öppen flaska längre.

"Ju mer högkyrklig församling, desto mer alkohol"

Han fortsätter.
– Riktigt ortodoxa skulle såklart aldrig servera alkoholfritt men i de kyrkor jag går så är det tre av fyra som har alkoholfritt. Katarina församling, Skarpnäck. Men Ersta, de har alkohol. Generellt så ju mer högkyrklig församling du hittar, desto mer alkohol hittar du.

Innan alkoholen plockades bort i Sofia församling, kommer du ihåg vilket vin som erbjöds?
– Jag vet att det fanns ett Madeiravin som heter Saint John (artikelnummer 7827, 129 kronor) som serverades i Maria Magdalena. Men när jag började i Sofia församling, 2000, så serverade vi ett portvin som bara heter Portvin. Den enklaste sorten av portvin.

Fler och fler församlingar går alltså mot alkoholfritt för att det anses vara mer inkluderande. Ersta håller som sagt kvar vid det traditionella.
– Vi har en återkommande diskussion om det här, senast för några veckor sedan ställde vi frågan till oss själva, säger Jemima Bentham, diakon och chef för Ersta kyrka innan hon fortsätter berätta.
– Vi har färre gudstjänstbesökare. Och om man ser på demografin och den starkt gudstjänstbesökande generation, de med specifik kyrklig tradition - vilka man till vardags skulle kalla för ”konservativa” - några av dem har uttryckt önskemål om alkoholhaltigt.

Vad för vin erbjuds?
– Jag vet inte vad det är för märke. Men det är starkare, sötare vin.

I andra kyrkor låter de församlingen välja själva, som i Hedvig Eleonora.
– Vi har olika mässor men på huvudmässan på söndagen, så har vi både alkoholfritt och alkoholhaltigt. Två bägare så man kan välja, berättar Sven Milltoft, kyrkoherde.
– Det är alltså druvjuice eller avalkoholiserat vin. Och så är det portvin i vanliga fall.

Bara för att det är längre hållbarhet?
– Så är det. Det är ofta en tradition, portvin eller madeira. Det är oftast starkvin. Men under pandemin har man inte druckit, prästen doppar bara brödet.

Man kan fråga sig ifall det inte är någon som försöker träffa så nära ursprungsvinet från den sista måltiden som möjligt. Det måste ju finnas konservativa, genomreligiösa församlingar som vill gå den traditionella vägen. Vi blir hänvisade till katolska församlingen S:ta Eugenia i Kungsträdgården i Stockholm, och bingo! Vi hör att de faktiskt tillhandahåller vitt vin vid sin ceremoni vilket låter intressant.

Jag pratar med kyrkoherde Domenik Terstriep som berättar hur det går till i den katolska kyrkan och vad som är det viktiga.
– Det är såklart äkta vin, inte alkoholfritt. I katolska kyrkan får vi inte använda alkoholfritt. Det ska vara ett rent vin. Ett vin utan tillsatser.

Läs även: "Naturvin är inte hippt längre".