Foto: Sofia Rönnkvist

Kom in i garderoben

15:41 22 Oct 2019

Sofia Rönnkvist bad en stylist att göra henne kär i kläderna hon redan äger.   

Att vara en omedveten, hållbarhetsförnekande modekonsument idag är både ignorant och ute. Klädindustrin bevisas om och om igen vara en av de värsta skurkarna när det gäller dåliga arbetsförhållanden och förgiftning av jorden, speciellt inom kategorin fast fashion där nya plagg kommer ut i butik eller på hemsidor dagligen. Samtidigt ska inte kärleken till mode vara något att skämmas för, så länge man gör det på rätt sätt.

Något som klassas som ”fel sätt” att älska mode på är att överkonsumera det. Färre plagg i högre kvalitet lyder devisen, men i början av en ny säsong känns det alltid lika svårt att stå emot impulserna att införskaffa sig lite nyheter i garderoben. Dessutom visade en studie från Borås Textilhögskola vid namn Clicking the boredom away - Exploring impulse fashion buying behavior online som gjordes förra året bedrövliga siffror. Människor i åldrarna 20-30 år är som mest benägna att shoppa online när vi lider av tristess och leda, och är det något man har överskott av i början av hösten är det väl ändå tristess.

För egen del kan jag ganska snabbt bekräfta att det här verkar stämma in även på mig själv. När jag öppnar min Tradera-app kan jag konstatera att jag har en betydligt längre minneslista sparad än jag någonsin haft under sommarmånaderna. Det är ändå en tröst tänker jag, att fastän jag gillar att konsumera så rör det sig nästan aldrig om nya grejer. Men jag kan få nästan tvångstankar om att jag kan gå miste om unika fynd om jag inte ständigt uppdaterar mina bevakningar på hemsidor eller om jag inte tar mig till de bästa second hand-butikerna i staden regelbundet. Dessutom är jag lättövertalad om att något ska få följa med hem bara för att det är ett bra fynd, inte för att jag faktiskt tror att jag kommer att använda det så mycket.

För ett tag sedan tänkte jag på just det här beteendet som jag har när jag lyssnade på radion. Det var en repris av ett avsnitt av Plånboken i P1 som sändes, i vilket de pratade om hur vi konsumerar kläder. Med sig i programmet för att prata om detta var etnologen Elias Mellander från Göteborgs Universitet, som är en av de ansvariga för forskningsprojektet Hållbara garderober vid Centrum för konsumtionsvetenskap. I projektet vill de belysa konsumentbeteenden och förstå vår användning och konsumtion av kläder bättre, vilket i sig är intressant. Dock var det själva metoden de använde under datainsamlingen som satte igång kugghjulen i min hjärna. För att försöka få ut så ärliga svar som möjligt från deltagarna i studien använde de sig inte av någon enkät eller telefonintervju - de gjorde hembesök. Jag hörde av mig till Elias för att se vad detta angreppssätt har genererat hittills, eftersom jag hade börjat planera att kapa metoden med en twist.
– Det vi kan se är att merparten av våra intervjupersoner har betydligt mer kläder i sina garderober än vad de tror. I regel är det första svaret att ”jag använder alla mina kläder”, men när vi sedan gemensamt gått igenom innehållet i deras garderober så dyker det upp plagg som inte sett dagens ljus på år och dar. Ofta är det plagg som de tänkt att de skall använda – som träningskläder de inskaffat med tanken att påbörja en mer aktiv livsstil – men där det inte funnits möjlighet att förverkliga planen. Att göra sig av med sådana plagg blir lite som att ge upp på en dröm om vem man skulle kunna bli.

Med stöd från vetenskapen om att hembesök är ett effektivt sätt att få någon att erkänna sina ohälsosamma beteenden kring kläder skred jag till verket. Jag hade kommit på att lösningen på mitt tredelade problem med shopping på grund av tristess, överkonsumtion (om än av second hand-produkter) samt säsongshetsen kunde vara att ta in en expert. Inte en etnolog dock, utan en stylist. En erkänd expert på att få kläder att se snygga ut tillsammans borde väl kunna hjälpa mig att se allt det jag redan äger med nya ögon. För så pass mycket kläder, skor, väskor och övriga accessoarer som det gömmer sig hemma hos mig borde väl ändå räcka kände jag. Det är redan på nivån att mycket ligger undanplockat på vinden för att det faktiskt inte får plats nere i lägenheten.

Vem kunde då tänkas besitta kraften att få mig att se mina plagg där hemma i nytt ljus? Det tog inte lång tid att få napp, i form av Johanna Falkenby, en stylist på Monki som tidigare jobbat på Gina Tricot och även för modegurun Elin Kling under hennes år på Styleby. Jag frågade om hon ville vilja ställa upp, och det ville hon gärna. Vi bestämmer tid för genomgången av min garderob en vecka senare. 

När hon dyker upp har hon på sig en oversize rutig kavaj, pappasneakers från New Balance, en svart Fendi Mama-väska, vintage t-shirt med tryck instoppad i något utsvängda byxor. Samtidigt som jag tänker på hur väl hon får allt att passa ihop bjuder jag på kaffe och förklarar hur jag kom fram till idén utifrån studien jag hört talas om. Kan hon hjälpa mig att stilla behovet av nya kläder och uppskatta det jag redan äger? 
– Börja med att ta fram lite saker ur din garderob som du tror att du inte hade använt annars på hösten. Sådant som passar på våren och sommaren. Det är jättesnyggt att arbeta in i höstens outfits om man bara jobbar lager på lager.

Orden från hennes mun låter precis som det jag tänkt mig att en stylist skulle säga, arbeta lager på lager för att skapa oväntade kombinationer. Såklart lättare sagt än gjort för en person som varannan dag tänker att hon inte ens har en intressant tråd i garderoben, men jag ställer mig och rotar fram några plagg. Ett ljusbrunt linne med smock, en glansig ljusgul klänning med mycket volym och en rutig omlottkjol i vitt och ljusblått bland annat. Inget av dessa plagg kunde jag föreställa mig skulle åka fram förrän i april igen, så det känns som att jag har valt rätt. Jag lägger allting på sängen i min lägenhet och väntar förväntansfullt medan hon inspekterar vad jag valt ut. Sedan går hon tillbaka till min garderob för att hitta övriga saker att styla med för att få sommarkläderna att kännas höstredo.

Några vändor senare börjar hon att plocka ihop allt som ligger på sängen till olika outfits. Johanna sätter till exempel en svart skjorta med trumpetärmar under det ljusbruna linnet i smock som hon dessutom vänder bakochfram jämfört med hur jag vanligtvis bär det. Det är en kombination jag aldrig hade sett själv men som jag instinktivt älskar. Dessutom är det länge sedan jag burit både skjortan och linnet, så det känns som ett tydligt kvitto på att min tes kan ge resultat.
– Det kan ofta vara svårt att komma ihåg en bra outfit. Själv brukar jag fota mig själv framför spegeln väldigt ofta, det syns bland annat på min Instagram, men det är så jag kommer ihåg hur jag burit något tidigare. Om man inte vill lägga ut det kan man lägga det i mappar i telefonen för att ha som inspirationskälla när det behövs. Det gör det enklare att hitta inspiration än att kolla på bilder av hur andra bär sina kläder, för du har ju inte de grejerna i din garderob i alla fall. 

Även bland väskorna jag plockar fram är det just de väskor jag drar mig för att använda som Johanna verkar fastna för. Hon lyfter bland annat upp en ljusbrun crocomönstrad väska med kort handtag och frågar om jag brukar använda den. Lite skamsen erkänner jag att nej, jag brukar inte ta just den särskilt ofta eftersom jag tänker att det ska bli osmidigt att alltid behöva ha den i handen. Samtidigt som jag säger det inser jag att det är ett dåligt argument eftersom jag har andra väskor med lika korta handtag som jag använder mer ofta, trots att jag gillar den ljusbruna väldigt mycket. Även en svart väska med pärlor och gulddetaljer som hon lyfter upp ger jag exakt samma svar till.
– Du ska inte ta på dig sådant som du känner dig obekväm i, men det är lätt att man fastnar i att inte vilja använda något för att det inte är ens vanliga stil. Det här är två väldigt eleganta väskor, och vill man inte att de ska kännas så eleganta kan man klä ned dem genom att bära dem med en hoodie och ett par jeans. Dessutom är ens stil inget statiskt, och det är bara du som bestämmer vad som är din stil. Den kan utvecklas till det du vill att den ska vara, det gäller bara att våga.

Insikterna om vad jag faktiskt redan sitter inne på duggar tätt under eftermiddagen som Johanna går igenom min garderob. Jag tittar på när hon matchar pasteller med mörka kavajer, sätter kjolar över jeans och berättar att rött inte borde matchas med svart för att det lätt blir för hårt då. Hon stoppar strumpor i mina sandaletter och hyllar det jag oftast sett förbi. Att se henne se min garderob med helt nya ögon är bättre än jag kunde föreställa mig.

Som sista utmaning går jag fram till min garderob för att leta upp något jag verkligen kämpat med den senaste tiden. Något plagg som jag kanske sträckt mig efter ofta men aldrig gått ut genom dörren med. Det jag önskar vore en del av min höstgarderob, men inte kan få in på egen hand. Valet faller snabbt på en ljusrosa glansig blus som jag de tio senaste gångerna jag övervägt den inte satt på mig. Jag har helt enkelt inte hittat rätt med den, men efter att ha sett Johanna jobba sig igenom andra plagg som jag haft liknande känslor inför känns det tryggt. Det tar henne inte ens en minut att kombinera den med ett par tunna, rutiga ljusbruna byxor, mörkbrun lång jacka i fuskpäls och en röd väska. Hon slänger till och med in en kofta i samma ljusrosa nyans i mixen, för lager på lager heter ju det vinnande konceptet för hösten, som sagt.

Eftersom det är hennes sista ihopplockade outfit bestämmer jag mig för att ta på mig den och testa. Det känns som det ultimata provet för att försöka komma ifrån den situation som så många av Elias deltagare i studien rapporterat att de varit i, att de uppfattar sin garderob som om de använder allt men egentligen inte gör det. Det går även hand i hand med Johannas tips om att använda sommarkläderna för att pigga upp höstgarderoben, eftersom blusen är tunn och ljusrosa. 

Outfiten känns rolig, höstig och väldigt mycket min stil när jag betraktar hur jag ser ut. Och den kommer ju trots allt från min egen garderob. Fastän det bara är en bråkdel av alla kläder som faktiskt kommit ut ur garderoben känner jag inspirationen flöda av att stå och betrakta mina saker när Johanna har lämnat mig att städa upp efter vår genomgång. Visst, jag visste att jag inte skulle kunna bli helt nöjd med min garderob någonsin, men uppskattningen för den har i alla fall ökat av experimentet. Det tänker jag på när jag några dagar senare drar ut på second hand-runda igen, med en av de otympliga men snygga väskorna i handen.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2019.

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!