Koami – som konst fast lättare

Varför vara på datorn när man kan vara på Ringön? frågar sig vissa. Andra undrar varför man ska vara på Ringön när man kan vara på datorn. Det nyöppnade konstlabbet Koami har en lösning för båda.

Att gå in i konstvärlden känns ofta som att vara två barn i en trenchcoat som ska ta sig in på vuxenbio. Så känns det efter att man gått förbi Stena Recyclings neonskylt som visar hur många dagar som gått sedan den senaste arbetsolyckan. De finns alltså på riktigt. Strax därefter, vid en lagerlokal ett stenkast från vattnet, möts man av en ny skylt med ordet Koami. 

Det finns ingenstans att hänga av sig trenchcoaten, så den läggs lite diskret i ett hörn som pryds av konstgräs, en skateboard och en avsiktligt uthälld bytta med studsbollar. Det var fel. Det var naturligtvis konst. Alla dessa föremål förekommer i Curiosity of the Bored, en film om bland annat Jonathan Björkmans uppväxt i nittiotalets Hammarkullen.

När Björkman står med initiativtagaren och grundaren Jimmy Herdberg, som i konstsammanhang heter JMY, är det många som kommer fram och sticker in huvuden. De vill tacka, gratulera och prata om allt mellan himmel och jord. Några ämnen: dansformen gaga, att bygga egen neonskylt och japanska ordet för bakfylla. 

Herdberg är från början programmerare som nu för tiden ställer in och sätter ut digitalt. Han driver sedan tidigare den kreativa studion Kokokaka, som huserar i samma lokal. Målet med Koami är att öppna upp lite mer för allmänheten. 
– Det är inte som ett galleri att det är öppet ibland, det är mer att du kan komma in och se vad processerna är i tillfället. Du kan få ett ögonblick. Eftersom vi kommer från ett digitalt håll så vill vi också sudda ut gränsen mellan det digitala och det fysiskt. Det tycker vi är viktigt. Man kan träffas här och så kan man lära sig om de olika världarna och utforska dem, säger han.

Han ursäktar sig för att “gå och trycka på en knapp”. Knappen tillhör en plotter, en skrivare som håller på att skriva ut NFT-konst med en blyertspenna. Han beskriver NFT:s som en enorm möjlighet för konsten.
– När jag började göra min generativa konst så visste jag inte ens vad NFT:s var.

När jag började fråga om NFT:s visste jag inte vad generativ konst var.
– Du skriver en kod med instruktioner om hur du ska skapa någonting, oftast visuellt men det kan vara musik eller ljud eller annat också. Generativ konst är oftast att man gör en serie - skriver du en kod så har du en viss slumpartad set på vad som kommer ut, men du kontrollerar den här slumpen för att du ska kunna återskapa alla verk, säger Herdberg.

Men den stora boomen för non-fungible tokens som kom förra året tycks vara på nedgång.
– När NFT:s kom, det är liksom som gjort för generativ konst. Förra året var ju ett jättespännande NFT-år och nu är det inte lika roligt när man ser till försäljning och den biten. Där jag håller på känns det som att det är så mycket konsten i fokus. För ett år sedan då kunde man bara släppa någonting - nu är det så många som håller på, så nu är det jättesvårt att släppa. Det är stort tryck. Men den genren blomstrar i generativ fart - den pånyttföddes med den nya tekniken, säger han. 

Om åtta år kommer metavärlden omsätta femtusen miljarder dollar och användas nästan fyra timmar per dag och person. Det hävdar åtminstone en studie från McKinsey, som frågat amerikaner om deras inställningar och vanor kring metavärlden. 

Gör ni bara det här för pengarna?
— Nej, men man måste vara där. Det här är Internet 3.0, säger Jonathan Björkman.
— Jag var inte så bra i skolan, men när internet kom så fanns det plötsligt ett ställe där man kunde hitta information och saker som passade hur jag fungerade. Att vara med om det igen, en revolution, det tycker jag är jättespännande, tillägger Jimmy Herdberg. Han beskriver Koami som mållöst, men med visionen att det ska vara “tvärtom hur världen fungerar”. 

I lokalen märks tydliga kvarlämningar av hur världen fungerar. Det som en gång var en lastkaj är nu ett utställningsgolv i asfalt. TV:n som visar ett av konstnären Lena Trapps verk har råkat stängas av. Alla verk på Koami har flera dimensioner; både det man ser som åskådare på plats och det man tar in digitalt. Men de närvarande som ställer ut berättar varmt och intressant om sina verk. Tyvärr inkom ingen förklaring till verket som består av fem utrullade meter av IKEA-tyget Margareta, med stubbar som motiv, som hänger från taket.

Konst är nästan alltid svårt, men det är lite lättare på Koami. Där är det högt i tak, både metaforiskt och för att IKEA-tyget ska få plats. När man går därifrån känner man sig snarare som ett äldre barn i en lite för stor trenchcoat.