De finns två aktörer som älskar GBG Film Studios. På ena sidan har vi Way Out West och på den andra har vi kvällens festarrangör; Göteborgs Filmfestival. Att de som arrangörer finner något att få ut av de svettiga studios är för mig ett under. Dock får GFF det verkligen att gå i lås.
Utanför Film Studios slingrar kön lång. Innanför de mastodonta dörrarna är åldersspannet stort. Här blandas personer i min mammas ålder med tjejer och killar som är mycket yngre än jag. På något vänster lyckas GFF skapa utrymmen som passar de flesta.
Lokalen är uppdelad i tre olika rum, med olika namn. Kvällen startar tidigt med att fem kvinnor i chockrosa peruker intar scenen i rummet som kallas Main stage. Det är gruppen Zorse and Tigons. Musiken som spelas är rockig, men samtidigt elektroniskt. Jag drar snabbt paralleller med en “hårdare” Karin Dreijer.
Kvällens schema är dessvärre proppfullt så för att inte stå tomhänt när Jenny Wilson premiärar musikvideon till Rapin’ springer jag till en av de fem barerna. Med en ljus lager i handen fastnar jag i området som får mig, och alla andra, att röra lite på höfterna. Ut ur högtalarna basuneras djupa beats och låtar det går att vråla med i. När Grandmaster Flash and the Furious Fives The Message kommer på drar min kollega mig i armen och jag vaknar från den dröm jag varit i. Hon skriker i mitt öra att Cherrie snart går på scen och jag inser att vi missat premiären av Jenny Wilsons nya video. Väl tillbaka vid Main stage möts vi av ett hav av människor. Folk kan texterna och när Tabanja kommer på är det som om alla är en och samma kropp.
Trots att kön till toan är enorm, ljudet är lite väl högt och drycken dyr kommer jag på mig själv med att inte klaga. Istället har jag skoj och dansar som om det inte fanns någon morgondag.
Rate: betyg: 5
Plats: Gothenburg Film Studios.
