Kan vi äta levande djur?

Skulle en gyllene medelväg mellan ett liv som vegan och karnivor kunna vara att äta djur utan att döda dem? 

Det har rapporterats en hel del om hur vi i framtiden ska kunna ersätta köttet med något som är både trevligare för djuren och bättre för miljön. Ett sätt som det har skrivits spaltmeter om de senaste åren är att odla "kött" från scratch. Det började som en ganska dyr process, eller ärligt talat jättedyr då kostnaden för den första färdiga hamburgaren bestående av 140 gram "in-vitro"-kött landade på knappt tre miljoner i slutet av 2013. Men bara två år senare hade prislappen sjunkit rejält, och samma forskare menade att det nu går att framställa en liknande burgare för i runda slängar runt hundralappen.

"In vitro-burgaren odlades faktiskt fram ur muskelfibrer som tagits från en levande ko, utan att döda djuret i fråga"

Men finns det en möjlighet att äta kött från riktiga levande djur, utan att faktiskt döda djuret i fråga? Och är det något som praktiseras idag? Även om det är en något långsökt liknelse klipper vi idag till exempel håret av många djur och använder till att sy kläder av, detta utan att djuret skadas på något vis. Även den tidigare nämnda "in-vitro"-burgaren odlades faktiskt fram ur muskelfibrer som tagits från en levande ko, utan att döda djuret i fråga. Det må vara smärtsamt att ta en biopsi, men i paritet mot att få en bult skjuten i pannan får det ändå ses som en relativt mild operation. Enligt samma princip borde det inte vara någon större historia att laga upp en blodpudding bestående av blod från en transfusion från en levande gris. 

Hummern har som djur av olika anledningar [Jordan B Peterson, red anm.] varit på tapeten i samhällsdebatten den senaste tiden. En egenskap detta djur delar tillsammans med bland annat krabban är att den har förmågan att reproducera vissa kroppsdelar, och kanske framför allt de smakmässigt utsökta klorna i det här fallet. Reproduktionen sker helt naturligt i det vilda, då det är en överlevnadsmekanism hos djuret. Om till exempel en trollhummer förlorar en klo så nybildas den vid nästa skalömsning. Skulle denna mekanism även kunna användas för att producera råvaror till exempelvis en delikat hummersoppa, utan att några djur har fått sätta livet till?

"När jag kastrerar unga tjurar ber vissa av mina klienter att de borttagna testiklarna ska hållas i en ren skål så att de kan laga mat efteråt. Det finns många olika sätt att förbereda dessa prärieostron och smaken är inte dålig, men jag föredrar en riktig biff eller rostbiff, särskilt från en oxe som gräsbetat i tre år på Normandies gröna fält."
Veterinär, Quora

Jag är inte den enda som har tänkt i de här banorna. I diskussionstråden "Is there any way to harvest animal meat without killing them?" på diskussionsforumet Quora debatteras frågan febrilt, och uppfinningsrikedomen är stor. En veterinär föreslår att testiklarna som är en biprodukt vid kastrering av boskap och husdjur borde kunna tjäna som föda, och menar även på att många av hans klienter faktiskt ber om att få med sig dem för just detta syfte. En annan föreslår att samma förfaringssätt även borde fungera vid kupering, det vill säga då man skär av en bit av svansen på djuret. Detta faller emellertid inte under kategorin med kroppsdelar som växer ut, men ger helt klart en ytterligare dimension av nose to tail-begreppet. Just i Sverige är också kupering förbjudet sedan den 1 januari 1989, även om vissa intresseorganisationer förespråkar dess återförskaffande. På tal om förbud är det dessutom enligt rådande regelverk i Sverige inte heller tillåtet att äta sitt husdjur, om ens en del av det. Det finns förvisso ingen lagstiftning som specificerar vilka arter man får äta och inte, utan det är snarare omständigheterna och syftet med varför man håller djuret som avgör tillsammans med huruvida det finns ett regelverk kring slakt av detsamma. Hur detta appliceras för exempelvis en minigris är en diskussion i sig. 

Det finns förutom odlat kött och amputerat sådant en tredje och mer extrem väg att gå, som får placeras långt bort på karnivorernas ytterkant av skalan, och det är att äta levande djur utan att döda dem först. Kanske det mest moraliskt riktiga, beroende på hur man resonerar, men troligtvis inte det mest humana. Det kanske vanligaste exemplet på ett sådant djur är ostronet, som dock saknar något som kan liknas vid en hjärna varför det råder tveksamhet om de överhuvudtaget kan uppleva smärta. Ett annat exempel kommer från vårt grannland Danmark där stjärnrestaurangen Noma tidigare serverade en sallad med levande myror, något nedkylda för att de skulle röra sig långsammare. Andra, kanske mer obskyra, exempel är bland annat internetfenomenet Sannakji  – en tentakel som (oftast) separeras från bläckfisken precis innan den serveras, vilket gör att den fortfarande rör sig när den hamnar i munnen. Även sjöborrar äts traditionellt levande, helt utan bedövning.

Sammantaget får det odlade "in-vitro"-köttet ändå anses vara det mest humana sättet att framställa animaliskt protein för människoföda, och fortsätter utvecklingen i samma riktning som idag är det dessutom snart billigare att framställa än en liten cheese på donken.

DJUR SOM KAN REGENERERA SIG SJÄLVA 

Virvelmasken har en av djurrikets starkaste regenerationsförmågor och kan återskapa sig själv utifrån ett fragment som bara utgör en tvåhundradel av den ursprungliga organismen.

Sjöstjärnan kan utan problem återbilda en arm om den förlorar den, den kan även reproducera sig könlöst genom att dela sig i två.

Flera leddjur, såsom kräftor och krabbor, har förmågan att återbilda lemmar. 

Bland ryggradsdjuren är det desto mer ovanligt med regenerering, men stjärtgroddjur och vissa fiskar och kräldjur har förmågan att göra detta.

Fåglar och däggdjur har hittills inte visat sig ha förmågan att återbilda hela kroppsdelar.