Mycket har hänt i Joy M’Bathas liv det senaste året och vi tog tempen inför fredagens spelning i Göteborg.
Joy har gått över till att sjunga på engelska, bott i en stuga i skogen, börjat måla igen och släppt flera nya låtar under 2018. Fredagen den 18 januari intar hon den stora scenen på Pustervik och hon utlovar både stök, törst och gråt under spelningen. Vi passade på att snacka lite med henne om allt som hänt och om varför hon ser sig själv som en kreativ bonde utan begränsningar.
Hej Joy, hur är läget med dig?
— Läget är bra magiskt med mig, tack.
Hur känns det att ha gått över till att sjunga på engelska nu? Tycker du att det är enklare att skriva texter på engelska eller svenska, och blir det någon större skillnad i din relation till låtarna på grund av språkbytet?
— Jomen asså det känns riktigt fint! Jag älskar att rappa och sjunga på engelska. Det är så mycket enklare att vara lekfull och kunna säga lite vad som helst utan att folk läser in för mycket i det. Jag tycker att det är svårt att skriva på svenska för att det blir så blottande men oj vad stolt man blir när man fått ihop något riktigt fint. Det tråkigaste är att man inte kan översätta sin skånska till engelskan. Jag måste lära mig joddla.
Har du några engelska rappare som du tagit extra mycket inspiration av nu när du sjunger på engelska?
— Njaaa. Alltså Eminem var bra en gång i tiden men numera lyssnar jag inte så mycket på enskilda artister utan gör mest spellistor med olika låtar från alla möjliga. Ska jag vara helt ärligt lyssnar jag mest på typ jazz och elektronisk musik, det blir inte så mycket hiphop.
Samarbetet med Bud Stankz, som du även har med dig till Göteborg nu på fredag, hur uppstod det och hur har det varit?
— Jag lärde känna Bud genom Habz och sedan dag ett har de varit fam. De båda är bröder som jag backar stenhårt och vill se slakta. Jag längtar tills vi gör ännu mer magi ihop för jag älskar fan att uppträda med dem.
Du har ju skärmat av dig själv i en stuga i Skåne den senaste tiden, hur påverkade det ditt konstnärliga utlopp?
— Jag bodde i en stuga över sommaren, men det senaste året i Malmö har jag bott i lägenhet på Möllan. Sjukt nice, nu har man gjort det med, men bygden kallar. Hatar boxlivet. Att kunna se rakt in i någons liv genom fönstret, höra sin granne hosta och behöva anpassa sig gällande ljudnivåer. Jag är en kreativ bonde och vill kunna leva och jobba helt utan begränsningar. Jag vill också kunna gå utanför dörren och andas i naturen, kolla på stjärnhimlen och sånt. Inte se gråa byggnader och springa in i folk man typ känner och måste kallprata med. Om två månader går mitt kontrakt ut så jag funderar vad nästa äventyr ska vara. Definitivt en stuga. Men var? Utanför Stockholm kanske...?
Hur kändes det att återuppta måleriet igen?
— Jag är så glad att jag gjorde det, jag älskar att uttrycka mig. Gör jag inte det blir det kaos i huvudet, så många röster och tankar. Bättre att man får ner dem på något sätt.
För den som aldrig sett dig uppträda innan, vad kan publiken förvänta sig av spelningen på fredag?
— Ja du det undrar jag med. Jävligt mycket färg, stök och törst är nog en bra beskrivning.
Om du hade varit besökare på en av dina egna spelningar, vad hade du gjort i publikhavet då tror du?
— Dansat, skrattat, gråtit, sjungit med och kramat någon. Exakt det jag gör på scen.
Har du något favoritminne från någon spelning?
— Älskade när alla mina systrar stod längst fram i publiken på Malmöfestivalen för något år sedan. De gjorde mig blödig som en tönt. Sen så va Statement något utöver de vanliga. Kärleken som man kände var obeskrivlig och jag levde på den länge.
Den 18 januari spelar Joy på Pustervik.
