Ladj Ly har gjort sig känd som fransk förorts främsta skildrare. Debutfilmen Les Misérables kom ur svallvågorna av den polisbrutalitet unga franska invandrare utsattes för. Filmen nådde till och med högsta politiska nivå med president Macron som lovade runt.
I De oönskade är människorna verkligen oönskade. Eller i alla fall skvallrar deras nedgångna boende om det.
En ung, arg politisk aktiv kvinna slåss mot etablissemanget när ett hyreskomplex hotas av rivning. I ledning av en borgmästare, en platt skildring av kapitalismens giriga ansikte av annars duktiga Ly-bekantingen Alexis Mantenti, blir det en kamp om att få leva och bo som man vill. Ly ställer frågor som han inte besvarar, varför borgmästaren vill åt kvarteret får man aldrig tydligt förklarat.
Ladj Ly har uppenbarligen inspirerats av regissörer som skildrade unga svarta amerikaner under 90-talet. Med en mer eller mindre lyckad balansgång av sann förortskildring och gangsteromantik lyfte regissörerna både fram de ungas villkor men bidrog också till synen på den svarta amerikanen som stereotyp kriminell på film. En sak som gör Ly unik, eller i alla fall mer unik, än föregångarna är den skitiga realismen. Betongen kokar verkligen.
Fransk-maliska Ly växte själv upp i ett socialt utsatt område utanför Paris. Det är därifrån han hämtat inspiration till sina filmer. Men med tanke på hans egen bakgrund och hans erfarenheter av förorten så skildras de människors liv och villkor han vill lyfta fram faktiskt väldigt onyanserat.
Les Indésirabels (Bâtiment 5)
Genre:
Skådespelare:
Manus:
Regi:
