Jennie Abrahamsons soloturné sveper snart över hela landet.
Den senaste tiden har inte varit lugn för Jennie Abrahamson. Förra året släpptes hennes femte album Reversaries som bland annat blev nominerad till Årets Pop på P3 Guld, hon har turnerat med orkestersatsningen Bowie in Berlin, framträtt på Polarprisgalan och turnerat med Loney Dear. Bland annat.
Nu ska Jennie strax ut på sin nya satsning, en soloturné. Ett avskalat, intimt koncept som kommer bestå av Jennie och hennes instrument ensamma på scenen. Förutom ett mindre gig utanför Stockholm är första riktiga turnéstoppet i Matteuskyrkan i Göteborg den 27 oktober. När vi ringer upp henne för att kolla nerverna är hon på väg från en frukostdejt med Ane Brun och känner sig både lugn och peppad.
— Förutom mitt eget band har jag ju varit på andra turnéer och gjort lite andra ganska stora projekt. Det har varit en ganska fartfylld och rolig arbetsperiod. Nu har jag landat i en hel del övning inför den här turnén. Jag har min minst actionfyllda period på länge just nu när jag går till min studio varje dag och står och repar med mig själv.
Hur känns det att repa för dig själv, om du är van med ett band?
— När man jobbar med andra och bollar allting mot andra känner man ju ganska tydligt när man kommer framåt. Nu känns det som att jag har övat i typ en månad men har ingen jävla aning om vad jag kan. Det är tradigt vissa dagar att vara själv, och andra dagar är det ”fan, det här ska bli kul”. Det kan vara ganska svårt när man bara svarar för sig själv att börja knyta ihop påsen, det är jättemycket idéer och massa infall. Men en ljudtekniker kommer väl in här under veckan, och då får jag nog en reality-check skulle jag tro.
Hur känns det att spela låtarna för dig själv, och att enbart spela dem själv?
— Det är ju en utmaning när låtarna är skrivna som bandlåtar att ge dem en form av existensberättigande i solo-format. Vissa låtar vet jag att de började med att jag skrev bas och trummor, och då är det ganska svårt att inte ha med bas och trummor. Jag har ju lite trummaskiner och baspedaler, så vissa låtar måste nästan vara i original fast spelade av en person i en lite decimerad tappning. Andra låtar kan vara att det inte går att göra ens en flis av originalet, men man kanske kan göra en ballad av den istället. Det får bli något helt annat. Så vissa låtar kommer låta ganska mycket som de gör på skivan, och andra kommer vara helt omgjorda.
Hur många instrument kan du bolla samtidigt?
— Man har ju tyvärr bara två händer och två fötter vilket har varit föremål för svår irritation från mitt håll. Med fötterna spelar jag baspedal på nästan alla låtar, en sorts orgelbaspedal. Sen styr jag lite sångeffekter med fötterna och lite filtereffekter. Så det är jag upptagen med med fötterna. Sen så spelar jag keyboard och trummaskin och lite samplingplattor med händerna. Och sjunger, såklart.
På Reversaries fastnade jag för låten Not In My Name. Vad handlar den om?
— Den låten skrev jag faktiskt när det var flyktingström. Albumet skrevs hösten 2015, och det var ju då det tog fart och kom hit väldigt mycket folk. Då körde jag lite flyktingar från centralen som kom hit till Stockholm. Det fanns lite olika transferboenden där de kunde få några nätter i väntan på att kanske få åka vidare till något annat land eller få asyl. Jag hade varit och jobbat och kört folk sent en kväll, och sen så minns jag att dagen efter så beslutades det om id-kontroller. Då var det någon SD-politiker som uttalade sig om att ”vi gör det här i alla svenskars namn” och jag kände bara ”dra åt helvete, gubbjävel”. Så den låten skrevs den dagen, samma dag som det blev genomklubbat.
— Nu heter ju turnén Reversaries, men jag kommer spela låtar från alla mina skivor. Jag har grävt fram låtar som aldrig har blivit spelade och arrangerat upp dem, så det är inte bara den senaste skivan.
Så det är egentligen en liten kompott av Best of Jennie Abrahamson?
— Faktum är att jag gjorde posts på Instagram och Facebook och frågade folk vad de ville höra. Det brukar alltid vara så att det kommer fram någon som säger ”du spelade ju aldrig den här låten”. Så jag gjorde en liten poll och skrev ner låtar som inte var givna, och de som hade lite mer udda önskemål tänkte jag att jag ska i alla fall ge alla dem låtarna en provspelning och se om jag kan. Med några av dem har det faktiskt blivit så att jag tänkt att den här kan man göra något roligt av, den här ska jag spela. Nu har jag försökt förbereda mig lite på de scenarierna, så här mycket har jag nog aldrig övat inför en turné. Att skala ner allt till solo har varit en ganska stor operation.
Jennie Abrahamson spelar i Matteuskyrkan i Göteborg den 27 oktober.
