Jag tänker på scenkonst i Stockholm 2014

Ansvaret är vårt/Tingsten. Foto: Petra Hellberg

Från januari minns jag Christina Ouzounidis säregna språk i Fåglarna på Kulturhuset Stadsteatern. Hur Sutoda satte ljus på vitheten i Variationer på Teater Galeasen. Och ensemblen, framför allt Sanna Sundquist, i Liv Strömquist tänker på dig! på Unga Dramaten, i vårens våg av seriekonst som blev scenkonst.
 

Från februari minns jag känslovågen i Anna Vnuks musikal Skaka galler, ihop med Mija Folkesson och David Shutrick. Allra mest Jonas Karlsson som slug, glåmigt charmig Rickard III på en obevekligt snurrande vridscen på Dramaten, men också Robert Fux som syntfriserad kapten Nemo i Carolina Frändes En världsomsegling under haven.

 

Från mars minns jag Sofia Pekkaris tolkning av Kate Bushs Wuthering Heights i Svarta djuret sorg på Dramaten. Jag minns ångest mot porslinsblå fond i På rätt sida om okej med Klungan på Södra Teatern. Och så pang – den samlade energin i Vårt förakt för svaghet på Stadsteatern Skärholmen, om nazismen. Systerskapsdansamöban i Nadja Hjortons On air på Dansens Hus, Ardalan Esmailis vargmänniska i Lammungarnas fest i Suzanne Ostens sista uppsättning på Unga Klara.

Från april minns jag mörkret i Sofia Helins blick i Ingenting av mig på Kulturhuset Stadsteatern. I maj och juni är minnet suddigt av vår och sommar men i juli hade äntligen Europa Europa premiär, superkabarén som detta supervalår behövde, Fuls och The Knifes sprakande teaterkonsert om europeisk migrationspolitik och rasism.

 

Från augusti minns jag Gunilla Röör i Höstsonaten och framför allt Robert Fux, igen, fenomenal som Herbert Tingsten i Ansvaret är vårt. September är Jennie Silfverhjelm som Masja i Tre Systrar, Ivan Vyrypaevs Illusioner på Teater Galeasen och Liv Mjönes Hamlet. I oktober skrattade jag åt Mys med kändis på Moment teater och Bianca Kronlöf i Jonas Hassen Khemiris ≈ [ungefär lika med].

Sedan fick jag julfeber av Martina Montelius onda Hans och Greta på Elverket (Sanna Sundquists häxa!) och lugnade ner mig med Lumors Tusen bitar. Min november ägdes av Unga Klaras Girls Will Make You Blush. December- och januaritips nedan.

 

1. Ansvaret är vårt/Tingsten

Kulturhuset Stadsteatern, till den 29 mars

Robert Fux inverterade striptease in i Herbert Tingstens rollfigur, och en pjäs om att ta ställning, har fått nya speldatum och kan ses ända in i vår. Missa inte.

 

2. Girls Will Make You Blush

Unga Klara/Västmanlands Teater, den 13 januari–26 februari

De tar på sig pinsamheten så att du kan slappna av! Unga Klaras underbara underlivsunderhållning om tjejer i puberteten får dig verkligen att rodna. Och rysa och röras. Uppsättningen gjordes i samarbete med Västmanlands Teater och Carrasco Dance Company och du som missade den här i staden (den slutade spelas på Unga Klara i början på december) får helt enkelt åka till Västerås. Ambivalens, mens och mycket dans.

 

3. Ett år av magiskt tänkande

Dramaten, till den 10 februari

Jag vet inte hur många gånger jag har tipsat om den här sedan urpremiären på Teater Galeasen 2011. Jag bara blundar och gör det igen. Nypremiärsperioden på Dramaten går över i vårsäsongen.

 

4. En folkefiende

Kulturhuset Stadsteatern, premiär den 6 december

Den har inte haft premiär när jag skriver det här men om Alexander Mørk Eidem regisserar Henrik Ibsen och skådespelare som Leif Andrée, Louise Peterhoff och Cilla Thorell är med, då vet jag på förhand att jag vill se den.

 

5. ≈ [ungefär lika med]

Dramaten, till den 18 april

Inte det bästa jag har sett av dramatikern Jonas Hassen Khemiri och regissören Farnaz Arbabi men det är alltid intressant att se vad de gör ihop. Och mycket bra ämnesval: kapitalism och klass.