I huvudet på Daniel Collert

19 september 2006 Daniel Collerts 500 kvadratmeter stora Isis Cataegis Pictures-kontor på Hamngatan 2 [B]Du sade att det brukar bo någon amerikan där borta i korridoren mitt emot bastun och hot tuben.[/B] - Ja det är Gordon, vår amerikanska kompanjon. Han köper och säljer krediter. Han var här ganska mycket och jobbade förut, och det gick bra, han körde Skype och bodde på soffan hos en vän i Kista. Sedan bara "fan vad jag gillar Sverige", så nu har han ett eget rum här i hjärtat av Gyllene triangeln när han är här och hälsar på. Vi vill ha en kreativ miljö. Det händer mycket här. Det kan vara allt från att Gordon springer runt med headset och det är liksom "millions of dollars" hit och dit, till att man sitter och intervjuar någon ny förmåga från DI. [B]Du ringde och väckte mig klockan 8 i morse och lät så glad så. Jag trodde du hade svår telefonfobi och panikångest?[/B] - Jo, jag har det. Men det går i perioder. I morse var jag lite nervös så jag vaknade klockan 3 med en jävla energi. Då är det ingen idé att gå och lägga sig, så då sitter jag och surfar och läser böcker och kollar film. Grejen är att det inte spelar någon roll vad det är jag ska göra. Gå till 7-Eleven och köpa dasspapper eller ta möte med en stor börs-vd, det är lika jobbigt. Som i går, då pallade jag inte att svara utan fick sms:a allting. Så för mig har ju sms varit helt otroligt! [B]Men det måste i alla fall vara lättare att vara filmmogul än blivande prins.[/B] - Mycket. Och jag skulle verkligen inte vilja vara... det andra. För mig passar producent perfekt. Jag får vara med i varje del av processen - allt från att titta på manus och välja skådisar till hur ekonomin ska gå ihop och vilka miljöer vi ska vara i. [B]Ni skrev Exit direkt för Mads Mikkelsen. Han går runt i hela filmen och pratar ganska konstig mummelsvenska för övrigt. Även resten av ensemblen är i princip stjärnor, hur gick det till?[/B] - De är med om man betalar. Närå, men vi har Mads, vi har Johan Rabaeus, vi har Börje Ahlstedt, och vi tyckte det var extra kul att Samuel Fröler var med. Jag som hade bott i New York hade typ bara sett ett avsnitt av Skärgårdsdoktorn och tänkte att det skulle ju vara helt sjukt bra om han spelade värsta psykot. Vissa kanske tycker att han spelar över, men det tycker inte jag. Han är helt fantastisk. [B]Finansvärlden är en ganska förbisedd miljö i svensk film. Det blir lätt Galenskaparna och proggfilt över alltihop.[/B] - Nej, den har inte riktigt skildrats på film. Här ville vi att det skulle vara lite blandning av Wall Street slash Jagad. Jag tycker vi har lyckats ganska bra. Med knappa resurser. Eftersom vi har riskkapital rakt igenom satsar vi allt. Blir det inget överskott åt investerarna kan vi inte ta ut någon lön. Men jag tror att vi kanske kan komma upp till 300 000 besök. Vi har olika strateger och det är oftast glädjekalkyler man får höra, men det är en tight story. [B]Det här började med att du, Johan Renck och Jonas Åkerlund pitchade en filmfond nere i Cannes 2004, eller hur? Vad har hänt sedan dess?[/B] - Vi tre är kreativa och brinner för saker. Vi sitter inte och pillar, utan tänker "Nu jävlar gör vi det här på en gång". Tredje filmen, Gangster med Persbrandt, är snart färdiginspelad och ska snabbklippas och köras upp på bio i mars. Vad vi förstått nu är att vi tänkte alldeles för lite pengar. Vi tänkte att får vi ihop 50 miljoner kronor så är ju det skitbra, men ska man ha en fond som inte tar slut måste man ha, säg, 200. Jag har träffat många av de tyngsta fondförvaltarna i Sverige, och de håller med om att det här ligger i tiden. [B]Du sade något om att det har fått göras en del ändringar i manus efter krav från investerare.[/B] - Filmen har sålts i andelar lite som en aktie. Öhmans fondkommission har gått in med en del, vi med en del, och så är det privata finansiärer. Det är olika saker som dyker upp. Det var på gång att de skulle produktplacera en astmamedicin till exempel. Och då är det kanske inte så bra om filmen heter Dödlig exit - som boken den bygger på. Vill man förknippas med det? Hahaha. Eller ett flygbolag. Näe, det funkar inte riktigt. Men sedan är det inte så mycket produktplacering som vi ville. Vi är ju fortfarande på prov här i finansvärlden. [B]Har ni fokusgrupper?[/B] - Man kan nog säga det. Men då är det mer att vi typ har skickat ut tio sidor på mejl. Och vi har lyssnat mycket på min pappa [Föreningssparbanksmogulen Göran Collert]. [B]När man kollar vad som står på internet om dig skriver 99 procent att du är ett odrägligt moderatsvin som inte borde få leva. Hur känns det att alla dessa människor som du aldrig har träffat tycker så genuint illa om dig?[/B] - Det blir nog så ganska automatiskt. Det är först de senare åren jag kunnat bygga en egen platå att stå på, med mitt företag. Det tror jag har betytt jättemycket. Sedan har jag aldrig röstat på moderaterna, och ofta när jag varit med i radio har de sagt typ att dagens roligaste grej är att Daniel Collert verkar så sympatisk. Det är kul. Ingen har ju någonsin fått höra min röst förut. Det har varit skvallertidningar och foton på håll och massa skit. Nu kan folk bilda sig en egen uppfattning. [B]Vi måste prata lite om hur det varit att forma den kulturrörelse som är brats också. Efter dig har bratsen fullkomligt tagit över det svenska samhället. Hur kändes det att komma tillbaka till Sverige och se Daniel Collert-kopior sitta och hänga över en Moët på varje uteservering?[/B] - Ja! Alltså, jag tycker tyvärr Sverige är fruktansvärt på det sättet att folk är så jävla lika. Och det tycker man ju när man bott i New York, som är liksom mångfaldens huvudstad. Det var verkligen en aha-upplevelse. Inte just att det var Daniel Collert-kopior, men jag har reflekterat över hur tio ungdomar som kvällspressen följde under några år helt plötsligt skapade en hel samhällsgrupp. Det är helt sjukt! Jag har förresten inte ens bott på Östermalm. Jag har alltid varit i de kretsarna, men jag är mer den som går i gympadojor och inte har märkesklockor. Jag har i många år haft en Röda Korset-klocka och sett att folk tittar konstigt på mig. [B]Fast du är med i en sekt. McRobson-ordern. Har ni hemligt handslag?[/B] - Haha. Nej. Det vi gör är att käka middag, 11-12 personer, i full kiltmundering. Det hela började med att en av mina bästa vänner skulle förlova sig. Då tänkte vi "vi har kiltar och lalala och så vi gör en orden av det här". Sedan spårade det ur och Victoria blev beskyddare och man fick bli indubbad. Men jag tror inte någon av oss går i de där kiltarna igen. Jag måste i alla fall gå ner 15 kilo, hahaha. [B]Apropå det. Du bytte en blivande drottning mot en sjuksköterska. Hur mycket luktsalt behövde din bankirfamilj för att smälta det?[/B] - Noll. Det är personen man tycker om, inte statusen. Min nuvarande sambo är blivande sjuksköterska, och Victoria är blivande drottning. Jo, det är ju två helt olika saker. Jag tror min pappa är nöjd, han tycker nog det har varit jobbigt allt det här. Och jag behöver min frihet. Jag kan gå överallt, jag kan jobba när jag vill. [B]Hade du kunnat jobba med det här om du varit en del av kungafamiljen?[/B] - Nja. Kanske på något sätt. Jag har alltid tänkt att jag skulle vilja göra intressanta dokumentärer och det hade nog varit accepterat. Men det hade funnits begränsningar, helt klart. [B]Du hade till exempel inte kunnat göra en remake av Lars Molins Kunglig toilette?[/B] - Ehh... Nej, det tror jag nog inte. n