Göteborg Film Festival närmar sig med stormsteg. David Weiss väljer ut guldkornen från årets program.
Årets upplaga av Göteborg Film Festival sker åter bland folk. Folk som forslas fram genom kofållor med käpplångt avstånd mellan varandra, i och för sig. Men det ger en möjligheten att få den där speciella festivalupplevelsen, som är svår att uppbåda hemma: att bli klubbad in i ett töcken efter alldeles för många filmer på kort tid.
Vad ska man se då? Kanske en film man hört talats om från Rotterdam, Venedig eller Locarno. Eller kanske någon man inte vet någonting om, men som har tokigt upplägg nog för att överraska den mest grånade festivalbesökaren. Här kommer ett gäng titlar som har fångat min uppmärksamhet.
Memoria
Slow cinemas kanske främste uttolkare Apichatpong Weerasethakuls (bland annat Tropical Malady (2004) och Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv (2010)) nya har Tilda Swinton i huvudrollen. Swinton har i och för sig snart jobbat med varenda liten statusupphöjd kotte från öst till väst, men något kittlar just i det här fallet. Filmen kommer också enbart visas som biofilm, lite tramsigt men nåväl, så det är läge att passa på när tillfället ges.
Drive My Car
En av förra årets mest hyllade filmer från Japans senaste storregissör Ryûsuke Hamaguchi (Happy Hour (2015) och Asako I & II (2018)). Om du missat honom sen tidigare visas även Tillfälligheter och fantasier på festivalen. Ett utmärkt tillfälle att bekanta sig med ett namn som förmodligen kommer vara aktuellt decennier framöver.
Den stora friheten
Efter sina samarbeten med den tyske ikonoklasten Christian Petzold (Transit (2018) och Undine (2020)) har skådespelaren Franz Rogowski blivit en ny favorit. Upplägget i Den stora friheten låter intressant nog, men det är Rogowski som får mig att stryka under titeln i programmet.
Earwig
Ibland räcker ett koncept långt. En lågmäld, och vad det verkar, excentrisk film om en flicka med iständer slår mig som en idé jag aldrig har, eller någonsin skulle, föreställa mig som film. Just därför givet på en festival där du ska överösas av bilder och märkliga intryck. Extra intressant med Lucille Hadzihalilovic (Innocence (2004) och Evolution (2015)) som regissör.
The Story of My Wife
En odyssé i hamnstäder, jag behöver inte mer än så. Det räcker gott som anledning. Men om man tycker att det är en alltför klen pitch så kan man glädja sig åt Léa Seydoux i huvudrollen och Ildikó Enyedi, som vann guldbjörnen med det besynnerliga dramat On Body and Soul (2017)), i registolen.
Lamm
Ett sött, bräkande lamm som äter från nappflaska ser ut som en bedårande idyll. Men redan från första ruta i trailern till Lamm spelas illavarslande skräckmusik. Någonting är på lur. Någonting ödesmättad. Isländsk film har levererat en drös minnesvärda filmer de senaste åren, inte minst Bland får och män (2015) och En vit, vit dag (2019), och Lamm verkar sannerligen inte vara en film man glömmer i första taget.
Några andra titlar som på ett eller annat sätt sticker ut: Bad Luck Banging or Loony Porn, The Great Movement, Cow, Kupé nr. 6 och What Do We See When We Look at the Sky?
Göteborg Film Festival pågår från den 28 januari till den 6 februari.
