Gustaf Kjellvander

Gustaf Kjellvander sitter på Simrishamnsgatan 3, och jag också. Vi är bägge bakfulla och röker bägge ganska mycket. På hans vänstra hand står det med kulspetspenna "imorgon kl 12.00". Det är nu. Vi bor bägge två på Möllan. Vi ursäktar oss lite för att vi är så banala och förutsägbara. Och pratar om vilka klichéer vi är räddast för. - Ibland kan jag känna mig som en checklista för klichéer. Jag hatar att vara en kulturell stereotyp, och det är jag ju inte. Men utifrån sett: "bor på Möllan. Jaha, svartfärgat hår. Det var ju coolt. För tre år sen." Men man får bara försöka se förbi såna grejer och följa med om det är dit man vill. Min stora skräck är väl att vakna upp och vara sådär halvalkad gammal kille som snackar om "öh jag hade ett band en gång i tiden. Fattar du inte så bra vi var alltså fan vad vi rockade Emmaboda!" Vi checkar av en hel del klichéer: liftat till Paris, olycklig på högstadiet (till Velvet Underground), dröm om att flytta ut på landet, åldersnoja, fixering vid att lyssna på band som ingen annan känner till), och ett par andra saker. Sen enas vi om att den värsta klyschan nog ändå är att oroa sig över att man är en stereotyp, och sen känner vi oss mycket bättre. [I]The Fine Arts Showcase[/I] är gladare och skramligare än [I]Songs of Soil[/I] (Gustaf och hans bror Christian, 2000). - Jag tycker egentligen inte låtarna är så annorlunda jämfört med Songs of soil-skivan. Det är samma slags melodier. Lite mer psykedeliska texter. Men jag tycker lätt man hör en röd tråd. Det är gladare - jag är gladare nu. När jag skrev låtarna till [I]Songs of Soil[/I] så bodde jag hemma hos min mamma, jag hade hoppat av skolan, min pappa hade nyligen dött, jag hade skrivkramp allt var bara "fan vad jag vill vara barn igen! Kan inte jag få vara barn igen!" Och sen inser jag väl nu att det kan jag ju fortfarande vara! - Just det, apropå musik, en kliché som jag verkligen avskyr är den här: "Jag vill att min skiva ska ses som en bok. Eller en film. Jag vill nog att den ska vara lite drömsk, sådär." Kan inte en skiva vara som en bra skiva istället?