Juryn i Talang 2017.

George Chamoun: “En rasist kommer aldrig vara en del av min HBTQ-familj”

George Chamoun 10:20 16 Mar 2017

I en intervju som publicerades i veckan har Nöjesguiden träffat Talangs nya jurymedlemmar Alexander Bard och Kakan Hermansson. George Chamoun tycker att både TV4 och jurymedlemmarna som jobbar med Bard bidrar till normaliserandet av rasism.

I en artikel på ng.se tidigare i veckan figurerar Alexander Bard och Kakan Hermansson tillsammans på bild och i en gemensam intervju under rubriken “Kan vi bli mer folkliga?” Min första reaktion var tyvärr att jag mådde illa, men tanken som följde efteråt var ungefär; ja, om vi tänker på att Sverigedemokraterna är på väg att bli Sveriges största politiska parti så kan vi verkligen konstatera att det har blivit folkligt att normalisera rasism.


TV4 med sin så kallade “nolltolerans” verkar till synes inte ha någon som helst analys kring rasism och antirasistiska strategier om man ska döma utifrån deras beslut att än en gång anställa en person som ganska säkert inte skulle passera whatever nolltoleranstest dom har. Men är det brist på analys och självkritik som råder från TV4:s håll eller väljer de medvetet att aktivt blunda för att en av de nya ledarna för programmet Talang gång på gång uttalar sig highkey rasistiskt, islamofobiskt och antifeministiskt? Det behövs bara ett snabbt besök på Alexander Bards Twitter-sida för att se såna mysiga uttalanden och åsikter som att islam är en förtryckande religion, att Milo Yiannopoulos är en vettig person samt att det är jättekul när kvinnor som rasifieras utsätts för drev från högerextremt håll.

Nu kommer väl Bard förmodligen inte att sitta i tv och propagera för sin rätt att använda n-ordet (ellerrr?) eller utbrista att alla kvinnor i slöja är förtryckta (så mysiga hjärtefrågor han verkar ha?) - det är ju ganska svårt som arbetsgivare att styra över vad en känd person med stor following gör på sociala medier på sin fritid, och man ska nog inte heller försöka göra det, men det är inte riktigt det som är the issue här. Det handlar mer om att man ger en plattform och en lönecheck till en person som uttryckt och fortsätter uttrycka rasistiska, islamofoba och antifeministiska åsikter. Varför tycker vi att det är okej när dessa åsikter kommer från ett visst håll när vi förmodligen inte hade tolererat det från någon annan?

Det känns också trist att en av Sveriges största feministiska röster och en ändå ganska uttalad antirasist tyvärr lowkey hjälper till att normalisera diverse unkna värderingar genom att gulla med ovanstående person till synes helt utan att problematisera. Det går inte ihop för mig att någon som brukar vara radikal och undantagslös när det kommer till sexism och patriarkalt våld inte verkar ha några problem att softa med en person som jämställer feminism med fascism.

Jag undrar även hur Nöjesguiden själva ställer sig till den här pågående normaliseringen som de ju är en del av genom att göra denna artikel utan något riktigt kritiskt öga. Nöjesguiden som ju för ett tag sedan dedikerade ett helt nummer till strukturell rasism med Adam Tensta på omslaget som ju själv varit väldigt vocal om just kritiken av TV4:s problematiska förflutna vad gäller rasism. Men det går aldrig längre än att man skämtar lite om att de båda (Bard och Kakan)  skulle vara motpoler.

“För mig är det viktigt att ha en annan HBTQ-person på arbetet, att alltid ha en family någonstans” säger Kakan om Alexander Bard i artikeln. Jag undrar, vilka HBTQ-personer är det som kan kalla Alexander Bard för “family” egentligen? Vilka är det som kan räkna någon som hyllar Milo Yiannopoulos och som casually äter middag med Linus Bylund som en del av ens extended HBTQ-familj? Inte är det vi HBTQ-personer som rasifieras i alla fall. Och varför skulle vi känna något annat än förakt gentemot människor som hatar oss och inte vill se oss må bra? Som inte vill att vi ska ha samma basic mänskliga rättigheter som alla andra?

Vidare kommer man i intervjun fram till att det skulle vara “svintryggt för HBTQ-människor som står på scen” att det sitter två HBTQ-personer i juryn. Men hur trygg känner sig till exempel en muslimsk person på audition om den står framför en jurymedlem som tycker att det är helt naturligt att HBTQ-personer är islamofober?

Personligen kommer jag aldrig någonsin att kunna betrakta någon som bär på rasistiska, islamofoba och antifeministiska värderingar som en del av min HBTQ-familj. Någonsin.

Detta är en debattartikel. Åsikterna som förs fram i texten är skribentens.

Läs mer: Kakan och Bard: Kan vi bli mer folkliga? och Tf chefredaktör Pelle Tamleht om intervjun med Kakan och Bard.

Stad: 
Kategori: