Kakan & Bard: "Kan vi bli mer folkliga?"

Britain’s Got Talent är en av de största tv-succéerna genom tiderna, men för den svenska versionen har det gått betydligt trögare. Nu har Karin “Kakan” Hermansson och Alexander Bard fått i uppdrag att rädda franchisen. 

Det är torsdagsmorgon i TV4-huset. Alexander Bard och Karin “Kakan” Hermansson sitter i ett mötesrum för att göra press. De är de två stora profilerna i årets Talangjury som förutom duon även innehåller David Batra och LaGaylia Frazier.

Det säger sig självt att det finns fler saker än Talang att prata med Kakan & Bard om, duon har till exempel på varsitt håll kallats både manshatare (Kakan) respektive rasist (Bard). Många skulle kalla dem motpoler, så just därför börjar vi med Talang, hur de reagerade när de på varsitt håll blev tillfrågade om att sitta i juryn - med varandra.

– Gamla Talang var ju inte så kul. Men Britain’s Got Talent är världens största tv-show, en fantastisk show. Mer påkostad, smartare, rappare och roligare än vad svenska Talang var. Att vara med och vända formatet var intressant, men att Kakan skulle vara med avgjorde, säger Bard.

Till juryn anslöt sedan David Batra och, som sista pusselbit, LaGaylia Frazier.
– Först tänkte jag “vad är det för fyra spridda själar?” Men efter att ha spelat in några program så kändes det självklart, berättar Kakan.

LaGaylia tog med sig “tacomysvärmen” till juryn, berättar Alexander Bard. ”Det är ett måste i en jury för ett brett tv-program som går på fredagar och lördagar.”
– Hon gråter för allt, och hennes Dolph Lundgren-svenska är fantastisk, fortsätter han. 
– Hon pratar så underbart dålig svenska, flikar Kakan in.
– Det är det som är charmen.

Talang är en av TV4:s största satsningar i år. Jag frågar om duon känner press på sig att leverera, att rädda formatet. De svarar att det är tydligt att det är det som är förväntningarna men säger att det är minst lika viktigt att de själva kan stå för resultatet.
– Vi som personligen sätter oss i programmet riskar mer än tv-bolaget. Det är vi som måste vara alerta, som måste kunna stå för det vi gör när vi sitter i rutan, säger Alexander.

"Vi som personligen sätter oss i programmet riskar mer än tv-bolaget."

Kakan & Bard arbetade tillsammans första gången 2013, när de gjorde Idol. Eller, tillsammans och tillsammans, de var med i samma program men var sällan i rutan samtidigt. Bard satt i jurybåset och Kakan var sidekick till Per Lernström, så de var i olika ändar av produktionen.

Kakan: Men jag fick ändå alltid en varm kram när jag kom till jobbet fredag efter lunch. För mig är det viktigt att ha en annan hbtq-person på arbetet, att alltid ha en family någonstans.
Bard: Det roliga är att det den här gången är det straighta paret som står för hudfärgen, haha.
K: Ja det är som en stor queer och mångsidig familj. LaGaylia är SÅ straight. Alltså hon är så straight att jag har bett henne att sitta ned i båten. Så många gånger. Hon älskar killar mer än vad du gör Alexander, haha.
B: Ja, eller, jag gillar ju allt! Men LaGaylia är verkligen en nymf.

Dagen före vi ses var Alexander med i Breaking News, där han berättade att det bästa med Talang var att han fick ”gnabbas med Kakan Hermansson varje dag”.
B: Vi gnabbas stenhårt så länge det är internt, men håller en enad front när det kommer en yttre fiende.
K: Vissa åsikter är vi jättelika i, de åsikterna kan vi i sömnen. Men många gånger tycker jag att vi grundläggande inte är lika alls.
B: Mm, en anarkist och en libertarian.
K: Sen är vi ju två blyga violer också.

"Alexander gillar inte att jag säger det här, men han är mycket gulligare än vad han brukar vara."

Ni kommer uppenbart väldigt bra överens, vad är det ni uppskattar mest hos den andre?
B: Integriteten. Jag tycker att Kakan har en så grym integritet.
K: Tycker du?! 
B: Ja, ingen flyttar på dig.
K: Det finns ingen i Sverige som Alexander Bard. Vem pratar också om sig själv i tredje person? Det är någonting jag vill lära mig. Kakan Hermansson vill lära sig att göra det, haha. Men jag tycker också om att jobba med Alexander för han har gjort det här så länge. Visst, jag är inte nybörjare i tv-gamet, men det är samma sak som att jobba med Per Lernström. Jag lär mig hela tiden.

Vem är good cop och vem är bad cop?
K: Alexander gillar inte att jag säger det här, men han är mycket gulligare än vad han brukar vara.
B: Det är vad hon säger. Jag är inte säker på det, och vi har livesändningarna kvar också.
K: Mig har de fått klippa bort, haha. Jag har tydligen sagt “jag hatar er” till någon akt.
B: Det är roligt ju.

Det är bra tv i alla fall.
B: Talang är talangshowernas talangshow just för att den inte tar sig själv på allvar hela tiden. Talang är bröd och skådespel på riktigt, showen borde heta “Bröd och skådespel!” Det är en tv-show där någon kommer in och så “det här är dina tre minuter, din claim to fame - vad gör du?”
K: Om de inte stoppas av juryn.

Just det, ni kan klicka bort deltagarna.
K: Alltså, vi har varit rätt flitiga på det.
B: Ja.
K: Vi har producenten i örat som säger “tryck inte än, tryck inte än!” medan man tänker “det här är mitt jobb, jag jobbar 16 timmar om dagen, jag orkar inte se mer skit”.
B: Det är ingen fördel att ha en talang som finns i juryn, då bedömer vi hårt med en gång. Det blir lättare och mer generöst när vi faktiskt inte riktigt har koll på det de håller på med.
K: Trolleri, typ.
B: Jag hatar trolleri.
K: Jag vet! Men att jag blev så tagen av trolleri, det trodde jag aldrig.

"Jag är ju folklig fast många hatar mig. Är det så fel?"

Vad letar ni efter i en talang?
B: Att bli road.

I England vann en kille som löste Rubiks kub ett år.
K: Det är jag ointresserad av.
B: Minne är stort i år. Att gå upp på scenen och få se någonting 40 gånger och sen minnas varenda grej.
K: Jag ska inte sticka under stol med att jag gärna hade sett en ny Zara Larsson. Jag vill att det ska kännas i hjärtat och i tårkanalen, men också i hjärnan. Det har vi fått. Men sen är det också kul att sitta där och få någonting helt annat än vi trodde att vi letade efter.
B: Det är asbra storys, riktigt starka. Det är Sverige 2017. Det är också, tror jag, många människor som inte syns i vanliga fall. Det är ett väldigt färgglatt Sverige som syns i Talang. Kids i förorten som jobbar stenhårt på sina grejer, som inte har något annat forum att komma fram i och fattar att vad fan vi kan ju kidnappa Talang. Och så blir det bland det bästa i hela programmet.
K: Alla svennar kommer att sätta sina tacos i halsen, med glädje.
B: Jag gillade att det blev politiskt många gånger.
K: Ja, och att jag och Alexander, varje gång det kom in en hbtq-person, kollade på varandra och bara mös.

Duon berättar att det är mycket reality i programmet. Man får följa juryn backstage och kamerorna är på i princip oavbrutet. Kakan säger att hon och David Batra ligger och sover varenda ledig sekund.
K: Men Alexander är aldrig trött. Han kommer nyknullad och ska berätta om det.
B: Haha!
K: Jag och Batra ligger där med varsin filt och bara “kan vi få sova fem minuter till”. Du har sån sjuk energi Alexander.
B: LaGaylia har rätt bra energi också.
K: Ja men hon yogar ju. Alltså, det är ett sånt kollo backstage.
B: LaGaylia SKA ha älskare som är tjugo år yngre än henne själv, det vore konstigt annars.
K: Du förstår ju att jag har blivit utbränd efter att ha jobbat med Alex. Det är liksom inte tyst en sekund. Det är så mycket ny information varje dag och så ska man jobba också.

"Den vanligaste missuppfattningen om Alexander Bard är att han inte ligger med tjejer, jag förstår inte var det ryktet kommer ifrån."
 

Ni har gjort en rad olika tv-produktioner tidigare, men Talang är fredag och lördag på bästa sändningstid i TV4. Har ni nått peak folklighet nu?
K: Kan vi bli mer folkliga?
B: Nej, jag lyckas faktiskt smita undan folkligheten hela tiden. Jag har inget behov av att vara folklig. Att vara bred, tillgänglig och igenkänd är inga problem, men jag tror att man är farligt ute om man blir så folklig att man känns platt. För då rör man ju inte på sig längre.
K: Jag är ju folklig fast många hatar mig. Är det så fel?
B: Du är ju känd!
K: Ja men alltså, det finns en folklighet där små barn känner igen en.
B: Och är rädda för en.
K: Ja, för att man har spelat en full gammal tant en gång i julkalendern.
B: Jag förknippar ordet ”folklighet” med någon form av inställsamhet. Med att man är fast, cashar in, inte är intresserad av att förändras. Den sortens folklighet är jag inte intresserad av.
K: Jag är inte jätteorolig för att sitta fast, däremot tror jag att jag har blivit folklig även om det inte har varit min mening. Jag har aldrig strävat efter att bli känd eller folklig, och har ju som bekant inte varit speciellt skygg med mina åsikter.

Nej, det har ingen av er varit direkt.
B: Man ska ha en stor konflikt med minst en sponsor, annars har man gjort någonting fel. 
K: Haha! Nej men tänk såhär: en sur lesbisk feminist som gillar hudvård. Är det så fel att hon är folklig? Nej.
B: Nej på det sättet är det bra.
K: Det behövs kanske.

Ni får mycket skit, men lyssnar man på er i poddar eller intervjuer så framstår ni oftast som ganska sansade.
K: Alltså, att jag provocerar människor handlar inte så mycket om mig, det handlar om människor som är helt tappade. Att bli provocerad av att en kvinna är feminist år 2017: sök och få. Däremot Alexander, hahaha.
B: Det beror på var jag sitter. I Dekonstruktiv kritik med Aron Flam så kan vi prata om vad som helst. Där testar jag idéer, tankar, tar det så långt det bara går. Lyssnar man på den podden eller orkar läsa mina böcker så är det mycket mer provocerande än vad jag normalt är. Sen har vi hela hbtq-grejen också. Här sitter det starkaste h:et och det starkaste b:et som du hittar i Sverige och det står vi för stenhårt Kakan och jag. Vi använder det som en hävstång. 
K: Men också att vi tar in det i programmet. Jag tror att det är svintryggt för hbtq-människor som står på scen.
B: Det slår åt båda hållen, det är klart att vi hyllar saker som kommer in där de andra två i juryn inte fattar någonting. Men det kan också vara så att det kommer in en dragshowmimare där jag och Kakan bara “du, vi kan din grej, det här vet vi inte är bra, det har ingen originalitet alls”. Ingen hbtq-människa kommer undan bara för att Kakan och jag sitter i juryn. Men de får, för första gången kanske, stå i ett tv-program där två personer av fyra i juryn vet varifrån de kommer – och DET är stor skillnad.

Brukar ni någonsin googla er själva?
B: Nej.
K: Ibland när jag behöver snygga bilder på mig själv. Men alltså, orka googla “Kakan Hermansson”. Jag har förbjudit min familj att göra det också. 
B: Att googla mig själv är det minst inspirerande jag kan tänka mig, jag googlar hellre den person i världen som är längst bort ifrån mig själv.

Vilken är den vanligaste missuppfattningen om er?
B: Den vanligaste missuppfattningen om Alexander Bard är att han inte ligger med tjejer, jag förstår inte var det ryktet kommer ifrån. Det är klart jag gör, tjejer är underbara.
K: Hur man nu kan ha missat det, det är ju det enda du pratar om. Jag tror att den vanligaste missuppfattningen om mig är att jag är en hatisk person. Jag är liksom väldigt gullig. I’m cute!
B: Jag menar inte att alla har den missuppfattningen, men det är någonting som återkommer då och då. Jag vill bara inte gifta mig.
K: Det vill jag. Det är det enda jag vill i livet, haha. (tyst) Obs, att det typ är det.
B: Ska jag gifta mig så blir det med en kille, med alla våra älskarinnor som brudtärnor.

Alexander, du har skrivit om hur nätverkare gynnas av samhällsutvecklingen. Ni känns båda som två personer som är bra på att nätverka. 
B: Karl Marx fick en gång frågan om vad han själv tillhörde för klass, eftersom han skrev om arbetarklassen. Han svarade “själv är jag borgare, för om jag inte hade varit borgare så hade jag aldrig fått skriva en bok”. Det här nätokratbegreppet som jag och Jan Söderqvist använder, som fäster allt mer, handlar om att vi får en ny maktstruktur som bygger på hur duktig man är på att använda de sociala nätverk som styr samhället idag. Jag skulle säga att både Kakan och jag har den talang som behövs för att lyckas med det. 
K: Jag tycker inte alltid att nätverkande, speciellt på internet, är så kul. Men jag tycker att det är nödvändigt för att få ut en feministisk och antirasistisk agenda. Ska jag prata om prostitution eller mäns våld mot kvinnor så kan jag göra det där.

Det känns som att du omger dig med ett väldigt gött gäng på nätet.
K: Väldigt många unga kvinnor och hbtq-personer som är intresserade av feminism och hudvård följer mig på något sätt. Att omge mig med likatänkande är en överlevnadsstrategi som jag har hållit på med länge. Det är bara stupid persons som säger att man inte ska göra det. Hur ska man annars överleva när man inte tillhör majoriteten?
B: Nej det är så man ska göra idag. När jag och Aron lägger ut en podd så har vi 50 000 som laddar ner den första dygnet, framförallt killar och en hel del tuffa tjejer skulle jag säga. Det är ju de man riktar sig till, eller hur Kakan, det är ju de man har i bakhuvudet. Ungefär som när vi gjorde Army of Lovers i början av 90-talet. Camilla Henemark, Jean-Pierre Barda och jag var helt överens om att vi skulle hitta bögen och faghagen som sitter längst bak i varenda klassrum i hela världen och skita i alla andra ungar. Det lyckades vi med och då kunde vi sprida bandet till hela världen. Man behöver ha en idé om vem man vänder sig till när man gör någonting, och om någon annan retar sig på det så blir det ännu mer lyckat.

De blir sura och skriver en debattartikel.
K: Haha ja, eller skriver ett inlägg på Nordfront. Vilka jävla nollor.

Talang 2017 har premiär på TV4 den 18 mars. Nästa nummer av Nöjesguiden, med Kakan och Bard på omslaget, kommer den 20 mars.

Läs mer: George Chamoun: "En rasist kommer aldrig vara del av min hbtq-familj"
Alexander Bard och Linus Bylund lunchar och Kakan om kvinnohat och rasism.