Mellan SJ hittegods och ombudet för ryska visum på Vattugatan 13 i Stockholm hittar vi galleristen Oscar Carlsons hemvist Issues Gallery.
Det är känt som ett av Stockholms nomadgallerier där formatet fokuserar på platsspecifika utställningar där presentationen av konsten är en del av upplevelsen. Idag är den fasta adressen i en mer traditionell galleriform men det hindrar inte Issues från att fortsätta utmana konstscenen i Stockholm. Oscar Carlson är grundare av Issues Gallery och berättar om hur det gått från en utställning i en lägenhet på Karlaplan till att bli en progressiv plats för en ung generation konstnärer.
– Jag blev förfrågad 2014 att göra utställningen och fick med mig några fler konstnärer att ställa ut. Anna Uddenberg, Cecilia Hempton och Alec Kronacker… Efter det så drog allting igång. Det handlar om en större kontext där allting kring verket, som utställning och presentation, formar upplevelsen av. Konsten har olika förväntningar på sig och där blir presentationen en del av experimentet.
Hur valde du platser? Jag tänker att man vill ju göra något lite knäppt för att få genomslag?
– Ja. Vi gjorde en videoutställning på Mediamarkt i gallerian. Det var 96 tv-apparater som visade videokonstverket CENTER JENNY av Ryan Trecartin. Det var kul. Sen gjorde vi motsatsen. I Oscarssalongerna på Grand Hotel visade vi Marie Karlberg. Istället för att ställa ut i en vit-kub-presentation så blir blir konsten satt i en annan kontext.
Oscars konstnärliga bakgrund landade ofta i en estetik som hänvisar till hur konst presenteras och ställs ut vilket gjorde det naturligt att starta ett typ av nomadgalleri. Idag beskriver sig Issues som ett lokalt galleri, med ett program som är knuten till Stockholms konstscen och fokuserar på en ung, ny generation. Det skall vara kul och experimentellt. Oscar berättar att en gallerists närhet till konstnären är viktig för att hitta en gemensam vision. Jag frågar hur han bär sig åt för att hitta dessa konstnärer.
– De brukar stå med en lapp runt halsen och knacka på dörren! Nej, helt ärligt så vet jag inte. Det finns ingen fast strategi. De flesta känner man.
Det måste ju finnas hur många nyutexade stockholmskonstnärer som helst. Hur gör man ett urval och hittar vad som är rätt och bra?
– När man tittar på mycket konst så utvecklar man ett språk med sig själv. Jag ser hur någon har skapat något, vart gesten ligger och vad den vill komma åt. Urvalet sker egentligen redan i galleriets nisch att representera en lokal och ung generation. Jag ser vad det är de försöker åstadkomma i relation till allt som redan gjorts. Sen tittar jag ofta på vad som sker internationellt.
Vad är det som sker internationellt just nu?
– Om man tittar på amerikansk konst nu så är den extremt professionell. De vet exakt hur de ska arbeta och förhålla sig till en publik och en kommersiell scen – utan att göra dålig konst. Här i Sverige är det en annan skola. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.. Men det skadar inte för konstnären att få lära sig hur man når ut med sin konst. Det är ju också ett yrke.
En kurs i vad-händer-efter-examen?
– Ja! Lite mer professionalism skadar inte.
Hösten 2021 ställde Issues ut Zoe Barczas verk och i vår är det Hampus Wernemyrs tur att göra soloutställning på galleriet. Oscar berättar att han såg hans konst på Mejan, kungliga konsthögskolans examensutställning, och fastnade direkt.
– Vi träffades där, och jag kände igen hans konst från sociala medier. När jag väl såg det på Mejan så tänkte jag: Vad fan är det där, det där ser bra ut. Så var det Hampus konst. Jag köpte två verk. Nu är han ju rätt välkänd. I hans konstnärskap så finns något som påminner mig om den internationella konstscenen som skiljer sig från den svenska. I måleriet tänker jag på Jana Euler och Issy Wood.
Du nämnde tidigare att er gemensamma vision är nyckeln till en lyckad utställning. Är publiken en viktig del i den visionen? Hur viktigt är det att de förstår konsten?
– Förståelse kan publiken få via ett A4 med kontextuell bakgrund. Men hur och om publiken förstår konsten är helt upp till dem. Det beror även på konstnären där vissa bryr sig jättemycket och andra inte. Visst, alla vill väl att en publik skall se och uppskatta deras konst, men det är minst lika viktigt för konstnärens egenvärde att skapa något som inte tidigare setts.
Vart står den svenska konstscenen i den internationella konstvärlden?
– Den är helt provinsiell och isolerad. De som lyckas utomlands är de som flyttar härifrån. Det finns inte en tillräckligt stark och tydlig scen som får uppmärksamhet utifrån, det är för få plattformar. Det är där jag vill att Issues ska komma in. Det är inte en avsaknad på potentiella konstnärer utan på verksamheter.
Så fler gallerister i Sverige – har du några ledord till de framtida visionärerna?
– Gör det inte. Skoja. Men på riktigt så är det så sjukt mycket arbete och det tar extremt mycket tid. Det bygger på helt andra moment än att exempelvis öppna butik. Galleriet är din adressbok, ditt förtroende och dina kontakter. Du kan inte köpa det utan du måste förtjäna det. Det tar en jävla massa tid och resurser. Det är det mest idiotiska man kan göra. Men, är man game för det så lycka till. Det är ju också det roligaste som finns.
Oscar delar med sig av de han anser är det mest intressanta på Stockholms konstscen just nu. Inte helt otippat är det gruppen Coyote som gör platsspecifika utställningsprojekt. De syns på Pelikan Storage, i Sjöstan på hus och nu ett projekt med Slussen.
– De är mest intressanta för att de verkligen lyckas experimentera med utställningen som medium. Det gemensamma rummet och hur man kan manipulera det samt förväntningarna som vi har på det. Det offentliga rummet är spännande.
Issues val att ha ett permanent utställningsutrymme betyder inte att han inte är positiv till framtida nomadgallerier i Stockholm, det är bara dags för någon ny att ta över facklan precis som de gjorde. Issues fortsätter att visa några av Sveriges starkaste konstnärskap samtidigt som de fortsätter att kommentera den svenska konstscenens avsaknad av olika plattformar.
Under Designveckan den 7-13 februari ställer Fredrik Paulsen ut sina formgivningar hos Issues. En kommentar till avsaknaden av ett renodlat designgalleri som kanske lyckas väcka en ny ambitiös och orädd gallerist till liv.
