Foto: Studio Biblom Hjelte.

Frida Hyvönens ritual

12:32 10 Mar 2021

Kan du vara en individ och samtidigt ingå i en flock? Frågeställningen som föddes ur en i förtid avbruten psykoanalys löper som en röd tråd genom Frida Hyvönens nya album.

Frida Hyvönen sitter i sin lokal på Södermalm med det nyinköpta vita Yamahapianot i bakgrunden. Hon tycker det är lustigt att intervjuas via Zoom, men föredrar det mycket mer än Skype. Trots att Frida varit aktiv i musikbranschen sedan 2005 är mycket nytt och främmande just nu. 
Det är lite mystiskt att marknadsföra och peppa inför en skiva i coronatider. Jag repar med mitt band, men har inga riktiga spelningar som väntar, utan vi ska spela på radio och tv. De andra spelningarna kanske blir till hösten, vem vet. Trots att vi bokar in saker kommer de troligen ställas in. Jag känner att jag går omkring i en parallell verklighet.

Dream of Independence handlar i någon aspekt om att vara en människa, som både är självständig men också en del av en samhörighet, en familj. 
— För mig handlar skivan om att jag länge försökt skapa ett oberoende, stora delar av mitt liv har handlat om att vara självständig. Men så träffade jag någon som jag vill följa, och dela allting med. Kan jag kosta på mig det? Törs jag det? Eller kommer jag tappa det som är mitt, kommer jag utplånas?

Precis som förväntat behandlar Fridas låtar djupa existentiella ämnen som balanseras ut med populärkulturella referenser och personliga anekdoter.  
Abyss at bay handlar om att få barn och följa en bebis behov. A Funeral in Banbridge handlar om en vän som dör och att man följer med vännen till dess hemö där hen ska begravas. Osäkerheten i att vara där bland massa okända människor. Jag sjunger även om ägglossning på en låt, och det liknas både vid en fest och en fabrik man varit inne i sedan man var 13 år men snart är det dags att gå. När äggen har somnat så ska jag lämna den där fabriken. Vem blir jag då? 

Idén till skivan började gro tidigt i ett oväntat utvecklingssprång när Frida började gå hos en psykoanalytiker. 
— Jag började gå i psykoanalys, vilket var fantastiskt. Men tyvärr tog det upp alldeles för mycket tid, det är en så tidskrävande aktivitet. Jag hann inte göra något annat förutom att skriva ner mina tankar i anteckningsböcker. Men det jag skrev ner för hand ledde vidare till låtarna. 

En annan stor inspiration har varit relationen med konstnären Sara-Vide Ericson som målat porträttet på Frida till skivomslaget. 
— Den första låten som jag skrev var The Painter, och den gav mig också modet att kontakta Sara-Vide. Jag låtsades att jag, precis som hon, kunde måla. Jag ville för stunden bli en målande konstnär men i brist på eget bildkonstnärskap tog jag in hennes på något sätt.

För Frida var det inte bara en dröm som gick i uppfyllelse när samarbetet med konstnären gick i lås, utan även början på en nära vänskapsrelation. 
— Jag tror det var väldigt speciellt för henne att måla porträtt på beställning, det är en ganska känslig grej. Det var spännande för oss båda liksom. Jag är så himla lycklig över omslaget. Det känns nästan som att hon och jag har fått ett barn tillsammans. Jag ser verkligen mycket av henne i målningen. Det är ett porträtt men också i viss mån ett självporträtt. Hon har lockat fram något jag inte visste fanns och sett något i mig som resonerar i henne också.

Sara-Vide Ericson var med under skrivprocessen och agerade bollplank vid flera tillfällen. 
— Jag skickade ofta skisser på låtar, textrader och ljudsnuttar till henne. I ett arbete som annars är så ensamt var det fint att kunna dela det med henne. 

Men när det sedan blev dags för målning av porträttet fann de ett unikt arbetssätt.
— Jag åkte hem till Sara-Vide och utförde en ritual med henne. Jag sov där en natt och när jag kom ner till frukost nästa dag sa hon “nu har jag slagit sönder en marmorskiva som jag tänkte att du ska få bygga ihop själv”. 

Frida fortsätter.
Vi åkte i en timme i terräng över kalhyggen. Sedan gick vi och kånkade de där marmorbitarna ut i skogen, till en å. Jag satt på stranden och höll på att bygga lite med dem. Sen frågade jag Sara-Vide om jag fick flytta ner i vattnet. Det blev allt mer rituell stämning. “Kan jag få komma till vattnet?” frågade jag, och hon svarade “ja, kom. Aktivera stenen”. Det var verkligen, verkligen speciellt. Det var utifrån den här ritualen som det här verket kom fram. 

Dream of Independence finns ute nu via RMV Grammofon. 

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 03, 2021.

0 Kommentera