Fram för de slappa jobben

 Figaros Bröllop 2014. Foto: Mats Bäcker

Att hetsen att effektivisera välfärden slagit hårt mot samhället vet vi om. Att den också förstör för kulturen hör vi mer sällan. Men de slappa jobbens död var ju kulturens levebröd.

Istället har kulturen allt mer börjat handla om bidrag. Kulturdepartementet har blivit ett lyxigt soc. Kulturbidrags-logiken bygger ungefär på detta: går det inte bra för dig och din verksamhet är det för att den inte är tillräckligt kommersiell. Risken finns att du bara är kass, men det kan också vara ett abstrakt värde som ska skyddas. Då måste pengarna komma från annat håll. Är du höger vill du kanske skydda operan lite mer. Är du vänster vill du kanske skydda fria normkritiska teaterföreningar.

Klart det finns skyddsvärd kultur. Men bidragstänket skapar en armé av gnälliga kulturarbetare som skriker att kulturens enda möjlighet till överlevnad utanför kapitalismen är offentliga eller privata bidrag. Kränkthet istället för skapande. Det finns till och med KY-utbildningar i Göteborg som ger kurser i att söka kulturbidrag.

Bidragslogiken leder också till en föreställning om kulturens privilegium. Medan övriga yrkesgrupper accepterar praktikplatser, traineejobb och dåligt betalda knäck för att få erfarenhet och kontakter är det som att kulturvärlden är låst i att just deras upphöjda verksamhet automatiskt måste skyddas. Varför är JMG-utbildade journalisten som drygar ut sitt frilansarvode med andra jobb mindre skyddsvärd än Valandstudenten som drygar ut sin konst med detsamma?

Det sättet att tänka kan väl knappast leda till ett fritt förhållningssätt till kulturen? Snarare en ohälsosam hang-up på bidrag istället för innehåll, som blir ännu mer obehaglig om staten en dag slutar vara så demokratisk som den är idag.

Själv drömmer jag om det tidiga 1900-talets Paris. Då poeter och författare fick slappa jobb som biblioteksvakter och kunde skriva på jobbet. Eller sjuttiotalets Sverige med låga inkomstklyftor, där slappa brevbärarknäck inte låg mer än några gånger-tecken från en direktörslön.

Där pratar vi armslängds avstånd.

Bäst just nu

1. Gothenburg Art Sounds Festival

På bland annat Nefertiti. För övriga platser och tider: gas-festival.com, den 17–19 oktober.

I mitten av oktober fylls Göteborg av GAS. Konstmusikfestivalen har sedan starten 1999 vuxit sig till att bli Sveriges största årliga samlingspunkt för ljudkonst. Obskyrt och ljudnördigt underbart, men inte stället att försöka imponera med din korta bekantskap med thereminen.

2. Figaros Bröllop

Göteborgs Operan, Christina Nilssons Gata. Föreställningar mellan den 13 september–26 november. Biljettpris från 50 kronor.

Regissör Stephen Langridges har vridit fram klockan på Mozarts antiauktoritära opera. Från 1700-talets feodala Spanien till Francos fascistdiktatur. Stor succé- potential (men läs som vanligt synopsis innan, annars fattar du ingenting).

3. Kulturnatta

Program på: kulturnatta.goteborg.se. Mycket är gratis, men att se allt kostar 150 kronor. Den 10 oktober.

Under Kulturnatta öppnar varenda minsta lilla krukmakeri, varenda fri teatergrupp, varenda amatörgalleri upp sina portar sida vid sida vid alla våra usual suspects i offentlig kultur. Ta dig ut i höstmörkret och sup in den Marimekkomättade stämningen.

4. Märk Linjen

Göteborgs Konsthall, Götaplatsen. Gratis entré. Öppet: tis och tors 11–18, ons 11–20, fre–sön 11–17.

Göteborgs Konsthall utforskar den territoriella indelningens konsekvenser i en internationell grupputställning som försöker gå över gränsen.

5. Ylva Ogland – Diverse Variations of Other Spaces

Röda sten, till och med den 2 november. Pris: 40 kr ordinarie, 20 kr för studenter och arbetslösa. Öppet: tis-sön: 12–17, ons 12–19.

Ylva Ogland målar klassiskt till fulländning men håller ändå kontakten med samtidskonsten. Förenar måleri, skulpturer och en känsla för det rumsliga för att skapa mäktiga stämningar. Hon har, så att säga, valt indie. Separatutställningen på Röda Sten är hennes hittills största.