Foto: Märta Thisner

“För varje spadtag koskit mår jag bättre”

12:45 16 May 2024

Hon är reklamaren som klev ut genom kontorsfönstret och blev trädgårdsmästare. Nöjesguiden har mött Maja Alskog Bredberg för ett samtal om ekologisk odling, kris och debutromanen Till Växten.

För ett par år sedan gjorde Maja Alskog Bredbergs liv en 360. Hon var då mitt uppe i en framgångsrik karriär som PR-strateg och skapade kampanjer för stora internationella bolag, när det långsamt började skava inombords. Till en början hade jobbet på reklambyrå känts som en möjlighet att påverka och förändra världen till det bättre, men med tiden kom tvivlen. Kanske var det inte så det fungerade. Pandemin slog till och hon och familjen flyttade som så många andra innerstadsbor med möjlighet till distansarbete ut till landet. Det blev startskottet på ett karriärbyte till trädgårdsmästare och ett liv mer i linje med naturens cykler. Det blev även starten på ett instagramkonto där hon delade med sig av sina tankar och öppnade för diskussion kring rättvis odling. Hon tyckte sig se en lucka i samtalet om mat. 
– Jag tyckte det var så konstigt att vi är ett land som har så himla mycket kokböcker. Och vi har alla dessa matinfluencers som gör så mycket härliga recept och content. Vi är väldigt matfokuserade och öppna mot alla världens kök, men vi pratar aldrig om hur grödorna produceras. Det är helt ologiskt i min värld. Var kommer det vi lagar maten med ifrån? Det är det konstiga glappet som jag försöker överbrygga, säger hon. 

Glappet blev en bok. Till Växten är en lika delar personlig berättelse som en politisk känga som lyfter på locket till politisk greenwashing, sunkiga arbetsvillkor i odlingsbranschen och konsekvenserna av att äta färska jordgubbar i mars. Men den handlar också om ett liv som förändras radikalt, nya upptäckter och insikter. Framförallt är det en kärleksförklaring till det levande vi har omkring oss, jorden vi kommer ur och och det vi kommer att återgå till.

Boken handlar på många sätt om två kriser parallellt, den personliga och den globala klimatkrisen. Nu har det gått ett par år, hur känns de här två sakerna för dig idag? 
– Vi har ju gått åt två helt olika håll, de här kriserna kan man ju säga. Min kris tog ju väldigt abrupt slut, eller började väl mattas av bara jag kom ut i den sörmländska skogen och började plocka pinnar och lära känna växterna där. Jag kan andas på ett annat sätt idag. Jag är inte lika bedrövad. Och sen har det ju bara accelererat, för varje spadtag koskit mår jag bara bättre. Redan där kände jag att det var någonting som lättade i mig. Det är någonting som man nästan inte kan säga till folk som jobbar på kontor, man får hålla tillbaka. Jag gissar att folk som tränar på gym kanske kan känna igen sig, men det blir liksom lyckorus i arbetet liksom. Världskrisen går ju åt helt fel håll, så är det ju. Det ser inte toppen ut på något område där, tyvärr.

Du har varit inne på vad den här livsstilsförändringen gett dig i positiv bemärkelse, finns det något som varit svårt?
– Jag har skämts lite. Framförallt i början. Det var så mycket som jag inte kunde och som jag liksom inte hade snappat upp. När jag var yngre hade jag kanske till och med en attityd som var lite så att “Naturen är töntig”, typ. Jag tror att många unga i storstaden kan känna igen sig i känslan av att “Det där har ingenting med mig att göra”. Då är det nästan lite pinsamt att träffa en 19-åring som har gått naturbruksgymnasium och har stenkoll på saker som vi alla borde kunna. Typ att identifiera träden som finns utanför fönstret där vi bor. Samtidigt så får man ju bara acceptera att man föds där man föds och kunskap kan man ju alltid tillskansa sig. Det går ju att lära sig det man inte har lärt sig innan. Men man blir ju ödmjuk av den känslan också. 

Hur har allt det här påverkat dig som person?
– Mina grundvärderingar och mina intressen har ju alltid varit samma. Men när jag jobbade med reklam kände jag att det var ett skav, att jag inte riktigt passade in. Jag försökte knö in min egen moral i mitt dagliga arbete och kände att “Fan det lirar inte. Det passar inte in”. Jag tänkte att det måste vara fel på min moral. Är det jag som är naiv? Är det jag som är en idiot? Nu när jag jobbar med naturen och också pratar om rättvisefrågor kopplat till det blir det väldigt lätt att vara jag i den kontexten. Det finns mer utrymme för mig. Men det har även påverkat mig i hur jag agerar i vardagen. Jag har exempelvis blivit mer krånglig att ha i möblerade rum. Eller i en affär i alla fall, haha. Jag har ett helt annat köpmönster än vad jag hade tidigare. 

Kan du berätta mer om det? 
– Jag köper ju inte besprutad mat. Och det är ju det mesta som säljs idag.

Hur gör man om man ska undvika det helt?
– Svenskproducerat och ekologiskt försöker jag köpa, och framförallt det som är i säsong. Ibland köper jag lite grejer från Europa från olika ekologiska och biodynamiska odlingar. Det enklaste upplever jag är att inte handla på någon av de stora kedjorna, utan försöka köpa av en grönsaksodlare direkt. Typ en gårdsbutik. Men det tar lite längre tid. Man kanske måste åka till några olika butiker för att hitta det man behöver, eller så får jag ändra på vad jag hade tänkt laga och anpassa efter vad utbudet är.

Du sa att du är svårare att ha i möblerade rum, hur har det här personliga skiftet påverkat ditt sociala liv?
– När det kommer till min familj så har det ju skett stegvis. När jag lärde mig att odla olika grödor och förstod mer så kom jag hem och berättade för dem. Jag upplever att vi är ganska i synk med hur vi tänker. Ibland tycker kanske min man att jag är lite väl dogmatisk, men det det får man tycka. Min yngsta son är väldigt med på att det är eko eller så blir det inget köp. Sen upplever jag att folk, kanske inte nära vänner, men typ gamla kollegor, ibland har behov av att “miljöbikta” sig. Men jag pratar inte om det här eller har skrivit boken för att döma andra människor. Jag tycker inte att det är vi konsumenter som ska uppfostra företag med plånboken. Jag tycker att vi ska prata mer om mat, känna den mat som vi stoppar i munnen och att vi ska veta var den kommer ifrån. Och vi ska sätta press på politiker och företag att de ska ta sitt ansvar. Jag vill inte känna mig som någon som ska tala om för andra att “Det här får du köpa och det där ska du inte köpa”. Jag vill bara berätta att om du köper jordgubbar på våren som är producerade i Spanien kan du utgå ifrån att de har producerats under ganska vidriga förhållanden. 

Finns det någon typ av person som du hoppas ska läsa boken?
– Oj, jag är bara så glad att det blev en bok, haha. Men jag fick ett brev hem nyligen av en 86-årig man. Han är en gammal professor på SLU, en gammal agronom, som hade läst boken och tyckte att den var så fantastisk. Han skickade med gamla artiklar som han själv hade skrivit på 70-talet som handlade om bekämpningsmedel och farorna med att vi använder de här medlen i naturen. Jag blev så himla glad. Dels att han har tagit sig tid att skicka det här brevet men också att en 86-årig man har läst boken och att den berörde honom. Jag vill verkligen säga att alla som äter kan läsa den här boken. Jag vill inte begränsa det. Man måste ju inte vara projektledare på H&M, men toppen om de också vill läsa den. 

Vad ska man egentligen tänka på då, när man handlar och konsumerar mat, och vill göra så gott man kan?
– För det första, att köpa i säsong. Och då inte i säsong någonstans i världen, utan i säsong på den plats där man bor. Och det är inte så himla lätt i ett land där vi har ganska mycket vintermånader. Det blir lite rovor och man får syra grönsakerna lite för att det ska hålla längre. Men det är ganska kul också, och det blir väldigt gott upplever jag. Sen tycker jag att man av solidaritetsskäl till arbetare och till naturen inte ska köpa besprutad mat. Det vill säga köp ekologiskt. Man kanske kan odla lite själv, om man har yta för det i fönstret eller på balkongen! Sen tycker jag att alla ska få uppleva hur himla härligt det är på de grönsaksodlingarna som vi har i Sverige. Åk och besök dem, de kämpar verkligen och behöver all kärlek de kan få. Det är tufft att vara grönsaksproducent i Sverige. Det är ett himla bra resmål vid den här tidpunkten på året också och det finns många olika jordbruk runt om i Sverige där de tar emot besökare. 

Bra näringsrika och ekologiska alternativ är ju ofta dyrare än de andra alternativen i butiken. I den här ekonomin kanske det är svårt att prioritera det för exempelvis ensamhushåll. Hur tänker du kring det?  
– Verkligen, om man exempelvis är student. Eller om man liksom jag som trädgårdsmästare har en väldigt låg lön. Det finns absolut en klassaspekt i det här. Och det är även dyrare om man bor i en storstad. Om man exempelvis åker till Järna utanför Stockholm är den ekologiska maten där billigare än maten som man kan köpa i Enskede. Så det här är ju helt klart också ett problem för folk som bor i storstäder. De som faktiskt tjänar pengar på maten är livsmedelsindustrin och dagligvaruhandeln, inte de svenska odlarna, och det är också ett stort problem. Av varje matkrona i butikerna får odlarna typ 23 öre. Det är därför vi behöver ett nytt matsystem. Men om man vill ha en snabb lösning så kan man köpa direkt från en bonde. Det kommer bli billigare, vara godare och så håller maten längre. Då får man pröjsa bensinen men det går ju att lösa om man exempelvis åker tillsammans, eller tar tåg.  

Vilka varor är viktigast att köpa ekologiskt? 
– Naturskyddsföreningen har en lista på de mest besprutade grödorna vi har, men som ett exempel så kan svenskt producerad potatis besprutas mellan 8 till 12 gånger på en säsong. Det är ganska mycket. Eller det är väldigt mycket. Vi vet ju sen tidigare att bananer besprutas väldigt hårt. Egentligen är svaret allting som importeras från länder som har svagare kemikalielagstiftning, exempelvis Sydamerika. Men återigen, försöker man att leva lite mer i synk med naturen och köpa det som är i säsong så löser det sig automatiskt. 

Kan du slå ett slag för en grönsak att satsa på nu i maj och juni?
– Nu börjar den svenska sparrissäsongen och den är ju alltid så himla god! Majrova tycker jag är en gröda som fler borde lära känna, den är väldigt god också. Nu kommer ju även det bladgröna och det vildplockade. Nässlorna, kirskålen. Man kan även plocka humleskott och våtarv. Dessa är en typ av grödor som har en väldigt grön, klorofyllig smak, och som ger den där kicken som vi behöver nu. 

Vad är viktigt för att lyckas med sin odling för en nybörjare?
– Jag tycker att man ska börja med jorden. Det tog ganska lång tid innan jag fattade vad jord var för någonting. Framförallt om du odlar på en lott eller i trädgård. Att verkligen sätta sig in i vad det är för typ av jord som jag odlar i. Sen så tycker jag att man ska ta sig lite tid och läsa in sig generellt. Hur funkar ett frö? Vad behöver det? Lära sig om växtens olika stadier så att man förstår växtens cykel. Det tror jag kommer hjälpa dig att läsa av växten och vad den behöver. Men mycket av det är att sitta och titta på växten och se vad den säger. Det är ju en väldigt mysig syssla också.

Vilken är den största myten om reklam?
– Den största myten som existerar inom reklamvärlden, det här är kanske inte andras syn på reklam, men det är nog att man kan påverka företagen till det bättre. Jag trodde det en gång men jag tror inte det längre.

Den största myten om odling?
– Att man behöver ha massor av prylar. Det behöver man inte alls. Du behöver ett frö, du behöver jord och lite värme, vatten och sol. Du behöver inte ens ha en människa. Den sköter sig självt. 

Vad är något du har lärt dig om dig själv i allt det här? 
– Jag har lärt mig att jag tycker att det är väldigt kul att köra traktor. Jag har en otroligt stark traktordröm inom mig.

Till Växten finns ute nu via Volante förlag.

 Märta Thisner

Stad: 
Kategori: 
0 Kommentera