Häromdagen tänkte jag på privatteatrar och varför det finns så få av dem i Göteborg.
Det talas ofta om Göteborg som en evenemangsstad. Om göteborgarna som konsumenter av rejäla grejer; hockey, melodifestival, båtmässor och teater att skratta åt, alltså fars. Om det nu är så, varför finns det då så få privatteatrar här? Visst, vi har Rondo där det krogshowas. Lorensbergsteatern och Stora teatern där det till största delen gästspelas och så har vi Lisebergsteatern där det ofta spelas Stefan och Christer-buskis. Varför har vi inte fler privatteatrar, varför har vi inte Vasateatern, Maximteatern Göta Lejon, Oscars, Berns Tyrol, Cirkus, Intiman, osv. osv.
Stockholm ska vara finkultur och Göteborg fulkultur sägs det, varför finns då alla privatteatrar på andra sidan landet? När Göran Johansson bestämde sig för att vår stad skulle bli en evenmangsstad glömde han bort detta faktum.
Men Göran, gråt inte, jag har en ide! Du är ju en modern bidragokrat, inte rädd för att låna lite idéer från olika håll; Ta föräldrarpengkonceptet och gör om det till kulturpeng! (Alltså, bort med det direkta kulturstödet till landets kulturutövare och ge i stället varje medborgare ett kort med en viss summa pengar som måste spenderas på kultur. Tyvärr måste du nog ligga med Mona Sahlin innan nästa val för att få igenom det). Köp sedan upp alla byggnader som innehåller teater och bioverksamhet och släng ut alla nuvarande hyresgäster (förutom Bergakungen och SF förstås). Erbjud Draken, Folkteatern, Pustervik osv, till alla som vill spela fars och ge dom gratis hyra under hundra år. Jag lovar dig Göran! Göteborg kommer att vara så djävla fullt av pensionärer och andra former av bussmänniskor att det kommer att likna rena rama Gran Canaria. Gatorna kommer fullkomligt att flöda av pensionerade fyrtiotaliststålars. Och jag å min sida kommer äntligen att få arslet ur vagnen och flytta härifrån, varför inte till Berlin. En stad på ruinens brant, visst! Men en förbannat rolig stad!
/Bo Sjökvist
Det talas ofta om Göteborg som en evenemangsstad. Om göteborgarna som konsumenter av rejäla grejer; hockey, melodifestival, båtmässor och teater att skratta åt, alltså fars. Om det nu är så, varför finns det då så få privatteatrar här? Visst, vi har Rondo där det krogshowas. Lorensbergsteatern och Stora teatern där det till största delen gästspelas och så har vi Lisebergsteatern där det ofta spelas Stefan och Christer-buskis. Varför har vi inte fler privatteatrar, varför har vi inte Vasateatern, Maximteatern Göta Lejon, Oscars, Berns Tyrol, Cirkus, Intiman, osv. osv.
Stockholm ska vara finkultur och Göteborg fulkultur sägs det, varför finns då alla privatteatrar på andra sidan landet? När Göran Johansson bestämde sig för att vår stad skulle bli en evenmangsstad glömde han bort detta faktum.
Men Göran, gråt inte, jag har en ide! Du är ju en modern bidragokrat, inte rädd för att låna lite idéer från olika håll; Ta föräldrarpengkonceptet och gör om det till kulturpeng! (Alltså, bort med det direkta kulturstödet till landets kulturutövare och ge i stället varje medborgare ett kort med en viss summa pengar som måste spenderas på kultur. Tyvärr måste du nog ligga med Mona Sahlin innan nästa val för att få igenom det). Köp sedan upp alla byggnader som innehåller teater och bioverksamhet och släng ut alla nuvarande hyresgäster (förutom Bergakungen och SF förstås). Erbjud Draken, Folkteatern, Pustervik osv, till alla som vill spela fars och ge dom gratis hyra under hundra år. Jag lovar dig Göran! Göteborg kommer att vara så djävla fullt av pensionärer och andra former av bussmänniskor att det kommer att likna rena rama Gran Canaria. Gatorna kommer fullkomligt att flöda av pensionerade fyrtiotaliststålars. Och jag å min sida kommer äntligen att få arslet ur vagnen och flytta härifrån, varför inte till Berlin. En stad på ruinens brant, visst! Men en förbannat rolig stad!
/Bo Sjökvist
Stad:
Kategori:
