Jag träffar konstnären Dana Sederowsky i en lägenhet som skulle kunna vara ett penthouse i Greenwich Village någon gång på 70-talet, men som i verkligheten ligger på Andra Långgatan. Hon är i slutfasen av förberedelserna för sin debut på Konstmuseet. Dana har sedan sin examen från fotohögskolan använt sig av rollgestalten Doktor Dana för att laborera och undersöka de roller vi människor underkastar och klär oss i. Doktor Dana, klädd i klassisk sjuksysteruniform, har tidigare fotograferats i miljöer som porrkvarter, brandstationer samt bland bindor och tamponger i livsmedelsbutiker, som för att få oss att stanna upp och se den konventionella samhällsbild och de roller vi lever i lite tydligare. Hon har även låtit Doktor Dana - helt utan ironi - ställa diagnos på personer som besökt hennes installationer.
- Det är intressant att använda en sådan känd symbol som läkarrollen och se hur människor underkastar sig dess auktoritet och helt okritiskt söker trygghet i någon annans person, säger Dana.
Men nu är Doktor Dana trött på allt hon sett hos människan och under parollen I am so sorry - I don't care intar hon Konstmuseet i maj och visar vad som känns som ett testamente över hennes insyn i människans natur och spel.
Med kvadratmeterstora fotografier av bland annat ett älskande par, en gammal farbror med ett skjutfärdigt gevär och en donna som visar brösten och dricker sprit på en pub visar Dana på ett lugnt och kliniskt sätt människans breda beteendespektra. Samtidigt tar personen Dana Sederowsky ingen ställning själv om vad som är rätt eller fel. I stället använder hon sig av rollen Doktor Dana som i en kompletterande videprojektion skriker ut sin trötthet över vad hon ser, att hon inte längre vill försöka rädda människorna och frågar i stället vem som ska rädda henne från synen av deras äckliga handlingar.
- Visst, men samtidigt, vem är doktor Dana att döma andra? Jag vill bara få besökaren att fundera över sina egna roller och beteenden, avslutar hon.
Stad:
Kategori:
