Varför får en polis som suttit dömd för mord fram till för en kvart sedan och en annan som lider av dokumenterade vanföreställningar det mest prestigefyllda jobbet i branschen?
Jag brukade tycka mycket om att titta på tv-serien Bron. Den påminner mig om när jag bodde i Malmö, en lycklig tid i mitt liv. Men inte ens det mysiga i att återbesöka Malmö hjälper mig att bortse från faktumet att den fjärde och sista säsongen av Bron är ett totalt haveri.
När serien började förra söndagen fick vi reda på att huvudpersonen Saga Norén, länskrim Malmö, suttit inne i ett år, dömd för mordet på sin mamma. I kvällens avsnitt blev det tydligt att det här med Saga Noréns fängelsevistelse inte är något som manusförfattaren Hans Rosenfeldt ägnat någon större tankeverksamhet åt.
Strax efter att Saga Norén beviljats resning av Högsta domstolen blir hon nedstucken av en medfånge som känner sig sviken av att Saga ska lämna fängelset. Skadan är så pass allvarlig att hon får läggas in på sjukhus. Det här det märkliga börjar.
Så fort Saga blivit ihopsydd tar hon nämligen bilen till jobbet. Trots att hon just blivit frikänd för mord och inte ens har varit ute i friheten ett dygn och att hon precis nästan blivit mördad ska hon börja jobba direkt, som att ingenting har hänt. När en av poliskollegorna ställer den högst rimliga frågan: om det inte är lite tidigt för Saga att börja jobba, säger chefen att det inte är det. Sedan är det inget mer med det. Och då har jag inte ens nämnt att Saga själv misshandlat en annan intern dagen före
Därefter tar Hans Rosenfeldt till det mest uttjatade greppet som finns för att berätta för tittarna att en polis mår lite svajigt psykiskt. Hon får göra ett skjutprov, och hon gör det sämre än hon brukar. Den som kan nämna en polisserie som inte använt sig av det greppet får 5 000 kronor.
Och det är ingen mjukstart Saga Norén får efter att ha suttit bakom lås och bom i ett år. Migrationsverkets generaldirektör har blivit stenad till döds. Om det inte vore för att Öresundsregionen råkat ut för flera bestialiska seriemördare, den ena galnare än den andra, under seriens tidigare säsonger så hade det varit ett av de mest uppmärksammade morden i Skandinavien i modern tid.
Det blir Saga huvudansvarig för att lösa, tillsammans med en dansk polis som utan problem håller jämna steg med henne när det gäller psykisk ohälsa. Nämligen Henrik Sabroe, som lider av dokumenterade vanföreställningar där han ser sina försvunna barn, som han självmedicinerar med någon form av narkotika som han köper på gatan. Varför han inte får medicin utskrivet av en läkare för detta är en gåta som hittills lämnats obesvarad.
Att Saga egentligen är lite för könstig för att jobba som polis är en premiss man bara har fått köpa, och man har kunnat göra det fram till nu, även om det har knakat ordentlig i fogarna under de tidigare säsongerna. Men tillsammans med all den här andra dårskapen går det inte längre att titta på Bron utan att störas av tanken ”Det här hade aldrig kunnat hända på riktigt”.
Nu återstår det bara att se om säsongen avslutas med att Henrik Sabroe mördar mördaren på grund av en personlig oförrätt, kanske något som har med hans försvunna barn att göra, och hamnar i fängelse. Två av tre huvudpersoner har gjort det hittills. I Hans Rosenfeldts huvud verkar det vet vara den naturliga vägen för en polis att vandra.
