Rim Taya Shawkis väg från Gårdsten till Los Angeles har varit långt ifrån spikrak, men vad gör väl det när man vid slutdestinationen landar uppdrag som innefattar Rihanna och Beyonce?
Den 26 år gamla Rim Taya Shawki har jobbat stenhårt för att komma dit hon är idag. Turnerandes med Ariana Grande, på scen med Beyonce och ständigt kämpandes för att komma längre inom dansen. Rim, eller Taya som hon kallas av vänner, växte upp i Gårdsten i Angered i Göteborg med irakisk bakgrund. Dansen har funnits där sedan start för henne, och vi klämde oss in i hennes hektiska schema för att få veta mer om vägen till Hollywood.
Hur kom det sig att du började dansa och hur såg det intresset ut för dig de första åren?
– Jag har dansat så länge jag minns. Det finns videos på mig som 1-2 åring där jag dansar lite för medvetet för min ålder, haha. Men det började ”officiellt” på dagis när jag var tre år. Jag var väldigt stökig och envis som barn men så fort vi hade musiktimma försvann jag i min egen bubbla och lugnade ner mig. Personalen pratade med mina föräldrar och rekommenderade att jag skulle börja i barndans eftersom det lugnade ner mig. Så då började jag med det och har inte slutat sen dess. Man kunde liksom inte spela musik och förvänta sig att jag skulle sitta still. Vid nio års ålder hade jag redan lärt mig jazz, stepp och balett.
När föddes drömmen om Hollywood för dig, och hur har din bana till att förverkliga det varit?
– Jag tror runt tonåren. När jag såg Beyonces konsert i Göteborg 2009 förändrades allt. Jag blev helt förälskad i hennes dansare och insåg just i den stunden att ”fan, de är ju människor precis som oss...så det måste ju gå på något sätt”. Efter det började jag researcha mycket om framgångsrika dansare, hur de hamnat där de är och vad jag behöver göra för att komma dit. Det har absolut inte varit lätt, eller billigt! Jag har fått träna väldigt hårt, resa mycket för att träffa olika människor och ta olika klasser och bokstavligt talat jaga möjligheter och jobb. Jag jobbade mycket runt om i Europa för att bygga upp mitt namn och få erfarenheter nog för att till slut kunna söka arbetsvisum i USA och försöka där.
Kändes det alltid som en självklarhet för dig att du skulle kunna nå dina drömmar?
– Åh nej, absolut inte! Det finns inget lätt eller självklart med att försöka arbeta inom dans eller konst. Jag har oftare känt mig hopplös än säker på det jag gör. Det finns absolut ingen garanti och man får så många nej i den här industrin. Jag var tvungen att vara målinriktad och så otroligt envis med mina drömmar och vara min egna cheerleader när saker och ting inte gick som planerat. Jag fick även lära mig att vad som funkar för någon annan kanske inte funkar för mig och att man måste hitta sin egna väg, det finns inget rätt eller fel sätt. Det har varit tufft men jag hade inte velat ha det på något annat sätt.
Att jobba i Hollywood som dansare, hur är det?
– Så himla kul men så himla tufft! Man får ju jobba med de största i världen; artister, koreografer, designers, produktioner och så vidare. Det är så spännande! Det är väldigt inspirerande och det får mig att vilja bli bättre och jobba hårdare, och efter varje stort jobb vill man bara ha mer och mer, så det får en att vilja fortsätta. Men konkurrensen här är tuff, det finns ju så många duktiga dansare. Snyggare, starkare och så vidare men man får inte låta det distrahera en. Man får inspireras av dem och hoppas att man får jobba med dem istället.
Du uppträder ju med storheter som Ariana Grande, medverkar i Beyonces dokumentär Homecoming och gjorde modelldebut för Rihannas märke Fenty under New York Fashion Week. Bara för att nämna några saker. Men vad var det första stora uppdraget du fick där du verkligen kände att du lyckats i Hollywood?
– Jag måste nog säga Beyonce eftersom det har varit min dröm så länge jag kan minnas. Men sen är ju frågan, vad är definitionen av att ha lyckats i Hollywood? Folks definition av ”success” är väldigt olika. För vissa kanske det är att dansa för Beyoncé, för andra kan det vara att köpa hus och bil. Ja, att dansa för Beyonce var helt magiskt men, vad händer efteråt med alla oss som var på scen? Fortsatte vi jobba konstant efteråt eller var det en one hit wonder? Allt går väldigt fort här i Hollywood. En dag är man the it girl, nästa dag you’re out. Jag har sett några av de bästa dansarna bli ersatta inom några timmar på grund av otroligt onödiga anledningar. Därför tycker jag att det är svårt att känna att jag har lyckats här, för som sagt, det finns absolut ingen garanti. Men detta får mig att njuta av nuet mer och får mig att uppskatta det jag har. Personligen, om jag ska definiera ”success” inom dans, så är det att konstant ha ett jobb. Det spelar ingen roll om det är en stor artist eller inte. Det är att känna mig uppskattad på jobbet och att jobba med härliga och inspirerande människor som får mig att njuta av den här så kallade drömmen!
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2019.
