2018 nominerades han för en Oscar för sin roll i Jordan Peeles skräcksatir Get Out. Du har också sett honom i såväl Black Panther som Black Mirror. Vi träffade Daniel Kaluuya i London för att prata om hans nya huvudroll, i det smärtsamt vackra och arga älskande-på-flykt-dramat Queen & Slim.
Det är en av de stora fördelarna med att tänja på gränserna för representation. Genom att placera en svart familj i centrum av skräckfilmen Us förra året fick regissören Jordan Peele en dynamik att växa fram som man inte skulle se växa fram i en motsvarande vit film. Genom att låta en svart familj köpa en båt i en film har man plötsligt att göra med en ny och fräsch sorts film, som skiljer sig från vad man sett förr. Samma sak gäller Melina Matsoukas Queen & Slim. Jodie Turner-Smith och Daniel Kaluuya spelar ett afroamerikanskt par som nyss träffats. De befinner sig på en oskyldig och småstel tinderdejt när de blir stoppade av en aggressiv polis – en konfrontation som slutar med att Queen skjuts i låret och han skjuter polisen till döds i självförsvar. Det är en svart film i ordets allra mest bedårande bemärkelse.
"Slim är en godhjärtad snubbe, men han har blinda fläckar"
Den som ska beskriva Queen & Slim för en vit publik och vill göra det lätt för sig kan häva ur sig trötta fraser som ”En svart Bonnie & Clyde”. Eller som jag själv skrev i en tidning för kvinnor: ”Gör för svarta vad Thelma & Louise gjorde för kvinnor.”. Men det här verket låter sig knappast fångas av några snärtiga oneliners.
– Det jag fann verkligt spännande med att läsa manuset var att jag inte visste vad det var. Jag hade inte sett det förr, konstaterar Kaluuya när jag träffar honom på The Soho Hotel i London. Iförd läderbyxor och läderjacka ger han ett mer uppsluppet och pratsamt intryck än den där uttryckslöst lyssnande figuren han gestaltar så finkänsligt i Get Out. Men den typiskt tillbakalutade Kaluuyska auran från samma film är i högsta grad närvarande även här. Kaluuya känns ”på riktigt” på ett sätt som knappt ens Joaquin Phoenix kan matcha. Den här mannen fejkar inte.
Han utvecklar kring hur det kändes att läsa manuset, som är skrivet av manusförfattaren och skådespelaren Lena Waithe.
– Man vet inte ens hur man ska pussla ihop det. Jag vill se den här filmen för jag har inte sett den. Mina cineastiska favoritupplevelser är när jag blir förd till en värld som jag inte känner till, till en plats som jag inte kan föreställa mig. Det är det som är så fantastiskt. Som med David Lynch, när det är omöjligt att ens inbilla sig vad det är frågan om på förhand.
Halva nöjet med Queen & Slim är att luta sig tillbaka i biostolen och bara njuta av uppfinningsrika kameravinklar. Melina Matsoukas har regisserat några av 10-talets mest hyllade musikvideos, som Rihannas We Found Love, Solanges Losing You och Beyoncés Formation. Hon har även regisserat avsnitt av tv-serierna Master Of None och Insecure. Queen & Slim är hennes debutfilm och att det var just Matsoukas som skulle bära regihatten hade en avgörande betydelse för Kaluuya.
– Jag läste manuset innan Melina läste det, och med möjligheten att hon skulle göra den i åtanke kände jag att jag definitivt ville se hennes vision. Jag var ett stort fan av hennes musikvideos och Insecure. Jag tänkte bara att jag vill se det här och jag vill se det här nu, det är så här folk känner för tillfället.
Och nu i efterhand när du har sett den, vad är det rent konkret som Melina har gjort med Queen & Slim som får den att sticka ut i älskare-på-flykt-genren?
– Jag tycker verkligen att fotot är vackert. Melina och filmfotografen Tat Radcliffe gjorde ett fantastiskt jobb. För att vara ärlig så har många filmfotografer svårt att filma mörk hy, och känna till att man kan använda det som en stämning och göra det filmiskt i motsats till att bara ljussätta det så att publiken ska kunna se. I stället tänkte de: Låt oss använda färgen, på samma sätt som vi använder andra hudtoner. Det inslaget, den tanken och hänsynstagandet gör det hela väldigt fräscht. Jag kände samma vibbar när jag såg Insecure, under vissa klubbscener. I vanliga fall när det är vissa mörkhyade rollfigurer placeras de i bakgrunden. Men i Insecure lägger Melina på typ en blå färg. Och det är så snyggt på huden. Moonlight gjorde en liknande grej. Under vissa sekvenser i Moonlight upplevde jag det som att jag befann mig i Miami. Jag kände mig varm, för de filmade det på ett visst sätt och använde färgtonen för att tillfoga konsistens och addera till atmosfären och stämningen som var kopplad till det som de försökte säga. Och det är något sällsynt som jag nästan aldrig ser på bio, på ett liksom poppigt sätt. I motsats till ”nu filmar vi det här”.
Jag håller med. Alla verkar liksom glöda i Queen & Slim. Hur nära är du själv Slim, förresten? Känner du folk som påminner om honom i verkligheten?
– En av de mest utmärkande grejerna med Slim är att han under dejten med Queen har en blind fläck. Han inser inte att dejten inte går bra. Att han inte kommer att få det som han vill ha, och jag tror att många män har samma blinda fläck. Du vet: ”Jag vill ha det här!”. Men hon vill inte att du ska ha det där. Hon kräver att du ska ha en viss grej för att du ska kunna få det som du vill ha, men du är fortfarande helt okänslig inför situationens verklighet.
Kaluuya fortsätter medan han knäpper med fingrarna omkring sig.
– Jag har förmodligen varit där själv ”back in the day”. Och ja, jag känner ett par snubbar som fortfarande befinner sig där. Jag försökte förmedla det.
Han fortsätter.
– Slim är en godhjärtad snubbe, men han har blinda fläckar, och jag tror att det spelar in i dynamiken mellan honom och Queen. Det finns en sekvens i filmen när han säger ”Du är galen”. Han är bara liksom inskränkt och har sina egna perspektiv. Den delen av rollfiguren kunde jag identifiera mig med. Den var verkligen ärlig, tyckte jag.
Om vi ska tala om den polariserade samtiden en smula. Vem vill du helst förföra med filmen, de ignoranta människorna därute eller de som har väntat på en sån här film hela livet?
– Jag minns faktiskt när jag var på en flygplats för några månader sen. På grund av Get Out så blir transportsäkerhet en grej så fort jag reser. Och det var en vit snubbe där som sa: ”Yo, jag såg Get Out! Jag såg den men jag förstod den inte. Jag tyckte om den, men fattade den inte. Men jag har min svarta vän, och jag satte mig ner med honom och han förklarade filmen metodiskt. Och sen såg jag den igen och såg saker och ting annorlunda.” Jag vet inte om han ändrade sig, jag vet inte om han kommer att göra något annorlunda, men det såddes ett frö av perspektiv som han inte var medveten om. Och det är vad vi försöker att göra. Om man fattar blir det en viss sorts upplevelse. Och om man inte fattar är det en annan sorts upplevelse. Om du börjar förstå filmen är det ytterligare en annan sorts upplevelse. Vi försöker inte att exkludera någon, det bara avslöjar dig. Det är vad fantastisk konst och berättande gör, det avslöjar vem du är. Det är inget vi ska lägga oss i.
Det där får mig att tänka på vad Jordan Peele sa när jag intervjuade honom i samband med Us. Han sa: ”Det finns kulturellt vissa sätt som en svart publik förväntar sig att se svarta rollfigurer uppföra sig på, och som jag känner att jag behöver hedra med den här filmen. Om en svart rollfigur befinner sig i en obehaglig eller läskig situation så måste det adresseras, det måste finnas en dialog om det. Det måste finnas en verklig orsak annars kommer inte den svarta publiken att köpa det.”.
Jag antar att det är samma sak med Queen & Slim?
– Gud ja. Det handlar helt enkelt om nyanser. Om vi använder uttrycket ”svarta filmer” så skulle jag i min tur prata om ”vita filmer”, som jag inte skulle fatta! Där vissa beslut skildras som får mig att känna: Jag kan inte tänka mig att göra så! Av kulturella skäl. Men jag är öppen inför att tänka: Det är så andra människor lever. Jag är bara med på den här resan och får den här upplevelsen som jag inte lever, och det är vad som är rätt spännande. Som med filmen Moneyball. Jag är inte så säker på de där besluten, men jag tycker att de är skoj. Och det är vad vi försöker göra. Ni kommer in i vår värld, ni följer med på den här resan.
I scenen som kommer att citeras flitigast i framtiden vänder sig Slim mot Queen och suckar: ”Varför måste svarta alltid vara förträffliga? Varför kan vi inte bara vara oss själva?” Scenen föddes ur ett samtal mellan Kaluuya och Lena Waithe, och bottnar i hans egen personliga tro.
– Sökandet efter förträfflighet är ett symptom på trauma. För det är verkligen svårt att försöka vara förträfflig. Du försöker att fylla i något. Någon har berättat för dig att du inte räcker till, i någon utsträckning. Det kanske inte är sant nu längre, men det var så du kände i början av din resa. Så du kämpar och du kämpar, det är helt enkelt den du är, det är vad din kod är, det är vad du handlar om. Men vi borde komma till en plats där vi bara konstaterar att vi är människor. Varför kan vi inte bara vara? Och det får räcka. Jag tror att många har råd med den lyxen, bara genom att existera. Men om du kommer från ett underskott är det så mycket som måste uträttas innan du bara ska kunna vara. Du måste hela tiden knappa in, för saker togs från dig. Så ibland känns det inte som att du bara kan vara. Men Slim känner att han kan det. För han känner att han är cool som han är.
Den som bänkar sig framför Queen & Slim utan att känna sig helt övertygad när det kommer till den känslomässiga anknytningen och personkemin mellan Jodie Turner-Smith och Daniel Kaluuya kommer definitivt att vara det efter filmens omtalade sexscen, som äger rum i en bil. Men att döma av reaktionerna på Twitter verkar scenen orsaka en del förvirring. Vissa menar att den är ”för äkta” (okej, se den inte med din farmor). Men med mängden sexscener och all internetporr därute kan man fråga sig varför just den här lämnar efter sig så många rodnande kinder?
– För oss handlade det i första hand om att försäkra oss om att det var sensuellt. Jag ser på det som en scen bland andra, där sexet är den scenens språk. Sexet är den scenens dialog. Så det är rätt intimt, fast inte på ett överdrivet explicit sätt, och det är vad som gör folk obekväma. Och det är vårt jobb, att få er att känna er osäkra på er själva. Få er att gå och se er i spegeln, och tänka på er själva. Det är vad det handlar om.
Queen & Slim har biopremiär den 6 mars.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 02, 2020.
