Tillsammans med Mats Strandberg skrev hon succetriologin om sex tjejer från Bergslagen med övernaturliga krafter. Nu är Sara Bergmark Elfgren tillbaka med en ny berättelse i gränslandet mellan verklighet och magi.
Trots det värmande solskenet och sorlet från den intilliggande Drottninggatan får jag en kuslig känsla när jag står framför Norra Latin. Innanför de tunga träportarna finns nu för tiden ett sobert konferenscenter men i Sara Bergmark Elfgrens nya roman med samma namn är Norra Latin återigen ett väl ansett läroverk. Jag, som de senaste dagarna sträckläst boken ser mig storögt omkring när Sara pekar ut olika centrala platser i den rysligt övernaturliga berättelsen där dåtid fätas samman med nutid under de höga pelarvalven.
Det var Saras fascination för äldre platser som fick henne att upptäcka Norra Latin. Efter hundratvå år som elitistisk läroverk lades undervisningen ner och i med skolans förvandling såg Sara en möjlighet att kunna använda sig av en existerande Stockholmsmiljö men ändå ha som hon säger “lite marginal att röra sig på”. Boken är den första i en serie av fyra fristående böcker som alla kommer att utspela sig i Stockholm.
Norra latin handlar om Clea och Tamar, två tjejer med olika bakgrund som båda börjar teaterlinjen på Norra Latin och som där det som forerar en ryslig vandringssägen, som Tamar börjar utforska. Trots att boken handlar om ungdomar vill Sara inte benämna den som en strikt ungdomsroman, eller sig själv som en strikt ungdomsförfattare. Istället ser hon sig som en genreförfattare och det mesta Sara tar i; oavsett om det är radioteater, seriealbum eller kortflmer färgas av fantasy och spänning . Jag frågar vad det är som gör att hon dras till just denna typ av berättelser.
– Jag kan tycka att det är jättespännande att läsa realistiska böcker men när jag ska skriva själv så känner jag ofta att jag behöver tillföra något slags element som skruvar till det lite. Kan jag lyckas att skildra en verklighet som någon kan känna igen sig i och relatera till och samtidigt ge en extra dimension så tycker jag att det är en ganska nice kombination.
Precis som Engelforstrilogin är Norra Latin en berättelse med starka kvinnliga karaktärer. För Sara är det viktigt att skapa trovärdiga miljöer som hennes läsare kan relatera till och som känns relevanta i sin representation. För att göra detta tar hon hjälp av yngre testläsare, försöker se mönster i hur ungdomar uttrycker sig och så tjuvlyssnar hon mycket på stan och i sociala medier.
– Jag vill berätta nya historier. Så fort man börjar prata om PK och liknande så får många det att låta som att det är något tråkigt, jag tycker snarare tvärtom, det öppnar ju nya perspektiv. Det är berikande på alla sätt, även för mig som person.
Trots dragningen till det övernaturliga beskriver Sara sig som en skeptisk person som inte tror på spöken. Däremot tror hon på och fascineras av, de tillfällen när livet känns magiskt, något hon själv upplever när hon skriver och när hon som yngre sysslade med teater
.– Att skapa någonting tillsammans med andra är ju också en jättehäftig upplevelse, det var ju det som var grejen med teater för mig, att vi byggde någonting som en grupp och att det var så jäkla coolt. Jag hade några såna riktigt starka upplevelser just i teatergrupper där helheten var större än delarna.
Skrivandet är ett uttryck där hon säger sig få tillgång till tusen liv genom olika karaktärer och samarbeten. Samtidigt som hon är ivrig att påbörja skrivandet av bok nummer två i sin Stockholmskvartett kommer hon parallellt att arbeta med ett filmmanus, ännu ett seriealbum, en bilderbok för barn och så ska hon för första gången skriva teater. För att jobba med så många projekt krävs ett tålamod och en uthållighet likt en marathonlöpare, men så länge Sara skapar något som känns viktigt kan hon springa hur långt och fort som helst.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2017.
