Jag är bekant med Rickard Hallin sedan tidiga ungdomsår då vi spelade i samma band, först som garagerockare och sedan som presumtiva postpunkare. Nu har vi gått skilda vägar, jag har blivit en lillgammal och långhårig Nöjesguidenskribent och han skapar fantastisk popmusik tillsammans med sin flickvän Fanny under namnet Bonnie & Clyde. Rickard har alltid varit en av de mest begåvade och produktiva musiker jag känt till, han skriver någon låt om dagen, men först nu verkar han ha blommat ut. Det känns lite jobbigt att prata med honom igen och konfronteras med våra respektive utvecklingar.
Hur gick det här till, Rickard? Skriver du musiken själv?
- Det kom hand i hand med mitt dalande intresse för Göteborgs indiekultur och att jag byggt om mina föräldrars källare till en studio. Fanny och jag skriver våra låtar där.
Bonnie & Clyde har ett mycket mognare anslag än allt annat jag hört av dig, har du blivit vuxen?
- Det är en definitionsfråga. I och med Bonnie & Clyde har jag allt mer lämnat behovet av att det jag skapar skall vara originellt, det väsentliga nu är att musiken säger någonting till lyssnaren. Det kanske betyder att jag börjar bli vuxen, men jag känner mig fortfarande som en vilsen 16-åring.
Bonnie & Clyde har just släppt ep:n Life is a peanut som låter som älskog mellan The Jesus & Mary Chain och Saint Etienne. Dessutom har de börjat spela ute, uppbackade av ett helt band. www.myspace.com/bonnieoclyde.Stad:
Kategori:
