[B]Jag såg Jean Racines[/B] Fedra i helgen. Ni vet, hon blir kär i sin styvson och helvetet brakar löst. Spännande kan tyckas. Tills man får se kostymen. Regissören Karl Dunérs grej - klassiker i ny, konstfullt formfokuserad ram - verkar poppis på Dramaten, och det sägs ofta att hans uppsättningar är trendbefriade. Jo, jag tackar. Det går inte att koncentrera sig på alexandrinerna för när som helst kommer a) Saturn Return att ringa och vilja ha tillbaka sina plagg, b) lageransvarige på Jus att ringa och vilja ha tillbaka arkivmaterialet från 90-talet eller c) ett ledset barnkalas med rymdtema att ringa och vilja ha tillbaka sina hemsydda maskeraddräkter. Okej, jag gör mig löjlig. Epitetet trendbefriad syftar så klart inte på Dunérs val av kostymör, utan på hans kvaliteter som regissör. Men jag har lite svårt att se dessa, inte bara för att något från Harry Martinssons rymdopera Aniara spökar framför ögonen, utan för att ord som "lillgammal" alltid börjar ringa i öronen när jag ser en Dunér-uppsättning. Och för att jag går från denna nya tolkning av en antik moraldiskussion i fransk 1600-talstappning utan att ha förstått något nytt av den.
[B]1. Haunted dancehall[/B]
Orionteatern, premiär den 18 mars
Precis när jag kände att jag saknade Orionteatern så sätter de äntligen upp en stor dansteaterföreställning. Eller rättare sagt låter konstnärsparet Carina Reich och Bogdan Szyber fixa ett danspalats för pirater, björnar och artister som Charlotte Engelkes, Ika Nord, Lars Bethke, Pär Ulander, Cecilia Roos, Dag Andersson och Jimmy Meurling. Engelkes har skvallrat lite om det hela, läs precis här nedanför.
[B]2. Autodidakt i enmansakt[/B]
Shima Niavarani, Södra teatern, den 1 mars
Shima Niavarani är på turné med sin egenskapade pratperformance. Hon är både yngre och smartare än du, så passa på och låt dig snackas omkull när hon passerar Stockholm.
[B]3. Hello performance och A hundred apples[/B]
Moderna dansteatern, 2-5 mars respektive 6-19 mars
Först säger koreografen Claire Parsons hej till performancekonsten. Via dada, rysk konstruktivism, Rita Hayworth och Joseph Beuys kommer hon tillsammans med två dansare att undersöka vad performance egentligen är i Hello performance. När hon är färdig gästar Sara Gebran med soloföreställningen A hundred apples, om genus, mångfald, religion och väntan på Godot. Och något med paradiset och massa äpplen.
[B]4. USK och BÖL[/B]
Teater Ture Axelssons, Teater Brunnsgatan Fyra, till och med den 5 mars
Här är metaperspektivet inget som smygs in efterhand, som den där lilla kryddan av sorten ironisk blinkning. Nä, i nystartade Teater Ture Axelssons första föreställning är det själva utgångspunkten. Och sedan fortsätter det, i lager på lager, tills ingen längre har koll på sin roll - är du undersköterska (USK), biträdande överläkare (BÖL), eller kanske författare (FÖRF) eller sufflös (SUFFL)? Det är respektlöst skränigt och lekfullt, ibland i något av en Teater Moment-stil (Lösnäsor? Check. Häxhattar? Check.) och även om det inte är det starkaste jag sett Nöjesguidenprisnominerade Martina Montelius regissera så är det emellanåt väldigt underhållande. Välkommen på metafrossa med en frikostig shotsbricka av ordvitsar.
[B]5. Guds djärvaste ängel[/B]
Camilla Nyberg och Andreas Rodenkirchen i samarbete med Staffan Göthe, Allhelgonakyrkan, den 13 och 20 mars
Missade du Guds djärvaste ängel i höstas? Pjäsen om Edith Södergran och Elmer Diktonius. Det gjorde jag med. Men nu har vi två nya chanser till frälsning.Stad:
Kategori:
