Axel Danielson & Maximilien Van Aertryck: ”Biograferna är de viktigaste samhällsrummen vi har”

Nöjesguiden har pratat med regissörsduon som granskat vår tids enorma besatthet av bilder. 

År 1825 tog den franske uppfinnaren Nicéphore Niépce världens första fotografi på sin egen bakgård. Nu, nästan 200 år senare, försöker dokumentären And the King Said, What a Fantastic Machine!  få grepp om vad som har hänt sedan dess med den fotografiska bilden, vad den har gjort med människan och hur den genom historien lyckats manipulera hela samhällen. I nästan tio år har regissörsduon Axel Danielson och Maximilien Van Aertryck samlat material. Resultatet är ett arkivfilmscollage av allt från Leni Riefenstahls fascistiska propaganda till en rysk Instagram-modell som poserar dinglande från det 306 meter höga Cayan Tower i Dubai.

Vad har lett er fram till att göra en film om människans förhållande till kameran och bildproduktion? 
Axel: Så fort YouTube kom 2005 började vi använda det som referensbibliotek, fascinerade av hur kameran fångar mänskliga erfarenheter. Kameran är oslagbar på att visa hur vi faktiskt beter oss gentemot varandra i realiteten. 
Max: Vi har genom åren samlat på oss riktiga guldkorn. När vi höll på med ett annat projekt om hur tv-bilder kommer till, fattade vi att vi måste utforska vårt gemensamma intresse för den fotografiska bildens enorma inverkan på samhället.

Det kan inte ha varit lätt att strukturera ett så omfattande material. Hur gick det till när ni pitchade filmen? 
A: När vi bestämde oss för att göra filmen sa alla: jag har tänkt på precis samma sak! Framför allt folk som har barn och bråkar med dem om skärmtid. Men samtidigt kom frågan: Hur fan ska ni göra det här? Och det har varit det stora jobbet. Vi ville inte göra någon historisk film om kameran. Snarare en film om vår tids besatthet av den fotografiska bilden och dess inflytande på människan. Utan att skrämma bort någon kan man säga att det är en modern typ av en essäfilm. Men en essäfilm på det mest underhållande sättet.
M: Ja, det viktigaste greppet Axel och jag jobbar med är humor. Filmen skulle bli väldigt underhållande men samtidigt reflekterande. Målet har varit att man ska vilja prata om det man sett när man lämnar bion. Vi tycker att biograferna är de viktigaste samhällsrummen vi har. Det mest lustfyllda under arbetet med filmen har varit att samla in alla dessa virala filmsnuttar från Youtube och TikTok för att låta dem beskådas på en väldigt stor duk.

Hur går era tankar kring AI och bildproduktion? Något ni som filmarbetare har mardrömmar om?
A: AI är väldigt duktig på att kopiera det konventionella och vi är ganska dåligt rustade för att möta den våg av AI-producerat material som antagligen kommer att komma. Men istället för att förfasas över det borde vi tänka att det nu finns en ypperlig möjlighet att omdefiniera vissa saker, reflektera kring vad det är vi konsumerar eller vad som är viktigt för oss.
M: Det finns vissa åtgärder vi tror kommer att bli nödvändiga. Att AI-genererade bilder till exempel måste vattenstämplas på något sätt. Annars är det helt kört. Men jag ser i det också en chans att prata om den fotografiska bilden och vad den är. 

Er film, precis som ni, ger uttryck för framtidshopp och förmedlar en stark tro på folkbildning. 
A: Det finns 45 miljarder kameror på jorden. Men det behöver inte vara något dåligt. Innan vi gjorde den här filmen, när vi gick in på Youtube, hamnade vi i algoritmstyrda kaninhål och fastnade i många timmar. Man kunde lätt få en bild av att världen är helt galen. Men när man tittat på bilderna och ställt rätt frågor börjar man istället förstå logiken bakom varje bild. Beteendet man ser framför kameran är utstuderat – för att få så mycket uppmärksamhet som möjligt, för att tittaren ska stanna längre än åtta sekunder, för att alla bilder tävlar mot varandra.
M: Det finns mycket humor i nyfikenheten och i att försöka förstå hur varje bild är konstruerad. Det är det vi vill visa, att bildning kring bildproduktion och kameraanvänding kan vara väldigt rolig. Den behöver inte alls vara torr och tråkig.

Ni citerar författaren Elisabeth Eastlake: Kamerans uppgift är att bevisa fakta.
Nu vill jag ställa er till svars: Kamerans uppgift är… 
A: … att visa på människans möjligheter. Och att få oss att förstå världen bättre. Om det så är via omanipulerade bilder eller fiktiva bilder. Däri ligger kamerans potential.  
M: …att visa världen exakt så som den ser ut framför kameran. Men det viktigaste när man har fastställt detta är att ställa sig frågan, vad ska du göra med den här möjligheten?

Så nu till det viktigaste: det roligaste YouTube-klippet ni någonsin sett är:
A: Den legendariska Guy Goma BBC-intervjun - studenten som var på BBC för en anställningsintervju och av misstag hamnade i direktsändning som internetexpert. Man ser ögonblicket när han bestämmer sig för att köra. Och hur han klarar det med bravur är ju fruktansvärt roligt men säger också någonting om tv-miljön. Det är nästan viktigare hur man beter sig framför kameran än vad man faktiskt säger.  
M: Mitt är BBC News-klippet med en kostymklädd professor som uttalar sig om Sydkorea när hans barn kraschar intervjun - Children interrupt BBC News interview. När hela arrangemanget man har byggt upp så noggrant bara faller. Där visar kameran det här helt fantastiska, mänskliga. För att den bara fortsätter rulla.

And the King Said, What a Fantastic Machine! har svensk biopremiär den 1 september.