Att klubba i vintertid ger mig garderobsångest

Fula dunjackor rimmar sällan väl med festliga klubboutfits. I takt med att hösten smyger sig på gör även Sofia Rönnkvists klädångest det. 

När sommaren börjar lida mot sitt slut är det tyvärr dags att lämna uteserveringar, takterasser och rave i skogsgläntor för de mörka inomhusklubbarna igen. Du besöker dem säkert även på somrarna då och då, men inte med samma kval som du möter när det blivit kargt och kallt ute. Kvalen jag talar om är såklart de rörande garderoben, att klä sig för att klubba i höst- och vintertid ger åtminstone mig ångest i förväg.

Ångesten är något tudelad. Det handlar både om vad jag själv ska ha på mig samt vad andra ska klä sig i. Andra människor verkar nämligen tycka att det är fullt normalt att bära sin dunjacka inomhus, trots att poängen med att besöka dansgolv är att röra på sig så att en blir svettig. Det är en liten procent av befolkningen som håller på så här förvisso, men en som jag verkligen inte kan förstå mig på. Delvis för att jag själv svettas snabbare än någon kan ropa hej när jag går från kallt utomhus till varmt inomhus, men även för att det faktiskt går helt emot logiskt tänkande.

För visst, en dunjacka eller varm ullkappa kan vara jättesnyggt. På vintern så blir jackan även hela din outfit när du vistas utomhus, men bara när du vistas utomhus. Då är det underbart att ha något riktigt snyggt ytterplagg på sig, och ska en inte ens gå in någonstans under tiden jackan behålls på är det jätteskönt att slippa tänka så mycket på vad en ska bära under. Jackan gör hela jobbet åt dig i ett enkelt svep, ungefär som att en sommarklänning inte behöver så mycket eftertanke. Skillnaden på dessa två plagg är såklart att en klänning under sommaren fungerar så väl utomhus som inomhus, men det gör inte jackan. Så snälla medmänniskor, punga ut för garderoben och drick en öl mindre för att jämna ut kostnaden om du så vill.

Trots min irritation över onödigt bärande av jackor på klubbar är ett av de största problemen jag har med att klä mig för fest i kallare dagar att jag inte vill frysa. Under inga omständigheter vill jag ha tagit på mig för lite kläder, eftersom det troligtvis resulterar i att jag fryser på vägen dit och hem men är relativt varm när jag väl är inomhus. Det kan låta rimligt att en skulle offra sin kropps bekvämlighet i kyla under ett tag för att sedan känna sig perfekt tempererad under själva huvudakten av kvällen, men nej tack. Dessutom, vems kväll går ut på att sitta hemma och kröka för att sedan ta en välplanerad taxi till klubben och bara svansa in direkt för att sedan komma hem lika smidigt? Inte mångas, är min gissning.

"Därför brukar jag halka in i samma mönster varje vinterhalvår."

Mina utekvällar brukar snarare vara en brokig väg från att fundera på om jag ska till klubben till att jag faktiskt hamnar där. Du möter upp några på en bar, någon säger att den är sugen på att gå ut senare, och några barhopp senare står du där, iskall i en kö väntandes på att få komma in. Förhoppningsvis har du på dig rimliga skor (festliga skor som inte är sneakers på vintern är en nästintill omöjlig linje att navigera förresten) och en inte för kort kjol eller ett par byxor i för tunt tyg. För tusan, varje plagg du tar på dig för en utekväll mellan september till april kräver noggrant övervägande både för stil och funktion. 

Därför brukar jag halka in i samma mönster varje vinterhalvår. Samma plagg åker ut ur garderoben för att sedan stoppas tillbaka in när jag gett upp och tagit fram samma svarta ensemble som vanligt. Det känns som att det brukar spegla mitt uppgivna humör efter fruktlösa försök till variation ganska bra, och det är nog bara att förbereda sig på att det är så det kommer att fortsätta vara tills den globala uppvärmningen gjort Sverige till ett varmare land. Tänk, då kanske inte ens dunjackan kommer att behövas utomhus. Men under de kommande 30 åren kan vi väl i alla fall försöka hålla dem borta från dansgolven, okej?