Att hoppas på det bästa, men förbereda sig på det värsta

Hur länge skulle du klara dig utan internet? Vet du hur mossan på ett träd kan hjälpa dig att hitta hem och kan du din partners mobilnummer utantill? Anna-Maria Stawreberg har skrivit en handbok om att förbereda sig på det värsta. 

Det var efter en diskussion med vänner om katastrofscenarion som journalisten och författaren Anna-Maria Stawreberg kom i kontakt med preppingrörelsen. 

Ordet prepping kommer från engelskans preparering vilket betyder förberedelse. Rörelsen växer sig allt större och dess utövare kallas på svenska för preppare. Att vara preppare innebär att aktivt förbereda sig för olika tänkbara scenarion. Anna-Maria menar att vi idag är många som tar för givet att samhället alltid kan hjälpa alla.
– Vi har liksom släppt vårt vuxenansvar. Förut ringde vi mamma eller pappa och nu ringer vi kommunen, säger hon.

Anna-Maria började researcha prepping och gjorde en intervju med författaren Lars Wilderäng som skrivit flera skönlitterära böcker med preppingtema. Hon blev allt mer fascinerad och bestämde sig för att gå en överlevnadskurs. Vid ett möte på Norstedts förlag nämnde hon kursen för sin förläggare som uppmuntrade henne att skriva en bok. 

Resultatet blev Prepping - att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta, en praktiskt handbok som grundar sig på intervjuer med preppare och sakkunniga. 

Under sitt arbete med boken upptäckte Anna-Maria att fördomarna kring preppare är många.
– Bilden som många har av prepping är den där hard core-varianten där man skaffar sig vapen och har ett hemligt rum med mat och vatten. En ensam galning med konspirationsteorier. Så är det  inte idag säger hon och menar att fördomen härstammar från ursprungsrörelsen survivalism som fortfarande är stor i USA. 

Flera av de personer som bidragit till boken har velat vara anonyma. Anna-Maria tror dock att detta är på väg att förändras. Det ökande intresset för självhushållning och friluftsliv har mycket gemensamt med prepping och Anna-Maria tror att rörelserna kommer växa samman allt mer.
– Fler har insett hur skönt det är att ge sig ut i naturen. Då är det samtidigt fler som vill ha grundläggande kunskap.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap rekommenderar att alla hushåll har en krislåda med vatten och mat för minst 72 timmar. Trots omfattande informationskampanjer är det få som följer myndighetens råd. Anna-Maria tror att många slår ifrån sig tanken på krisförberedelser för att det känns för dramatiskt.
– Det är väldigt viktigt att få ut informationen och folk måste bli medvetna om att vi alla bör preppa. Men hur gör man det utan att skrämmas? Det är ju jättesvårt. Visst kan man bli skraj av att läsa om katastrofer men jag har verkligen försökt att fokusera på den häftiga känslan som kan uppstå när man är ute i naturen och faktiskt kan klara sig själv.

Anna-Maria hoppas att med hjälp av konkreta tips kunna visa att prepping inte behöver vara särskilt avancerat.  Hon har själv skaffat en krislåda till familjen och hennes främsta tips är att tänka igenom olika scenarion och ha en plan för dessa. Det gäller både inför fjällvandringen och i det vardagliga storstadslivet.

Med boken vill hon också slå hål på myten om att ensam är stark. Prepping handlar inte om att ställa sig utanför samhället eller att vara oberoende av andra. Det handlar istället om att ta ansvar och att hjälpas åt. Hon hoppas att bokens läsare inser att prepping inte handlar om rädsla utan om förnuft. Om att vara förberedd.