Foto: Shayne Laverdiere.

Att bli vuxen med Xavier Dolan

10:55 20 Nov 2019

Med Matthias & Maxime har den oerhört trendkänsliga kanadensaren Xavier Dolan tonat ned sig och är nu på väg dit många av hans jämnåriga är, det vill säga ingenstans, men desto närmare någon slags sanning. 

Har du någonsin suttit på bussen från ditt familjehem storgråtandes? Stoppat lurar i öronen för att leta fram en lämplig låt och tänkt på varför precis allt har blivit så fel? Känt att det, efter att du fyllt 25, blivit för krävande att förändra sig och börja om på nytt igen? Xavier Dolan är en ypperlig observatör av vardagens grandiosa dramatik och älskar att hylla dess osynliga hjältar. Nu vill han ännu en gång förstå sig på dem som inte förstår sig själva och ställa frågan om det här med vänner. Varför håller vi egentligen fortfarande på med det, när det blivit så lätt att ghosta och swipea bort folk?

Den största behållningen har hittills varit att konsumera Xavier Dolans filmer när man är exakt lika ung och förvirrad som karaktärerna däri. Han har själv sagt att han dedikerar alla sina filmer till sin generation. Som en vindpust för identitetssökande 20-åringar kom hans expressionistiska och energisprudlande Hjärtslag och Laurence Anyways. Han målade om bilden av en queer tillvaro och tog äntligen (med redan kultförklarade soundtracks i bakgrunden) med publiken bortom alla tidigare elegier om aids och smärtsamma coming of age-upprepningar. Dolan tog från början tydligt avstånd från att kategorisera det han gör som gay-filmer och är fortfarande ganska ensam om det (hbtq-kortet är gångbart för att få cash). Snart ökade han också sin repertoar och skruvade upp stämningen med skildringar av andra odefinierbara trasiga relationer i Tom at the Farm, Mommy och Inte hela världen?. Hans signum har förblivit 90-talets estetik – oerhört välskrivna dialoger, humor, mod och en brinnande nyfikenhet för hur filmmediet kan förnyas och befrias från genrebegränsningar. 

I 30-åringens åttonde långfilm Matthias & Maxime håller karaktären Max spelad av regissören själv i en teckning som hans barndomsvän Matt ritade när han var sju. En förvisso banal scen men en som i sin uppriktighet och i kombination med Max bakgrund kommer att gripa tag i hjärtat på varje millennial som för det mesta får minnen i form av irriterande fb-notiser. Igenkänningsfaktorn är total. Det är lättare att flytta till Australien än att ta itu med känslorna kring sitt eget vuxenblivande, att smälta att vännerna försvinner in i ett 30+limbo, en efter en.

Den fräcka och skrikiga Dolan har nu stannat upp och lämnat sin bekvämlighetszon och står och vajar på gränsen till att bedriva självkritik. Nu är allt inte patosfyllt och identitetssökandet verkar vara det minsta problemet. Den nu mycket mognare regissören koncentrerar sig på att fånga in dolda känslor och i intervjuerna talar han konsekvent om att han inte nödvändigtvis vill berätta historier längre. Snarare hänge sig åt skådespeleriet. Han har uppdaterat sin stil och städat bort allt det onödiga - i Matthias & Maxime finns det inte lika mycket musik, de spektakulära slowmotion-sekvenserna uteblir (nästan), tempot är lägre och färgerna mycket blekare. Det är en förflyttning av fokus till karaktärernas inre liv.

Ingmar Bergman var bespottad för sin borgerlighet (och ökänd för sina hopplöst träiga ungdomsskildringar) och man kan lugnt konstatera att Xavier Dolan också är ganska usel på att skildra samhällsklasser (men ganska bra på ungdom); han vet helt enkelt inte så mycket om det utöver vad han sett i sina älsklingsfilmer. Relationen mellan Maxime och hans missbrukande förälder (spelad av Dolans favoritskådespelare Anne Dorval) är en kavalkad av klyschor och ett bevis på att han inte är helt redo att sluta utgå från sig själv. Men det är en ansats som kanske kommer att ta honom någonstans, och vare sig den gör det eller ej vill jag följa med.

Matthias & Maxime har svensk premiär den 29 november.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 11, 2019.

0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!