Årets bästa svenska skivor 2019

Redaktion 09:31 16 Dec 2019

Musikredaktionen listar de allra bästa inhemska skivsläppen från året som gått.

1. Henok Achido Bror utan sol (bland rök och stearin) 
Arketyp 
Med Bror utan sol (bland rök och stearin) tar Henok Achido ett segervarv runt den svenska hiphopscenen. Ingen annan låter helt enkelt som Henok och inget album har satt lika djupa spår. Med uppriktiga texter och ett flow som vittnar om erfarenhet guidar Henok lyssnaren genom skimrande produktioner som skiftar i karaktär. Djupa livsbetraktelser varvas med en lekfullhet som gör varje spår lätt att ta till sig. Resultatet är ett självrannsakande album som spelar på hela känslospektrumet.  

Musikredaktionen har röstat fram Bror utan sol (bland rök och stearin) till årets bästa svenska album! Grattis, hur känns det?  
Det känns bra, jag är hedrad! Det är kul i och med att jag och Nöjesguiden har haft vår lilla hatkärlek sen innan. Det känns alltid lite konstigt, jag har aldrig varit den som fått priser eller utmärkelser. Men att man får det idag känns bra som fan.  

Vissa spår, främst de tre sista, gräver djupt i ditt och din familjs förflutna. Hur kändes det att dela er historia så öppet? 
Jag hade lite panik över det. Jag är en ganska privat person men det fanns ett större syfte med det. Det är många runt omkring mig som också har den historian. Detta är min hommage till min kultur, till mina vänner, till min bakgrund, till vad jag kommer från och till mig själv. Jag har lyft mig själv som person genom detta så det känns bra. 

Det hann gå 10 år mellan Almaz Charming Child och Bror utan sol. Ser du Bror utan sol som en comeback? 
Det blev väl en comeback för andra men jag ser den inte som det. Idag vill jag visa att jag kan göra mästerverk. Jag ville berätta riktiga historier och framförallt min egen historia. När du börjar ömsa skinnet på dig själv och ditt ego kommer ditt riktiga jag fram. Det blir rent, det blir joyful och det blir painful. Det finns inget sexigare!  

Ingen baba till min style ställer du en relevant fråga: Vem flätar egentligen Lorentz? 
Haha… Jag tror inte att det är någon som vill göra det längre. Nej, men jag hoppas att han har släppt flätorna. I don’t know, jag hoppas att han kommer med ett fett album. Mitt album har stressat varenda rappare, dom kommer prestera mycket bättre nu. Everybody, get on your shit! 

Om du själv hade suttit i Nöjesguidens musikjury, vilket album hade du röstat på som årets bästa 2019? 
Asså, jag vill inte vara tråkigt och säga mitt egna. Men vi kan låtsas som att mitt album inte har släppts… Snoh Aalegra, alltså wow! Henne kan jag dela förstaplatsen med, hon är otrolig. Jag älskar hennes album. 

2. The Tarantula WaltzKallocain
Razzia/Sony
När Markus Svensson till slut släpper garden och låter Boye inspirera till fullständig sanningsenlighet når han hela vägen fram. Det stora engagemanget speglas i stråkar och gospelkörer - stora känslor kräfva stora arrangemang – medan texternas ärlighet och melodiernas omedelbarhet balanserar helt utan skyddsnät.

3. Äventyret — Hoppas på något nytt, hoppas på något bra
Äventyret
Sprunget ur Dalarnas tristess har Äventyret spelat in sin vardag på en skiva. Med en sällsynt ödmjukhet sätter bandet sina känslor i första rum. Den här skivan är till alla oss som längtar bort och hem samtidigt. Soundet är lo-fi, sången är ofiltrerad och det hela hade lika gärna kunnat vara en inspelning från replokalen. Och det är just det som gör Äventyret till det mest genuina av indieband

4. Mr. Tophat—Dusk to Dawn (Part I-III)
Twilight Enterprise/Republic of Music
Detta är årets kanske mest ambitiösa albumprojekt. Mr. Tophats tre skivor rymmer allt mellan Bachs Matteuspassionen, flöjthouse, Robyn, Studio Barnhus och afrobeats. De sträcker sig mellan popklubbigt och svårtillgängligt experimentellt, men alltid med samma fina känsla för kompositioner. Detta är musik som kommer att hålla länge.

5. Sarah Klang — Creamy Blue
Pangur/Bengans
Den fruktade andra plattan visade sig inte vara något problem för Sarah Klang. Uppföljaren toppade istället den hyllade debuten, och cementerar henne som en av de stora på den svenska musikscenen. Det teatraliska soundet och den enorma rösten känns ännu tryggare, och kommer att ge stoff åt många fler av de numera legendariska livespelningarna. Lyllo oss!

6. Soilwork —Verkligheten
Nuclear Blast
Att säga att Soilwork tar ut svängarna på Verkligheten vore nedlåtande då dessa kameleonter ständigt är i rörelse, men på deras elfte album gifter sig deras breda palett av influenser bättre än någonsin. I ett progressivt och svängigt metallandskap sätter Björn Strid & co en ribba så hög i både aggressiva teknikaliteter som melodiskt låtskrivande att genrekonkurrenter torde svettas i frustration.

7. Erik Lundin – Zebrapojken 
Mansa Banda 
Hyllningskörerna avlöste varandra tidigare i år när Erik Lundins debutalbum landade. Zebrapojken illustrerar Erik Lundins briljans och tål en omgång till av beröm. Ingen svensk rappare har en lika vass penna som Erik Lundin, och samtidsskildringarna på albumet tar i svåra frågor på innovativa sätt. Varje ord är vägt på våg och varje poäng känns i bröstet.

8. Franska Trion — Dom ensammas planet
Mattias Ollikainen
”Jag vet inte vem som som orkar lyssna på trasiga toner, det måste vara någon som är trasig själv”, sjunger Matti Ollikainen. Tråkiga kompromisser existerar inte i Franska Trions ekvilibristiskt vinglande musikaliska utanförskap, och den dröjande närvaron av trions nyligen avlidne trummis Thommy Larsson i texters varma saknad ger Franska Trion ytterligare en dimension.

9. Misery Loves Co. — Zero
Black Lodge/Sound Pollution
Mörk industriell ångest i en förpackning av alternativ rock med ett sound du inte hittar någon annanstans. Misery Loves Co. hade tidigt i karriären ett eget uttryck, vid slutet av 90-talet. Här syns ärren från början av millenniet, men de bärs som minnen av ett band som stod på gränsen till ett genombrott, som kommer nu istället genom en oerhört kraftfull emotionell urladdning, 19 år efteråt. 

10. Moonica Mac — Stark och sårbar
Birds will sing for you
Det är omöjligt att sätta på denna platta utan att hela rummet stannar upp. Plötsligt sitter alla där, ryckta ur sin vardag, och lyssnar fokuserat. För Moonica Macs varsamma stämma, lågmälda ackompanjemang och innerliga texter kräver din uppmärksamhet på ett nästan övernaturligt sätt. Som ett nordiskt väsen, som vaggar dig in i en vacker hypnos och antagligen skulle kunna lura ner dig i ett träsk hur enkelt som helst.

11. Motormännen — Samhällsinformation
Lamour
Duon bakom det här projektet har skapat sig sin egen musikaliska nisch i form av genren informationstechno. Den innefattar torra informationsfilmer samplade till dystopisk acid och industritechno och resultatet blir både underhållande och snyggt. Den här gången har de lärt oss allt om ämnen som bildskärmssjukan och varvsnedläggningen.

12. Raring — Mamma
Luftslott/Border
Raring sjunger pop om allt som suger och får det mörka att kännas ljust. Texterna beskriver livet i stort, de små ljusglimtarna i vardagen och hur komplicerad men vacker relationen med ens mamma kan vara. Inspirationen är hämtad från den bitande Norrlandskylan och egna upplevelser. En vacker och välkomponerad skiva som existerar mellan förtvivlan och en försäkran om att livet går vidare.

13. Jens Lekman & Annika Norlin — Correspondence
Secretly Canadian
Under förra året blev Annika Norlin och Jens Lekman brevvänner med varandra, och i år fick vi äntligen höra resultatet. Varje månad skrev de brev till varandra i form av en sång och la upp det på sin gemensamma hemsida. Nu har de tonsatt några av breven och det har resulterat i 100% mys.

14. Kornél Kovács – Stockholm Marathon
Studio Barnhus
Skivan låter inte så mycket som själva maratonloppet, utan mer som allting som händer efteråt. De heta, deliriska timmarna efter målgång, poolpartyt i någons trädgård, en resa till Marrakech. Här blandas tjusiga instrumentala spår med inhopp från Rebecca & Fiona, r&b och karneval. Det är en uppfriskande skiva, lättsam och lätt att tycka om. 

15. Joel Alme — Bort bort bort
Razzia/Sony
Med nervändarna blottade fortsätter Joel Alme berätta om hur det sociala arvet om omgivningen påverkar en människas – eller rättare hans egen – uppväxt och tillvaro.
De spröda akustiska gitarrerna och sparsmakade stråkarna är känsligt och följsamt förstärkande, och den enda som numera skulle använda ord som ”en liten sopa från Linné” om Joel Alme är måhända han själv.

16. Jay-Jay Johanson —Kings Kross (Modulor/Border)

17. Manx —Shell (Vårø)

18. Polaroids —Whatever Makes A Profit (Polaroids)

19. Sabaton —The Great War (Nuclear Blast)

20. Snoh Aalegra —Ugh, Those Feels Again (Artium)

Listan är framröstad av Nöjesguidens musikredaktion som består av Sara Berg, Christoffer Bertzell, Patrik Forshage, Tina Rosenfink, Sophie Winberg och Levi Hielle-Bergström.

Läs även: De kan vinna Grammis 2020.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 12, 2019.

0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!